“I samband med att jag skulle skriva en bok om kreativitet skulle ett kapitel handla om sådant som man kunde inta för att bättra på den skapande förmågan. Absinth är en sådan dryck som görs på ca 15 olika örter däribland olika arter av malört som bl a innehåller nervgiftet tujon.

Vid långvarig regelbunden användning ger detta gift skador på nervsystemet som inte går tillbaka. Absinth kan innehålla mellan 50 – 90 procent alkohol samt är mycket bitter. För att drycken skall kunna drickas med välbehag späds alkoholen ut med vatten och socker vilket gör att drinkaren inte äter tillräckligt med mat som tillför fett, proteiner och vitaminer. Något som i sin tur resulterar i undernäring, svaghet och sjuklighet, bl a i TBC.

Absinthruset är intressant. Först blir man stilla, apatisk och stirrar rakt ut i ingenting. Sedan suddas synfältet ut i kanterna och endast det mest centrala i blickfånget blir kvar. Upplevelsen uttryckt på en målarduk skapade impressionismen.

På TV 4 finns en journalist, en f d idrottslärare, som bl a har gjort en serie fina program om njutning. Åren före min boks tillkomst berättade han i både TV, radio, tidningar och tidskrifter om att historien om att absinthen var en farlig dryck var falsk, en skröna som uppkommit vid förbudstidens införande efter Första Världskrigets slut. Ett skäl till att absinthen idag kanske inte är lika farlig som den en gång i tiden var, är att den numera görs på industrisprit eller teknisk sprit, att den endast innehåller ett fåtal örter och har färgats med konstgjorda ämnen. Dessutom används bara malört där den skadliga beståndsdelen tujon har tagits bort.

Å andra sidan kan absinthen vara precis lika farlig som förr i tiden. I flera stater i Kaukasien tillverkas åter absinth med en alkoholhalt om ca 90 procent som dessutom innehåller malört med nervgiftet tujon. När människor, efter murens fall i Östtyskland, åter började kunna röra på sig i västerled kom det både flyktingar, immigranter och turister från Kaukasien till Sverige. Med sig har en del TBC som de fått som en konsekvens av att de druckit denna typ av återskapad absinth i hemlandet.

Två olika beskrivningar stod alltså mot varandra varför jag systematiskt började med att samla in material som jag fortlöpande läste. På sidorna 178 – 208 i boken finns det mest omfattande källförteckningen som någonsin publicerats. Man skall vara medveten om att det på nätet finns mängder av artiklar och hemsidor som förmedlar osanningar, skvaller, rykten, önsketänkanden, förutfattade meningar, osv. En sådan som florerar är att absinthmissbruket inför Första Världskriget skulle vara en konspiration av judiska intellektuella för att bryta ned västerlandets befolkningar. Denna uppgift har jag dock i det material jag samlat in och läst aldrig stött på.

Efter bokens publicering 2007 uppmärksammde jag att en dataprogrammerare i Staffanstorp, Anders Hartsmar, med en egen hemsida om absinth <http://www.Absinthe.se> hade kritiserat boken som varande en felinvestering som han efter läsning ställt längst bak i bokhyllan. Läste igenom den kritik han hade formulerat och besvarade den på ett sådant sätt att alla hans påståenden kunde falsifieras. Bad honom om att både hans kritik och mitt svar skulle publiceras på hans hemsida vilket han också gjorde. Därefter skrev han ytterligare en nedgörande artikel som också den publicerades på hans hemsida, liksom mitt svar. Även denna gång kunda jag på ett sakligt och upplysande sätt dementera alla hans påståenden.

