På torsdagar brukar jag ju presentera ett gott dryckestips och givetvis gäller det även idag.

Carib är ett karribiskt öl som jag drack mycket flitigt under en resa genom Tobago, Trinidad, Grenada och några andra fina öar i Västindinen.

Det var en herrans massa år sedan jag var där och det var precis lika många år sedan jag drack det underbara ölet. Jag har vid flera tillfällen tänkt på drycken eftersom varje gång det är riktigt hett här hemma i Sverige så önskar jag mig just en öl av märket på bilden ovan. Det finns enligt mig inget bättre sommaröl än just Carib.

Många år har som sagt gått och den sommaren som så smått lämnar oss nu har varit underbart fin och många riktigt heta dagar har vi njutit av. Jag och min lilla familj åker båt mest hela tiden och befann oss i gästhamnen på Utö för övernattning, dusch, tvätt och tankning. Vi hyrde cyklar och njöt av livet i största allmänhet. Efter en mycket god hamburgare på Seglarbaren satte vi oss vid den lilla baren bredvid för att natta lilla Elvis och spela lite spel.

Det vore gott med en pilsner tänkte jag och vandrade till baren. Min blick fastnar på en rostig gammal skylt med en blå/gul logo… CARIB… Har ni verkligen Carib här frågade jag. Ofattbar glädje gott folk. De hade någon slags privatimport till den lilla baren vid Utö gruvbrygga.

Ofta serveras den med en klyfta lime nerstucken i flaskhalsen, men jag föredrar utan. Så dracks den av alla fantastiska västindier jag träffade och så dricks den säkerligen än idag.

//Frederik

Jag som älskar stout och dess tyngd blev jagad av min goda vän och kollega Örjan Westerlund på förra årets öl– och whiskymässa eftersom han hade koll på en grymt bra stout som skulle passa mig som handen i handsken.

Jag brukar ibland säga att en bra imperial stout ska var som en hel middagsrätt. Mättande, tung och mycket smakrik, men det kan man inte säga om denna imperial.

Den är snarare som en fransk 5-rätters. Jag har aldrig känt så många smakexplosioner som ändå balanserar perfekt och snyggt på en mycket alkoholstark våg. 12,2% är det vi snackar om här.

Sandbacka bryggeri i Sandviken är det som står som ansvariga för mästerverket. Är ni inte bekanta med tunga Imperial Stouts så kanske detta inte ska vara den första ni provar. Mitt tips är också att inte dricka en stout som om den vore en kall pilsner utan snarare som en ljummen cognac i kupa. Det är så jag dricker mina tyngsta stouts och porter och det är ett verkligt njutningsfullt sätt.

Att den inte finns på systembolaget är synd och skam, men dyker den upp på en mässa eller en krog med imponerande sortiment så måste ni bara slå till. Glädje väntar!

//Frederik

Här har vi en skotte som lagrats på Higland Park whisky fat. En Old Ale från Harviestoun. Den finns i tre varianter 12, 18 och 30 år. Det är inte så att ölet lagrats i 30 år utan den har lagrats på whiskyfat som innehållit olikt åldrad whisky.

Ola Dubh Special 30 Reserve (nr 11204) är den enda som finns kvar på bolaget och den är tillfällig. Enligt bolagets hemsida så finns det endast 1 exemplar kvar i hela landet. I Eskilstuna. 89 kronor för en 33cl är mycket men det är också en mycket spännande ale.

Veckans dryck här på Grenadinebloggen är alltså Higland Park Ola Dubh som jag provsmakade hemma hos saftören Örjan Westerlund för en tid sedan. Vi testade 18y & 30y och jag föll faktiskt för den med benämningen 18y. En mörk, härligt doftande, bränd chokladton med tydlig karaktär av whisky bjöds både i doft och smak. Mycket komplex utan att för den delen bli strulig och osammansatt. En bitter, mörk chokladbit till tyckte jag var det ultimata.

Slå er fram, stoppa inte för någon, ta er bara till Eskilstuna där det enda kvarvarande exemplaret finns. Och njut!

//Frederik

Denna torsdag ska så klart inte vara sämre och presenterar ett riktigt fynd! St Landelin Mythique (nr 1696) är ett magiskt, rysligt fint klosteröl i belgisk stil från Frankrike.

En lätt dimmig dryck som bjuder en vackert ljusgul och krusande syn. Ölet smakar ganska klassiskt trappist med citrus och blommighet. Ett klockrent val en varm sommardag som denna.

