Kolla in boken här»

Eliq Maranik bjuder på 101 cocktails att njuta av. Den boken kan ni så klart kika på här och som alla andra böcker på Grenadine kan ni även köpa dem via sajten.

Och för att avrunda det hela så släpper Dag Lennartsson boken Golf & Whiskyresor som så klart är ganska tydlig. Den boken kan ni kika närmre på här»

Nu har jag bloggat här under en mycket trevlig tid, men nu tar förlaget över och får säkert fram något givande och intressant inom kort. Fortsätt givetvis att ha koll på Grenadine.se för att få all information om livets godaste i bokform.

Tack för mig,

Frederik Zäll

“Pablo Picasso, eller som han egentligen hette: Pablito Diego Jose Santiago Francisco de Paula Juan Nepomuceno Crispin Crispiniano de los Remidos Cipriano de la Santisima Trinidad Ruiz Blasco y Picasso Lopez, föddes 25 oktober 1881 i Spanien och avled 8 april 1973 i Frankrike.

Från 1903 finns bl a en teckning av poeten Cornuti med en väninna och ett absintglas: “The Poet Cornuty — Absinthe”. Som ett artistiskt svar på försöken att förbjuda absint i Frankrike skapade han sex abstrakta glas av metall och keramik med en absintsked över. Tillsammans med många andra lät Picasso sig bedövas av absinten.

Johan August Strindberg föddes 22 januari 1849 och avled 14 maj 1912. August föddes mycket för tidigt. I hemmet fanns en kakelugn med en nisch avsedd för att värma en kommod med vatten. Sina första månader tillbringade han nedbäddad i en kartong i denna enkla men funktionella kuvös. Strindbergs huvud var mycket litet i relation till kroppen, något han hade komplex för, varför han hela sitt liv bar en voluminös frisyr.

Det finns starka indikationer på att det var absinten som var boven bakom hans infernokris som likväl kunde ha hetat absitnkrisen. Till slut slog “Den gröna demonen” till mot honom som en idog absintdrickare. “Att så få vill se!” Han trodde sig som alkemist kunna göra guld. Han låg i sin säng på Hotel Orfila på 60 rue d’Assas i Montparnasse, och hade som det heter i historiebeskrivningen “ockulta upplevelser”.”

Mycket, mycket mer underhållande och intressanta rader om den mytomspunna drycken absint finns att läsas i boken Absint — sanning och myt. Ett givet köp.

//Frederik

“Svenskans absint’ eller ab’sint, norskans absjnt, danskans ab’sint samt finskans absinit, syftar på ett torrt, först sannolikt alkoholfritt, avkok, en dekokt. Senare på ett tvenne gånger destillerat, med tiden mycket alkoholstarkt, bränvin baserat på vitt vin och kryddat med olika örter. Under en period var den att betrakta som en falsk likör. Till sist blev den till en ren olagrad starksprit smaksatt med essenser och tillförda kemiska färgämnen. Varför denna glidande förändring mot alkohol och stigande volymprocent?”

Vi bläddrar i Dag Tomas Lindmarks finfina bok “Absint — sanning och myt” denna vecka.

“Trots ett omfattande internationellt sökande har det inte gått att få fram någon resterande flaska av den äkta schweiziska absinthen, baserad som den var på lagrat och destillerat vitt vin, fine, beredd enligt gammal metod och innehållande samtliga vilda örter. Däremot finns det flera moderna och förenklade industriella absinter. Dessa kommer senare att bli föremål för kemiska analyser avseende sitt innehåll respektive sin giftighet.

Absint som vätska har en intensiv — utsökt klart skimrande, djupgrön till blågrön — färgton. En vanligare jämförelse görs med den gräsgröna smaragden, den ljusgröna prydnadsstenen jade eller med opalens bleka ljusgulgröna till vita mjölkaktighet. Ursprungligen kom färgen, klarheten och lystern från de i drycken ingående växternas klorofyll.