I samband med att jag arbetade med boken stötte jag på namnet Marie Corelli. Hon visade sig vara dotter till en kvinna med italiensk ursprung eller påbrå. Kvinnan hade arbetat som hushållerska hos en diktare, kompositör och tidningsman i England. Hushållerskan reste iväg en tid och kom tillbaka med en dotter som hette Maria. De två gifte sig och mannen adopterade flickan men man anpassade namnet, till rådande religion och för att passa bättre till brittska förhållanden, till Marie. Under äktenskapet fick hon en syster inom familjen. Marie hade lite udda kroppsmått vilket gjorde henne speciell. Hon undervisades i hemmet men ställde mycket stora krav på sina guvernanter vilket gjorde att de ganska snabbt fick bytas ut. Hennes fallenhet var tvåfaldig: skrivande och pianospel. I tonåren reste hon till Frankrike, och bodde i ett kloster – sägs det, för att utveckla sitt pianospel till en profession.

I samband med detta publicerade hon en bok som blev en försäljningssuccé så den framtida yrkesbanan var given. Under många år publicerade hon sig regelbundet och var under en lång följd av år den engelskspråkiga världens mest sålda författarinna. Böckerna har översatts till många språk och har publicerats i en rad länder, ofta utanför gällande upphovsrätt, något som alltså inte gav henne några inkomster. Hon räknas även som grundaren av både ’science fiction’ och ’new age’. Skälet bakom att hon först blev läst och hyllad för att sedan bli närmast bortglömd, är intressant. Under den Victorianska eran var frun i huset på de stora godsen den som kunde allt om hushållet och också den som med  hårda nypor höll i hushållsekonomin. Med godsens stigande inkomster ersattes fruns arbetsinsatser med anställd personal. Frun kunde ägna sin tid åt att pudra näsan, ordna sin klädsel, delta i välgörenhet, och, om lusten att hitta på något spännande och ovanligt blev för stark, kunde hon ta fram sitt handarbete någon timma tills det hela hade lugnat sig. Det var i det här skedet som hennes böcker blev lästa som en sorts förströelse och verklighetsflykt. Popularitetens negång berodde på att kvinnorna började att studera, läsa akademisk litteratur och bilda sig. Detta är alltså inledningen till kvinnokampen och kvinnors frigörelse i hela västvärlden. Mer spännande än så kan det knappast bli.

Sedan några år håller jag på att samla texter av och om Marie Corelli. Som en författarinna med goda inkomster köpte hon Shakespeares hem i Stratford upon Avon. Vid den tiden gick det en rivningsvåg genom samhället, det gamla skulle ersättas med något nytt, men hon motsatte sig att riva byggnaderna utan lät i stället renovera bostaden. Där bodde hon sedan under många år med sin (halv-/hel-)syster. Marie lät också importera såväl en gondol som en gondoljär från Venedig och lät sig sedan stakas upp och ner för Avon.

Jämsides med detta samlar jag på böcker och artiklar om gondoler från Venedig.

Huvuddelen av min tid lägger jag på att samla in material och läsa om ost. Syftet är att skriva ’Ostens sociologi’, dvs hur osten påverkar samhället och hur samhället påverkar osten.

Tiden som blir över använder jag till att samla på böcker av alla slag, utom moderna telefonkataloger.

Har du böcker som du inte kan sälja eller inte nänns slänga? <dag.tomas.lindmark@swipnet.se>

Så inleds boken Mat — Vin — Öl — Sprit av Michel Jamais & Mathias Emilsson. Den handlar om mat med mycket fina recept och även dryck, dvs hur man sätter dryck till mat. Här får man Michel Jamais kommentarer till varje recept om hur han tänker angående drycker och smaker. Boken finns att inhandlas här på sajten för 150 kr.

“Vi som har skrivit den här boken, och du som just nu håller i den, har en sak gemensamt: vi älskar det goda livet kring det dukade bordet.

Vi själva har levt decennier av våra yrkesliv i och kring restaurangkök och restauranggäster, ständigt omgivna av underbara dofter och smaker från välbryggd öl, nyanserade viner och spännande destillat. Den erfarenhet av mat och dryck som vi har, är inte bara vår egen, utan kommer minst lika mycket från alla hundratusentals gäster som vi har haft nöjet att servera vällagad mat och goda drycker…

…Kapitlet “För största möjliga behållning — några serveringsråd” är viktigt. Här läser du om hur du själv kan maximera upplevelsen av din dryck genom att hantera och servera den på ett optimalt sätt avseende temperering, luftning och val av glas. Här finns stora vinster att göra!