Så här skriver DN.se om drycken i fråga;

“Större äventyr bjuder alesorterna på. Störst, snyggast, dyrast men också godast är franska Saint Landelin Mythique (nr 1696, 49:90 kr för 750 ml). Det här är ett välbalanserat ale i belgisk typ med stor härlig citrusdoft av mandarin. Aromen är full med humle, citrusfrukter och godis. Trots ett högt literpris är den här alen prisvärd. Passar med lättare tilltugg, men jag serverar den helst som aperitif.”

Producent är Les Brasseurs de Gayant och på länken finns den franskspråkiga sajten att avnjutas. Jag talar själv inte språket så någon annan får gärna översätta.

Jag måste dels tacka min vän Olle som köpte ölet till mig och dels rekommendera det varmt. Ni bara måste testa denna gudomliga dryck. Glad torsdag!

//Frederik

Jag kommer själv att packa ner några finfina flaskor av denna otroligt goda ale och ta mig ut i skärgården för lite god mat och en kall ale på klippkanten. Inte illa!

Redan på flaska och etikett tycker jag man känner den brittiska tonen klinga mycket tydligt. Lovely!

Alkoholhalt 4,7%

Rund, vackert mjuk i doften med blomster och humletoner.Lite lätt citron/lime kan kännas.

Smaken är perfekt. En relativt torr ale med brödighet och beska i sann brittisk ale-anda.

Färgen som finns innanför det klara glaset och den racinggröna etiketten är mörk koppar/bärnsten.

Det är Greene King som producerar denna ale som numera finns i systembolagets ordinarie sortiment.

Servera denna ale till stekt strömming, det ska jag göra. Stor, stor glädje vänner!

//Frederik

Det danska bryggeriet har följande text om sin godsak:

Hade det varit Quentin Tarrantinos Jackie Brown från filmen med samma namn hade hon nog bara sagt “Shut your raggedy ass up!” och så hade det liksom varit det.

Men nu är det Mikkellers Jackie Brown, och den är något mildare i munnen. Faktiskt påminner det flotta bruna ölets  rika maltsmak närmast om choklad på tungan.

Finns i Systembolagets ordinarie sortiment, 5,9% alkoholhalt,  34.90 kr för 500 ml.

En spännande historia för er som gillar de rostade, mörka choklad och kaffesmakande ölsorterna. Sirap och blomster tillsammans med choklad och kaffe i doften.

Smaken är underbart besk och chokladig. Sirap, humle, karamell.

Firman Mikkeller startades av Mikkel Borg Bjergsø tillsammans med Kristian Klarup Keller, när de gick från hembryggning till kommersiell ölproduktion. Idag drivs Mikkeller av Mikkel Borg Bjergsø.

Ale tillverkas genom så kallad överjäsning. Processen har fått sitt namn av att jästen flyter upp till ytan vid jäsningen. Överjäsning sker vid relativt varm temperatur (15–25°C) och med vanlig vinjäst — Saccharomyces cerevisiae. Den tar förhållandevis kort tid, oftast mindre än en vecka, och ger jämfört med underjäsning mer fruktiga aromer från jäsningsprocessen än från själva råvaran som vid underjäsning.

Här följer en lista över Grenadines ölböcker som finns att köpas direkt här på sajten;

EN ÖLBOK av Håkan Engström

MICHELS ÖL & MAT av Michel Jamais

EN HANDBOK ÖL av Jan-Erik “Janko” Svensson

SVERIGES ÖLBRYGGERIER av Lotta Jernström

SVENSK ÖLBOK av Örjan Westerlund

SVERIGES ÖLKROGAR av Peter M Eronson & Jonas Sjöstrand

ÖL av Peter M Eronson

Sveriges hittills roligaste bok om öl, med alla fakta och med väderkornet för kvalitetsöl på högsta känslighet. Alla öltyper på ett bräde och med skummande god layout som ger mersmak.

En fin, rejält stor bok där baksidan läser som följer:

“Öl är inget man häller i en bok. Så vem behöver en ölbok?

Ingen. Precis som ingen behöver ha roligt, ingen behöver njuta, ingen behöver ha några aha-upplevelser och ingen behöver få vet vad som rör sig på andra sidan.

Friskt skummande öl och tumma öl, veteöl och hallonöl, gyllengula öl och korpsvarta öl, öl från nya svenska småbryggerier och internationella klassiker. Det här är en bok om dem allihop, öl från hela världen. Men det är en bok som skrivits på svenska, för en svensk publik.

