God Mån­dag kära med­b­or­gare av detta gråa, avlånga land. Nor­malt sett så anser jag att lan­det vi bor i är under­bart, men man bör­jar bli lite less på mol­nighe­ten. I lör­dags sken solen på Djur­går­den och hela ön full­kom­li­gen inva­de­ra­des av sol­törs­tiga stockhol­mare. En ljuv­lig dag må jag säga.

Det är mån­dag, det är alltså dags för vec­kans bok. Sve­ri­ges Ölkro­gar är en reseguide som är myc­ket väl utfor­mad med tyd­liga iko­ner för både det ena och det andra. Man kan myc­ket enkelt läsa sig till hur många fatöl som finns, vilka län­der som repre­sen­te­ras i ölut­bu­det, om kro­gen är han­di­kapp­san­pas­sad osv, osv.

Boken är skri­ven av Peter M Eron­son & Jonas Sjö­strand. Här föl­jer bokens för­ord; (läs mer)

Bästa läsare, i hel­gen har det varit en rac­karns trev­lig whis­ky­mässa i Öre­bro. Trev­ligt, luf­tigt och dis­kus­sions­tätt. Själv stod jag och sålde böc­ker och dis­ku­te­rade whisky, des­til­le­rier och provsma­kande med många intres­se­rade — 101 whisky, En bok whisky och Skott­lands­gui­den gick som smör. Likaså sål­des och pre­nu­me­re­ra­des det på den för­näm­liga tid­skrif­ten Allt om whisky. I mon­tern huse­rade också vår whisky– och mat­för­fat­tare Janne Groth för sig­ne­ring under en stund på lör­da­gen. Annars var några roliga min­nen från fre­dag och lör­dag dessa: (läs mer)

Jag har sedan 1999 tur­ne­rat värl­den runt med mitt band Esko­bar och då får man se både det ena och det andra kan jag lova. Givet­vis kan man ha tur och få en snygg och ren loge. Man vak­nar i den trånga tur­né­bus­sen bland 10 allt­för bekanta ansik­ten och läng­tar till en enda sak. En dusch…

Ofta när man väl tril­lar in på haket där man ska spela så har man ingen aning om vil­ken stad man befin­ner sig i, vil­ken dag det är eller vad kloc­kan är. Man vill bara se om det finns mat, dusch & toa­lett. Och visst… Ofta finns det ingen dusch. Vi har bli­vit något av exper­ter på att duscha och tvätta håret i hand­fat efter 10 års tune­rande… (läs mer)

Vän­ner, min förhopp­ning är att det på kon­fe­rensmid­da­garna ska bäras ut bric­kor med bour­bon inom kort. Ni vet, där det idag står Bai­leys ihop med Mono­pol och Grant’s, kom­mer det istäl­let en fruk­tigt frä­sig ame­ri­kan in i gänget. Inte någon Oboy­avart från Irland som sma­kar ele­fan­töls­spri­tig grädde.

Betänk poten­ti­a­len. Alla som inte tror sig gilla whisky kan och vill gärna ta en bour­bon. Det sma­kar annorlunda och godare. Fris­kare, lät­tare, fruk­ti­gare och sötare. Som­ri­gare om du vill.

Som fram­går i vec­kans bok, En hand­bok bour­bon, av under­teck­nad, har denna äkta­me­ri­kanska dryck en odis­ku­ta­bel kva­li­tet och även en histo­rik med både pion­jä­randa och (läs mer)

Lunch blev kväll och jag hann inget…

Imor­gon åter­kom­mer jag med ful­lad­dade bat­te­rier. Väl mött då!

Från i morse:

Tjena vän­ner, jag hål­ler på med en liten test. Åter­kom­mer under efter­mid­da­gen med ett “rik­tigt” inlägg”

//Frederik