Slutligen får du några råd som förenklar för dig som hemmakock och som förbättrar resultatet i köket. Goda råd är sällan dyra.

Välkommen till bords, och låt det väl smaka!

Michel Jamais & Mathias Emilsson

Stockholm, Sommaren 2010

Vilken slags chokladätare är du? Är du den som gärna smaskar i dig en krämig Lindt Petits Dessert med moussefyllning i TV-soffan en torsdagskväll? Eller vill du hellre klämma en halvmosig Marabou hundragrammare i solen under en snöig gran i skidspåret? Kanske tillhör du de som vägrar äta annat än riktigt mörk, kärv och härligt fruktig och aromatiskt syrlig choklad — om än bara ett par bitar? Varför inte en bärig Michel Cluizel Maralumi från Papua till exempel?

Vilken kategori du än räknar dig till, gissar vi att du sätter tänderna i chokladen med samma njutning som när du nu förnöjt lagt vantarna på denna bok. Vi hoppas också att du ska finna att boken innehåller helt rätt blandning av sköna lärdomar och läckra recept.

Denna bok ska ge dig en bra bild av hur chokladen kommer till och hur den kom till oss. Du får lära dig grunderna om tillverkningen. I boken finns också några råd om bra dryck till choklad, liksom ett par ord om chokladens hälsobringande effekter.

Alltsammans för att ge en djupare och rikare chokladupplevelse. Vi hoppas på många ljuva stunder då du slukar det som recepten givit. Så hoppas vi slutligen att både recept och påbyggda kunskaper ska ge mersmak!

Örjan Westerlund & Eliq Maranik, hösten 2010

Vi kikar denna vecka på Mattias Ulin handbok i ämnet Champagne. Idag har författaren själv ordet:

Våren 2003 besökte jag Reims för första gången. Jag hade ett stort vinintresse och champagne som vin är för mig mycket speciellt på grund av att vinet i sig är så mångfacetterat och passar ett brett spektrum av maträtter. När jag väl var på plats i Reim blev talesättet “ser inte skogen för alla träd” minst sagt tydligt. Alla dessa producenter och deras olika viner — det blev helt enkelt rörigt.

Lyckligtvis är antalet druvor som används vanligtvis begränsat till tre (med något undantag), men det stod tidigt klart för mig att växtplatsen och blandningen är av betydande vikt för karaktären på drycken.

Jag började med att lära mig skillnaderna mellan distrikten, för att sedan gå djupare ned på att lära mig de olika byarna. I inledningen till detta bokprojekt var min ambition att skapa en guide där olika viner var bedömda, i stil med den guide om de argentinska viner som jag tidigare medverkat i. Dock fanns redan tre mycket vältäckande köpguider på marknaden; La Guide Hacette, och böcker av Richard Juhlin respektive Tom Stevenson, där de bedömer och graderar de olika vinerna…

Mattias Ulin har inte bara skrivit denna handbok utan jobbar just nu med boken Från BiB till Pava — en handbok i vinprovning.

…En handbok skriver man sällan ensam, men utan stöd, kloka invändningar och råd från min hustru, som även gjort ett stort jobb på matsidan, hade jag inte suttit och skrivit vad som för mig är dessa slutord — tack!

Mattias Ulin

Köp boken En handbok Champagne här»

Ur veckans bok 101 Whisky du måste dricka innan du dör 2010 edt

Att hitta 101 sorters whisky är inte särskilt svårt ens på en kort tid. Besök bara några barer med bra sortiment och det är gjort. Utbudet är i dag otroligt brett, bara från Skottland: något dussin koncerner och några mindre destilleriägare tillverkar och tappar whisky. Till det kommer ytterligare ungefär lika många oberoende buteljörer. De ser till att whisky från över hundra aktiva och nedlagda destillerier finns i tusentals tappningar. Som konsument kan du finna mängder av olika varianter av fat, åldrar, efterlagringar och så vidare. Med andra ord är valet av vilken sort du ska beställa hem betydligt knivigare än att hitta utbudet.