DRYCKESVANOR

Det var vanligt att absint serverades på särskilda barer under La belle époque. Där dracks den ofta straight, dvs utan spädning i små glas eller on the rocks, alltså med is. Absint frappé är beteckningen på en i förväg kyld absint. Den hälldes först på krossad is varefter den silades ned i ett litet glas.

Rumsvarm absint hälldes ofta upp i höga glas för att kunna rymma upp till tre fyra gånger så mycket vatten. Detta serverades bredvid och särskilda ca 50 cm höga vattenreservoarer i metall, med upp till sex kranar, var vanliga. Man drack den även med både is och utspädd med vatten.

Hela bruket av absint var föremål för en omfattande ritual– och kultbildning. Till exempel användes särskilda såll eller absintskedar med hål i form av bl a ovaler och stjärnor på 1800-talet. De med runda hål i kallades för grindar.Dessa var ofta tillverkade i tenn, aluminium eller någon annan metall som försilvrats. Skedar i rent silver, ofta stämplade med konstens gudinna Minerva, var dyrast.

En liten mängd absint hääldes upp i ett högt glas. I skeden, som hölls över glaset, lades en bit socker varefter iskallt vatten hälldes över. Sockerlagen fick sedan sippra ned i glaset för att söta och därigenom mildra dryckens kraftiga beska. Spädningen vände det klart gröna till en vit eller svagt gult till gulgrönt opalskimmer.

Det fanns också särskilda absint-dropp-glas där vattnet långsamt kunde droppa över sockerbiten och vidare ned i drycken. Denna klassiska absintdrink kallades av det skälet för “absinthe drip”. Socker bidrar till att alkoholen lättare tas upp av tarmen för att sedan föras ut av blodet till vävnaderna, i synnerhet på fastande mage. Pulvriserat socker och vatten direkt ned i glaset gav samma resultat. Absinten kunde också användas som smaksättare till blandade drinkar.

Man drack också cocktails på absint. Denna bestod då av någon biter, kådsirap samt absint. Cocktail betyder tuppstjärt och första gången begreppet användes i tryckt form kan härledas till tidningen The Balance, från 1806. Betydelsen angavs då som en stimulerande dryck, sammansatt av sprit av vilket slag som helst, socker, vatten, samt någonting bittert. En cocktail kan även göras på så få som två ingredienser.

Strindberg hade i Paris ett stamlokus i Closerie des Lilas på Boulevard Montparnasse. Där inne kunde han ofta ses med ett glas. Fortfarande kan man se hans namn inristat på en liten mässingsskylt på ett av mahognyborden. Uppenbart hade han svårt att hålla sig borta från den gröna demonen.”

Hej vänner, idag tänkte jag skriva några rader om hur man aromspeglar vita viner med råvarorna i en maträtt. Dessa fina kunskaper bjuder vi på, men vi ni läsa mer runt ämnet så rekommenderar jag boken Mat –Vin –Öl –Sprit som går igenom ämnet mat och dryck från A till Ö.

… Söker man mer specifika kombinationer, kan man gärna aromspegla vinet till några väl utvalda råvaror eller kryddor i en maträtt.

Utgå då från vinets lukt och försök matcha denna med ur ett doftperspektiv så snarlika råvaror som möjligt i maträtten. Till de flesta lätta vita viner, oavsett druvsort, kan man använda färskpressad citron och lite rivet citronskal. Har vinet en mer eller mindre uttalad fatkaraktär, kan denna speglas genom brynt smör, stekyta på någon av råvarorna eller rostade pinjenötter.

Glöm inte att kika in boken Mat –Vin –Öl –Sprit. Kan köpas här på sajten för 150 pix.

//Frederik

Ostar du inte får missa…

“Det här är en av Italiens godaste ostar. Den kommer från Lombardiet i norr, där den tidigare alltid gjordes av opastöriserad komjölk, formades i fyrkanter och två kilo och lades att mogna i grottor under en till två månader så att osten utvecklade ett gulaktigt och något mögelsatt skal.

Omkring en tredjedel av all Tallegio framställs fortfarande så, men det finns också volymgjorda ostar av pastöriserad mjölk som inte är lika komplexa.