Håkan Engström skriver på ett levande språk, fjärran från torrhumladvörtpanneprosa i torftig översättning. Lättsamt och underhållande, men kompromisslöst seriöst och sprudlande entusiastiskt.”

För att citera bokens första uppslag: “Ja, skål då. Eller nåt.”

Håkan Engström är journalist på Sydsvenskan, men musik och öl som specialiteter. Han föddes 1966 och tömde sin första öl 1989.

Pilsner Urquell
Doften är som i det något starkare krogalternativet, eller 33 centilitersflaskan, kraftigt humlad. Smaken är först söt och fyllig, men springs snart ikapp av beskan som tilltar och tilltar. Eftersmaken är stramt och knastertorrt besk med en färsk och stadig humleton som både är typisk och också ger en åtråvärd längtan efter ännu en slurk. Svårslagbar folköl, grymt bra till kryddig mat, till exempel en thaigryta. Folkölsbetyg 5.

Dugges, Brandmästare Andréns Törstsläckare
Doften i denna folköl är överrumplande. Bara det att i en folköl känna humletoner från andra sidan Atlanten förvånar. Och de är så väl komponerade att inte en betydligt mer långväga starköl skulle skämmas om den hade denna rika, exotiskt fruktiga humledoft. Smaken är såklart aningen tunnare än för en starköl med samma angenäma doft. Den är dock kraftig och har tydliga drag av den humletillsats som doften avslöjar. Efterbeskan likaså. Detta är en sensationell folköl som helt ritar om kartan. Visserligen kostar den nästan som en starköl och den finns i ytterst få butiker. I detta fall köpt hos Cajsa Warg på Renstiernas gata i Stockholm. Men detta är något helt banbrytande jämfört med det som normalt sett säljs i sexpack på ICA och smakar vatten, blöt papp eller båda. Brandmästare Andrén  får folkölsbetyg 5.

Skål!
Bästa hälsningar Örjan W.

Spitfire är den utvalda hjälten som ska hålla fanan högt till helgens kulinariska slagfält. Och det klarar den utan problem. Denna Kentish Ale är otroligt, otroligt god. En riktigt fin brittisk dryck som stolt kan bjudas både konung och bonde. Grymt bra!

Här kan ni läsa mer om Spitfire.

Systembolaget har Spitfire i sitt ordinarie sortiment. (nr 1668)

Färgen är snyggt, ljus bärnstensaktig. Alkoholhalten är bara 4,5% vilket känns lite när man ser siffran, men inget man tänkter på när man smakar denna välbalanserade och fint kryddade ale.

Det doftar av rostat korn, torkad frukt och humle. Smaken är fruktig, besk och bränd i en mycket fin harmoni.

Jag tycker den passar perfekt till smakrika gärna heta rätter. Lime, chili och cayenne i maten tror jag skulle vara klockrent!

//Frederik

Hej goda läsare,

Idag är det torsdag och då är det veckans dryck som gäller här på Grenadinebloggen. Eftersom veckans bok är Het mat coola drycker av Michel Jamais och Jonas Borssén så tyckte jag det skulle vara vettigt att plocka fram en dryck som passar just till het mat och Hoegaarden är både jag Michel & Jonas överens om att den är klockren.

Följande skrivs i boken;
“Tysk och belgisk veteöl är alltid ett säkert kort till het mat. Öltyperna bryggs till största del av vete, och eftersom veteöl alltid är förhållandevis fruktiga och eleganta, kryddas de sällan 

med någon större mängd humle. Det förklarar också deras mjuka smak och avsaknad av bitterhet. Tysk veteöl är medelfyllig och fruktig (det finns också mörkare varianter som mycket väl kan passa till både fiskrätter och kött). De ofiltrerade ölen kallas hefe weissbier och bjuder på en lite fylligare och mer sötsyrligt jästig smak.

Allra bäst till kryddhet mat brukar belgiska veteöl vara. De kallas witbier och är oftast både fräscht syrliga och något kryddiga av jästen och smaksättningen med citrus och koriander. Kryddningen gör dem dessutom oöverträffade till eleganta rätter av fisk, skaldjur och grönsaker där man har använt koriander som kryddning.”

Testa alltså dagens dryck Hoegaarden till kvällens smakrika måltid och njut, bara njut. Grand Cru finns inte på bolaget, men den klassiska Hoegaarden witbier finns där och är perfekt, helt perfekt!

//Frederik