Hur har jag då valt? Mycket efter eget tycke, kan jag erkänna. Till stor del har jag också valt utifrån de destillerier där jag tycker att det är värt att utforska vidare på egen hand. De som håller jämn och hög kvalitet och där ambitionen är god. Att det slinker med ett par indier och amerikaner har även i deras fall att göra med att de är bra. Jag tycker också att de är underskattade av många och slutligen finns de med för att jag tveklöst skulle inkludera dem i ett urval av de 101 sorter som jag tycker ska provas innan du dör.

Så, det är inte svårt att hitta 101 goda whisk(e)ysorter. Det svåra är att välja. Till det dilemmat kommer att både du och jag kommer att hitta andra favoriter redan nästa vecka. Att mer än momentant samla en gällande lista med de ultimata whiskyrekommendationerna är ett omöjligt uppdrag. Se därför dessa 101 sorter som en början, en rekommendation, en guidebok med tips om sevärda hållplatser i whiskyhyllan. Notera också att det rör mina preferenser och inte en allmängiltig sanning.

I vilket fall, här finns nästan två sorters whisky per vecka det närmaste året.

Skål och god läsning!

Författaren med en väldoftande skvätt Springbank, i juni 2009

Frederik Zäll

Vänner! Det bubblar som av dåligt slagen lunchlättöl inom mig av goda öl– och whiskynyheter: 30 september till 2 oktober samt 7–9 oktober är det dags igen för Stockholm Beer and Whisky Festival.

Ett par av de entusiastiska utställare jag sprungit på har kommit med spännande nyheter, exempelvis är det

läge att hålla ett vakande öga och fladdrande näsvingar vid Mackmyras monter, liksom att läsa denna blogg på mässans öppningsdag den 30 september rörande detta.

Likaså är det med stort nöje jag själv ska bevista stamhaket Restaurang Soldaten Švejks monter där man med ägarens, S.A.B Miller, hjälp baxar dit ett fat på 27 hektoliter med opastöriserad ofiltrerad Pilsner Urquell. En nära-bryggeriet-upplevelse av mått kan jag lova. Och för övrigt en grymt billig Pragresa …

Mycket glädjande är också att det enligt rykte är beslutat att mer omfattande restaurangverksamhet och musikuppträdandena på mässan sker i den inre hallen. I min mening mässans bästa beslut, sedan whiskyn las till i mässans namn. Den känsla av irländsk pub med elefantsjuka som har funnits försvinner förhoppningsvis. Tinnitusen släpper som locket för öronen efter landning. Den lyckade följden av detta blir rimligen att vi besökare kan prata med pålästa entusiastiska utställare, istället för att ha “Whiskey in the jar” —  in the ear. Detta bör också kunna hålla en och annan besökare kvar längre under kvällarna då den tröttande ljudvolymen mildras och då energin kan fokuseras på väsentligheterna istället. Åter ett djupt tack för detta kloka beslut.  

Det om det för i dag. Går gärna in på festivalens hemsida, där finner du t ex den gedigna föreläsnings-/provningslistan!

På återhörande då det händer något!

/Örjan

Följande ord inleder boken;

“- Det är en kul bransch för de flesta är galningar på ett trevligt sätt.

Så sa en av de många personer jag pratat med under skrivandet av denna bok.

Redan då föregående spritbok gjordes, framgick att den som skulle tillverka alkohol i Sverige behövde vissa egenskaper. Föreställ dig något av en blandning mellan outtröttlig entrepenör och dödsföraktande kamikazepilot.

Glädjande nog finns de flesta spritentrepenörer kvar ett par år senare. Några har till och med rusat ur startblocken och tagit några stora steg framåt. Än mer glädjande är att fler tycks var på väg in i karusellen …

Kolla in denna mycket fina bok, Välkommen till smörgåsbords och trevlig läsning som Örjan själv skulle sagt!

