Ja, då var det alltså dags för denna myc­ket, myc­ket tunga och vik­tiga lista i värl­den av viner. Vilka viner top­par Fre­de­riks lista? Giss­nings­vis sit­ter all värl­dens vin­pro­du­cen­ter på nålar och hål­ler tum­marna just nu. Hahah!

Jag har som jag tidi­gare skrev en fin­fin för­måga att flytta omkring viner och hitta nya viner på denna topp­lista overk­ligt ofta, men just nu, just idag ser lis­tan ut som följer;

(läs mer)

Rött guld, ja. Vilka favo­ri­ter har ni? Jag har en topp­lista med några viner som kon­stant fylls på. Giss­nings­vis har jag cirka 25 – 30 viner på in topp 5 lista. Hahah…

Michel Jamais som ni kan läsa mer om här, har bland annat skri­vit vec­kans bok Michels Röda Viner där det finns en hel del rik­tigt fina viner lis­tade, (inte mindre än 14o sidor ving­lädje fak­tiskt) som även finns med på min lista, eller vad sägs om följande …

(läs mer)

För­pack­ningar och för­slut­ningar ver­kar kunna dis­ku­te­ras om, om och om igen.

Hur dålig är en Bag In Box för vinet? Hur myc­ket sämre är det att ha skruv­kork? Är syn­tets­kor­ken skräp? Ja ni, kära med­b­or­gare, inte vet jag, men jag tänkte dis­ku­tera vidare lite nu!

(läs mer)

Som den glada saftör som jag är så är röda viner väl­digt högt upp på min topp­lista av olika sor­ters dryck. Säl­lan kan sådan glädje skå­das hos mig som när man får smutta lite på något mörkt, spän­nande vin som tril­lar in i mun­nen och spri­der små explo­sio­ner av eufori omkring sig.

En av mina favo­ritupp­le­vel­ser till­sam­mans med ett glas rött var från feb­ru­ari 2007. Min fars ena travhäst Lass Drop sprang Grand Prix De Paris och far med hela famil­jen var givet­vis på plats i Paris. (läs mer)

Sista vec­kan med som­mar­tid har pas­se­rat. Kylig. ”Änt­li­gen höst så man få ta på sig litet snygga klä­der”, som en kur­sare sa för många år sedan. För min del, men­talt född kring 1920, är det inne­va­rande kläd­mo­det med tweed, tar­tan och mocka i min smak. Herr Judit sna­rare än Tiger alltså. Mitt fars­dags­bok­tips här blir Svensk Whis­ky­bok. I inled­ningen finns en svart­vit bild från 1940-tal. Det är en tweed­klädd, whis­kysnor­tande skotte som visar hur en höst­svid bör, eller ska, se ut. Ay, ay Sir!

Nåväl. Den gångna vec­kan inled­des för mig redan förra lör­da­gen. Då var jag med tvåå­rig dot­ter på stamha­ket Svejk. Hon, jag och gud­far Glenn fick bords­plats för två och en halv. Lilla hal­van satt nöjd och ritade i mitt knä. I stim­met satt gud­far och åt väl­lus­tigt den årliga, och varje gång lika fan­tas­tiska, halva ankan. Knap­rigt stekt och med knö­del, surkål och en röd­kål, som om man har tur, har en hår­fin touch av kanel. Till detta intogs ett antal grädd­lena pra­gerskt sma­kande opas­tö­ri­se­rade Pils­ner Urquell. Nästa event på stam­kro­gen blir (läs mer)