En Tallegio har ett relativt mjukt skal, en smidigt och något krämig konsistens och en mjukt sötaktig mjölksmak med aromer av halm och mandel.

I Glaset: Ostens mjuka konsistens och fina mandelton gör att jag spontant söker mig till röda viner med fint saftig rödfrukt, men hellre eleganta viner än kraftfulla. För att lyfta fram den italienska känslan väljer jag i första hand viner från Italien, och då helst från norra Italien där klimatet är något svalare och vinerna mer eleganta. Lite modernare viner av Barbera och Dolcetto föredras, men det är också trevligt med en elegant valpolicella.”

Veckans bok är Michel Jamais Ost & Vin. Njutning av högsta klass!

//Frederik

“Får jag lov att fresta…

…I “Michels Ost & Vin” kan du läsa lite all­mänt om ost, från fram­ställ­ning till typin­del­ning, och du får också en massa tips på spän­nande ostar och goda vin­ty­per därtill.

En vik­tig bit i ämnet mat och vin i kom­bi­na­tion är natur­ligt­vis att för­stå hur smak­sin­net fun­ge­rar, vilka sma­ker som finns, var de finns och hur de rea­ge­rar i olika möten. Själv­klart går vi också ige­nom detta i all enkelhet.

Hur du kan skapa en väl­ba­lan­se­rad ostbricka eller buffé utan att vinet sma­kar kons­tigt, och vad det är som ger vinet märk­liga bis­ma­ker, hör också till ämnet. Jag har också valt att ge dig ett antal tips på mer spe­ci­fika kom­bi­na­tio­ner mel­lan en ost och ett vin med utgångs­punkt i en rad spän­nande till­behör som öppnar upp fam­nen för vinets mång­fald av sma­ker och aromer.

Jag vågar lova att ost och vin där­med blir him­melskt gott och om du redan tyc­ker att det är så, låt gå för att det kan bli him­melskt myc­ket godare.

Låt “Michels Ost & Vin” bli din led­sa­gare på dina smak­re­sor. Det är så jag vill att du ska få använd­ning för den här boken.

Med tillöns­kan om allt det goda!

Michel Jamais
Stockholm, Janu­ari 2006″

Lyxlagat på grillen är som ni nu vet veckans blädder och för att avsluta så tänkte jag att det gott sött tips skulle sitta fint. Njut vänner! Boken kan ni givetvis köpa här.

“Min favoritgino görs med endast tre ingridienser. Kiwi, jordgubbar & vit choklad. Använd era egna favoritfrukter och smaker och njut, njut, njut. En kula vaniljglass till tycker jag är ett måste. När jag skulle testlaga denna godsak hade min mor just varit på en vinresa genom Europa och köpt en flaska Limoncello med sig till sin favoritson. Den ska användas tänkte jag och galet gott blev det!“

Gino con Gelato Limoncello

4 portioner

4 kiwifrukter, mogna
1/2 liter färska, vackra jordgubbar
200 g vit choklad
Vaniljglass
Limoncello
I kockens glas: Liquore Limoncello Italia (Import) — Italien
I kockens öra: Radions Underhållningsorkester — Sommar, sommar, sommar

Limoncello är en syditaliensk klassiker. En citronlikör som dricks efter måltiderna för njutningens– och matsmältningens skull. En digestif som det så fint heter.

Jag gissar att ni som vi är ute i skärgården just nu. Denna dessert är helt och hållet perfekt för en utomhusnjutning. Det gäller dock att planera kylklamparna väl för att glassen inte ska smälta.

Dela kiwifrukterna och skeda ur fruktköttet. Skär godiset i ganska stora bitar. Skölj och ansa jordgubbarna.

Lägg ut fyra stycken dubbla folie ark och fördela frukten jämt. Ofta tror jag att folk river över vit choklad i detta läge, men jag gillar när det blir lite större bitar och kraftigare sötma så bryt över chokladen och vik sedan ihop de fyra foliearken till slutna paket.

Vid detta läge på er middagskväll så är ni säkerligen ganska mätta och belåtna efter en utsökt middag så tänd nu grillen och njut långsamt och aktningsfullt av en liten Limoncello och smält middagen.

