Jojo, jag lovade Pia att inte skriva något om denna när jag tog in den. Jag lovade att bara njuta. Men eftersom jag gil­lar vän­ner med klen karak­tär så säl­lar jag mig till er, kära lätt­fres­tade vänner.

Jag satt på stamha­ket i Gamla Stan och fick in ett par små men bärn­sten­smörka cen­ti­lit­rar. Efter första sip­pen kände jag mig som efter mitt första utförsåk på ski­dor — jag fixade det — barns­lig glädje, första-gången-upplevelse och ett fån­le­ende!!! Och i sla­lom­pjäxorna ska Gud veta att åken ännu idag, fem­ton år senare,  inte bli­vit fler än de kan räk­nas på ena han­dens fing­rar. Men — åter till min her­destund med två cen­ti­li­ter: Andra sip­pen blev jag av bio­lo­giska skäl läm­nad ensam för ett par minu­ter och ryckte då, trots mitt löfte, alltså upp anteck­nings­bloc­ket och noterade

“Dof­tar vinyl­skiva, gam­mal lac­kad trämö­bel och solvarm gam­mal stenkaka. Sma­ken är av cho­klad, tor­kad frukt och tor­vig fruk­tig rök. Arrak — Så olik allt vad jag hit­tills pro­vat av whisky!”

Och gott? Jo. Både intres­sant och gott som omväx­ling då det blir så gam­malt. Jag kan bara åter­komma till det första jag skrev: “Jag har druc­kit Ard­beg ’65!”

Lycka i kon­centrat. Se och läs mer till exem­pel på
Youtube om Ard­beg — the envy of Islay
Ard­begs egen hem­sida
Whisky Exchange
Abbey Whisky

Betyg? Ja. Som man säger: “Vad säger man — värld­klass?” 5.
Ena­stå­ende och originell.

Gott slut!