I rele­a­sen nu i kommmande vecka, och med efter­släpp i maj, lan­se­rar System­bo­la­get Highland Park Earl Mag­nus 15 år (52,6%). Redan då flas­kan öpp­nas kom­mer en god whis­kydoft upp, fylld av frukt och med en torr ljung­ton. Utan vat­ten tar alkoho­len över­hand trots åldern. Efter någon minut kan dock en stram bärighet kän­nas, kom­bi­ne­rad med en lika stram ton av arrak. Det dof­tar whis­ky­d­ränkt ekträ. Det dof­tar som om jag stod med näsan i fatet.
Sma­ken är (läs mer)

”Kil­beg­gan finest Irish whis­key aged 15 years” står det på denna för­pack­ning som ger ordet brac­kig en god illust­ra­tion. Stor, platt fyr­kan­tig och desig­nad som en rakvat­tens­flaska som inte skulle skäm­mas för sig om den skym­tade förbi i JRs hand i en bad­rums­scen i Dal­las. Dof­ten är väl­lag­rat ekig, på grän­sen till för bränd, och inte alls olik dof­ten av en bättre bour­bon. Myc­ket svagt under detta finns en liten touch av irländsk whis­key­ka­rak­tär och även en ton av syl­tiga röda bär − jord­gubb­s­mar­me­lad, hal­lon­sylt − men bara svagt.
Sma­ken är fruk­ti­gare än, (läs mer)

Top­pa­ro­men är en aning jäst som sedan tas över av en fan­tas­tiskt apti­tre­tande rik doft av frukt och kryd­dor. En val­nöts­lik torr arom finns här. Sher­ry­to­nerna ger en däm­pad rus­sin­lik fruk­tighet som med en tyd­lig, men lika­le­des däm­pad, vanilj känns myc­ket balan­se­rad och även inspi­re­rar till fler och fler snif­f­ningar. Söta väl­mogna röda äpp­len, några svarta vin­bär och en tugga päron. Trots sin rela­tivt höga ålder och den rika aro­men känns dof­ten ald­rig tung utan bju­der bara in till nya sean­ser med din näsa.
Sma­ken är stram och (läs mer)

Idag har vi den stora äran att få några fina rader från för­fat­ta­ren Maja Berthas som skri­vit Svensk Cho­klad­bok. Maja är även aktu­ell med en bok om syd­af­ri­kanska viner. Håll utkik! //Frederik

“Vad kul att min bok är vald till “vec­kans bok”! Så här med nya als­ter på gång så kan man inte annat än se till­baka på sin första bok med glädje…  Jag minns när jag bestämde mig för att skriva den. (läs mer)

Som ren tors­dags­lyx så kom­mer här ett inlägg om Ber­lin och Bier från en av våra för­fat­tare Jonas Sjö­strand. Eftersom vi bru­kar pre­sen­tera vec­kans dryck på tors­da­gar så får detta bli ett inspi­re­rande tips om Tysk veteöl Läs mer om bola­gets urval här». God läs­ning kära vänner!

“Efter en lång­helg i Ber­lin med diverse tun­nel­ba­neå­kande och pro­me­ne­rande, stro­sande och strö­vande, mörka bak­går­dar och ett par öl, skulle det kän­nas fel att inte sätta sig här vid tan­gent­bor­det för att skriva några rader. Graf­fiti och döner­ke­bab. Reinheits­ge­bot och weiss­bier. Helt enkelt, det skulle vara snålt att inte dela med sig av något glas eller två.

Tyskt öl är gott. Okom­pli­ce­rat och ordent­ligt och oför­fals­kat. Renhets­la­gen – som inne­bär att öl endast får till­ver­kas av malt, humle, jäst och vat­ten – tryg­gar kva­li­tén, men hål­ler även till­baka expe­ri­ment­lus­tan. Tan­karna går lite grann till den franska vin­värl­den, där ”rätt” druva ju så ofta måste tilläm­pas på ”rätt” plats. (läs mer)