När ni är sugna på dessert så lägg de fyra paketen på grillen där det inte är som hetast, men ändå ganska fin värme. Låt dem ligga i 5–10 minuter och sedan är det klart.

Öppna upp paketen, klicka ner en kula glass och häll över en rejäl skvätt limoncello. Helt overkligt gott!

Hej på er goda läsare av livets godaste böcker. Här kommer ett utdrag från boken Lyxlagat på grillen som är veckans bok här på bloggen.

GRILLAR OCH TILLBEHÖR
Visst finns det en djungel av grillar och grilltillbehör. Man kan strula till det hur mycket som helst och man kan göra det väldigt enkelt för sig. Jag gillar att blanda och ge. Hemma på skutan har jag en normalstor gasolgrill som fungerar alldeles utmärkt, nere på bryggan har vi en grilltunna för ved och på Lillbåten har vi alltid med oss en liten kolgrill för de goda middagarna i skärgårdens vackra rum.

Fördelar och nackdelar kan man väl alltid hitta, men alla olika grillar fyller en bra funktion. De grillar maten. Vissa rätter kräver grill med lock, detta går att fixa på en vanlig kolgrill med hjälp av två lager aluminiumfolie så med lite fantasi kan man laga precis vad som helst på vilken grill som helst.

De grillar som jag absolut inte råder er till att köpa är engångsgrillarna. De kan vara struliga att tända, de har en opålitlig brinntid och är jobbiga att hantera i största allmänhet. Köp då hellre en liten grillhink eller dylikt och ta med lite kol och tändvätska på utflykten. Varsamhet är en självklarhet och grillförbud uppstår ofta då sommaren är som hetast, glöm inte det.

Tillbehören då..?

Jo, jag gillar ju prylar… På bilden till höger syns de absolut viktigaste tillbehören för mig som grillare. En stektermometer, en bra grillspade, en grilltång och den fantastiska grillkorgen. På bilden syns även de coola minitermometrarna från Mingle som är riktigt bra då man gör fyra portionsbitar kött och gästerna önskar olika tillagningsgrader på sin bit. Dessutom är de otroligt fina tycker jag.

Satake-gafflarna i mitten är kanske en livsnödvändiga tillbehör, men de är bra och roliga att använda. Livsviktiga tillbehör är dock kockens knivar. Jag har ett set Porsche Type 301 som jag är oerhört nöjd med och oerhört stolt över. Det är mycket viktigt att hitta en kniv som känns rätt för just er. Vikt, balans och material känns olika i alla knivar så testa och känn efter själva.

Åter till grillkorgen på bilden. Just denna är inköpt på Clas Ohlson, men den finns säkerligen både här och där, runt hörnet och runt kröken. Jag gissar att jag betalade cirka 30–40 riksdaler för den och den är sanslöst bra. Man kan grilla grönsaker i den utan att riskera direkt fastbränning eller att saker trillar ned i grillen. Den är perfekt för att grilla fisk i som annars fastnar och går sönder mycket lätt. Den kan dessutom diskas i maskin. Ett måste!

Grillfolie är alltid bra att ha. Kan användas som lock eller som skydd underifrån så att inte potatisgratängen bränns vid. Jag har även en stekpanna i gjutjärn som jag bara kör på grillen. Det fungerar utmärkt då den ganska lätt hettas upp till en bra stektemperatur. Folk verkar inte alltid tänka på att man kan steka i en stekpanna på grillen, men det är klart att man kan. Vi kommer till det senare i boken.

En stålborste och en skrapa är givetvis också mycket viktigt att ha. Olja in grillgallret innan grillen tänds och torka lätt av det precis innan maten läggs på.

Sist, men långt ifrån minst — Ett förkläde, gärna med någon tokrolig BBQ-stil och grillvantar, gärna i form av ett glatt, platt grishuvud eller dylikt. Våga garva kära läsare, nu lagar vi mat!

