“Artis­terna, konst­nä­rerna, var inte kon­stant påver­kade. Det finns goda själ för att de konst­verk som betrak­tas som ena­stå­ende kom till i peri­o­der av klarhet. Å andra sidan, de nya erfa­renhe­terna av alter­na­tiva stor­le­kar, for­mer och fär­ger som upp­lev­des under påver­kan av absin­ten kunde ha åter­kal­lats senare och bli­vit inför­li­vade med nya sti­lar, färg­ställ­ningar och kompositioner.”

Boken vi blädd­rar i är Absinthe — San­ning och myt av Dag Tomas Lind­mark. En myc­ket underhål­lande och infor­ma­tiv resa.

“Men det finns också exem­pel på konst­nä­rer i arbete under fullt abs­in­trus. När det i lit­te­ra­tu­ren står att alla drack den livs­far­liga absin­ten, den sug­ges­tiva dryc­ken, som så influ­e­rade 1800-talets och det tidiga 1900-talets franska och cen­tra­leu­ro­pe­iska samhälls­liv så får man nog för­stå det som att besö­karna på de tal­rika café­erna och absinthu­sen beställde denna dryck. Absint var det man kom för att dricka och sedan drack man annat vid sidan om och under tiden man för­tärde sin gröna musa.

Bru­ket av absint är bl a odöd­lig­gjort genom mål­ningar, teck­ningar, tex­ter, dik­ter, pjä­ser, skulp­tu­rer, musik och balett. Nedan får vi lära känna några av dessa konst­nä­rer genom en del kor­tare livs­be­skriv­ningar. Det som intres­se­rar mig som soci­o­log är hur enskilda indi­vi­der dels får ihop olika erfa­renhe­ter av sitt liv sam­ti­digt som de letar efter och ibland fin­ner, ett föns­ter i till­va­ron genom vil­ket de kan lämna den verk­lighet som de vis­tas i och där­ef­ter skapa och kliva in i en annan verk­lighet som de själva ska­pat. Att betrakta livet som ett liv­spann ur denna syn­punkt kan ge oss själva både hopp och uppslag.

Där­ef­ter lis­tar för­fat­ta­ren en rad myc­ket kända och spän­nande per­so­ner som alla har varit kända nytt­jare av denna mytomspunna dryck — Absint…