//Frederik

Som så ofta då kollegor träffas är återföreningens glädje starkare än yttre konferensstimulans. Därför kunde jag endast blygsamt bidra med några korn av spritkunskap, liksom några tankar om de kombinationer som serverades. Först ut var en dillig kräftstjärt-snitt nedsköljd med Porsbrännvin, därefter en snitt kryddad med sweetchili och toppad med kyckling i sällskap med Östgöta Sädes och slutligen en skvätt av den pomerans– och saffransdoftande Årsta Brännvin med en bit apelsinkrokantchoklad. Denna trerätters lättviktsmeny intogs med gott mod och jag avrundade med några korta ord om svensk sprithistoria.

Därefter steg sorlet igen. Jag drog mig undan och lät istället den kollegiala sammansvetsningen slå ut i full blom, då jag snabbt insåg att detta är en naturkraft starkare begäret efter sprit och snittar. Härnäst följde ett timmeslångt inslag av mer seriöst slag om bland annat psykologin kring omorganisationer på företag.

Då det rundats av återupptogs de promillehöjande aktiviteterna genom att det som planerat serverades både sol, vind, cigarr och punsch på däck en trappa upp. Cigarren var honduranska Flor de Selva, en liten mild men kryddig skapelse inköpt hos Cigarrummet. Punschen var inget mindre än lokalproducerad, då det var Norrtelje Brenneris förträffliga Roslagspunsch som utskänktes i detta öppna, om än slutna, sällskap. Det var glädjande många vågade nyblivna och även nyfikna cigarrökare.

Kursen styrdes så mot Aqvarium på Djurgården under uppenbar trivsel. Inte minst märktes detta genom att ett stort antal av oss blev stående kvar i solen på däck, fastän vi lagt till vid kaj. Det under livliga diskussioner om hur lång en grevfimp egentligen får vara, och om inte en cigarr förtjänar ett bättre öde än att dö vid ung nytänd ålder? Enigheten var stor om att så var fallet. Den bör rökas länge och väl. Men — plikter fanns på olika håll för oss inblandade. Majoriteten skulle fortsätta jubilerandet med en kräftskiva. Själv stegade jag upprymd till fållan inför min färjetur mot Slussen. Det för att strax falla in i en helt vanlig vardagkväll. Dock en kväll med ett brett leende av alla minnena från eftermiddagen.

/Ö.

Holländska Ostindiska Kompaniet (Vereenigde Oostindische Compagnie, VOC) grundades 1602 och var tänkt att öka den nedeländska handeln i Asien. Bolaget fick snart nationellt monopol på all kommersiell verksamhet öster om Godahoppsudden, vilket gav dem oanade importmöjligheter.

Man lyckades snart hävda sig i stark konkurrens med andra stora handelsnationer och inom kort räknades VOC som ett av världens största kommersiella sjöfartsbolag. Skeppen handlade främst med silke, kryddor och andra lyxvaror som kunde finna nya platser i de välbärgade europeiska hemmens hyllor.

På sina rutter till och från Asien etablerade den holländska handelsflottan 1652 en provianteringsstation på den sydvästligaste spetsen av kontinenten Afrika. Ingen hade tidigare kommit på tanken, utan de övriga fartygen från Europa hade istället hämtat vatten och proviant på St. Helena. Sydafrika hade därför förblivit okoloniserat.

Via rekommendationer från tidigare sjöfarare bestämde man sig för att ge platsen en chans. Så kom det sig att Ostindiska kompaniet lade till i Table Bay för att byta personal och ladda med färskvatten, mat och förnödenheter inför den resterande resan.

Den växande kolonin blev sedan grunden till en hel nation.”

Det är i Maja Berthas bok Sydafrika — Ett magiskt vinland vi kan läsa ovanstående rader tillsammans med många, många andra kapitel och stycken om det magiska land med magiskt goda viner. En mycket inspirerande och intressant bok som rekommenderas varmt. Grattis till er alla som ännu inte läst boken, ni har en trevlig stund framför er!

God helg!

//Frederik