Grillad tonfisk med pasta och tomatsallad

4 portioner

4 vackra filéer tonfisk à 150 g
Färsk Linguini till de fyra lyckliga gästerna
1 dl solroskärnor
1 citron
1 gul lök
Blandade tomater
Olivolja
Rödvinsvinäger
Grovt havssalt & nymalen svartpeppar
I kockens glas: Montepulciano d’Abruzzo  (nr 2337) – Italien
I kockens öra: Johnny Cash – Guess Things Happen That Way

Här har vi otroligt bra låt. I originalversionen sjunger Mr Cash själv, men den finns även med Johnny Cash & José Feliciano. Den finns på YouTube och är verkligen värd att se. Till kocken serverar jag idag ett enkelt och jordigt, men ack så gott Italienskt vin. Billigt njutning kära vänner. 750 milliliter för 57 riksdaler i saftörskiosken i skrivande stund.

Tänd grillen och sippa lite vin. Det är ju ingenting i denna matlagning som tar tid, så därför tycker jag vi kan riktigt god tid på oss vid grillen. Det är bra om ni har koll på grillen, så sitt gärna ned med ett glas i handen och vila några minuter. Ingen brådska här inte.

Ta fram en stekpanna och ställ den på grillen. Rosta solroskärnorna i torr, het panna tills de fått fin färg och börjar dofta lite nöt. Häll över dem i en skål och ställ i skydd från måsar och gäster som gärna tuggar i sig godiset när du vänder ryggen till.

Skär tomaterna i stora bitar. Skala och skiva löken fint och vänd ned skivorna med tomaterna. Häll på rikligt med vinäger och olivolja. Krydda med lite salt och peppar. Låt stå svalt tills servering.

Koka upp saltat vatten till pastan. Ringla lite olja över fiskfiléerna och strö sedan över havssalt och svartpeppar. Lägg filéerna på den heta grillen och låt dem ligga i någon minut på varje sida. Det är viktigt att inte genomsteka tonfisken då den lätt blir torr. En kraftigt röd kärna i mitten önskas.

Kasta hastigt ned pastan i det kokande vattnet och lyft ur den igen efter bara en minut eller två. Längre tid än så behövs inte då vi använder färsk pasta.

Sedan är det dags att lägga upp. Tonfisk, tomat– och löksallad, färsk pasta och de rostade solroskärnorna. Pressa över rikligt med citron och ringla över lite olivolja. Så ja. Galet gott!

En grill, lite simpel deg och vips så har man en grymt gott bröd. Nu till det smarta tipset; Vira degen runt en tjockare pinne så att det blir ett stort hål. Fyll sedan hålet med vad ni helst vill. Strimlat kött med het feferoni och en klick gräddfil, grillad lax, sallad, räkstuvning, ja, vad som helst…

Lyxlagat på grillen är boken vi kikar i denna vecka.

Pinnbröd

Ca 10 små bröd

5 dl vetemjöl
1 tsk salt
2 dl kallt vatten
2 tsk bakpulver
Smör
I kockens glas: Eriksberg  (nr 1584)
I kockens öra: En fågel som kvittrar, ett vatten som kluckar & en sprakande brasa

Man behöver så klart pinnar till pinnbröd, så börja med att ta en långpromenad i skgen och ta med er en bra täljkniv. Pinnar på marken brukar det finnas gott om. Samla på er 10 stycken fina exemplar som är cirka 60 centimeter långa. Tälj av lös bark och småkvistar och tänd sedan kolgrillen eller brasan om ni så föredrar.

Gör ni brödet vid en picnic så är det toppen att blanda de torra ingridienserna i förväg. Ta en plastpåse och blanda  mjöl, bakpulver och salt där i.

När det börjar närma sig grillning så blanda ner det kalla vattnet och knåda det hela till en liten deg.

Dela upp degen i tio lika stora delar och rulla sedan ut bitarna till långa smala korvar. Vira dessa runt toppen av era fina pinnar.

Nu är vi redo att grilla. Finn bra glöd vid er brasa och grilla pinnbröden i cirka 10–15 minuter. När brödet är färdigbakat är det även serverat. Klicka lite smör direkt på det heta brödet och hugg in. Stor njutning i det sköna, gröna!