Denna vecka är det “Nor­diskt lexi­kon över bränn­vin” som är vald till vec­kans bok och lik­väl den bok som blädd­ras i med stor, stor glädje hr hemma. Boken är som titeln avslö­jar ett lexi­kon och här finns det mesta som finns att veta om de nor­diska brän­ne­vi­nen. Väl pas­sande nu när mid­som­ma­rens under­bara silll­un­cher knac­kar på dör­ren. Just nu lig­ger jag på bok­sta­ven “B” i upp­slags­ver­ket…

“Black Death är en isländsk snaps, 40%, som till­ver­kas av före­ta­get Sigurds­son Family.“

Ble­kinge Besk var 1996 års svenska julsnaps. I bränn­vi­net finns åtta olika jul– och bränn­vinskryd­dor. Krydd­nej­lika, pome­ransknopp, kanel och kar­de­mumma är de sma­ker som främst ger bränn­vi­net ett släkt­skap med jul­glögg. Malört finns med i recep­tet. Ble­kinge Besk höll 38% men har numera utgått ur sortimentet.

Blodrot (Poten­tilla erecta). Roten är en van­lig ingre­di­ens i hem­kryd­dade bränn­vins­sor­ter. Lät­tast att känna igen örten är att blodro­ten bara har fyra gula kronblad, all övriga Poten­tilla har fem kronblad. Ett snitt genom roten avslö­jar också var­för den kal­las blodrot! Artens äldre namn är tot­men­tilla. En av många kurer ned blodrot som verk­sam ört var när man hade bränt sig. Blodrot mosa­des till­sam­mans med bränn­vin och lades på såret.

Blå trå­den (danska blaa traad) kal­la­des på hus­behovsbrän­ning­ens tid den smala stråle som rann genom kyl­rö­ret i brännvinspannorna.

Bom­bea­ke­vit­ten hand­lar om fem par­tier av lin­jeak­va­vit som fanns ombord på far­tyg till havs när andra världs­kri­get bröt ut. Två par­tier lag­ra­des i Liver­pool 1940 – 1941. En kom­mitte till­sat­tes för att för­dela akva­vi­ten, men slapp sitt upp­drag när varu­lag­ret bom­ba­des sön­der och sam­man. Men ett par av bränn­vins­fa­ten hade kla­rat sig och flöt omkring i hamn­bas­sängen. Akva­vi­ten tap­pa­des på flas­kor och såldes.

En under­bar bok som går att läsas pärm till pärm eller att använ­das som upp­slags­verk. Under­bar läs­ning. Boken kan köpas här och nu för 187 riksdaler.