Väl­kom­men till Gre­na­di­neblog­gen, dagens inlägg kom­mer från Jonas Sjö­strand (t.h. på bil­den) , glad vin­ve­tare & för­fat­tare av Sve­ri­ges Vin­ba­rer. Boken är skri­ven till­sam­mans med Peter M Eron­son (t.v. på bilden).

De två i sym­bios står även för det lit­te­rära mäs­ter­ver­ket Sve­ri­ges Ölkro­gar som inte bör mis­sas. Mer om den finns att läsa under kate­go­rin vec­kans bok­tips här på bloggen.

//Frederik

Det sägs att det fanns en per­sisk domare för ett antal hundra år sedan som lät sina vitt­nen dricka en bägare vin innan rät­te­gång­arna.
Nå, välsma­kande eller uselt, bru­kade den här doma­ren fråga.
Och så lyss­nade han spänt. I de fall vitt­nena sva­rade uselt tog han det för givet att de antingen ljög eller sak­nade omdöme, i vil­ket fall var de olämp­liga som vitt­nen eftersom vinet var förträffligt.

Unge­fär såhär gick jag till­väga första gången jag hade Peter M Eron­son på besök hemma i lägenhe­ten. Han fick smaka en Bor­deaux till en vilt­gryta har jag för mig och jag vän­tade spänt på hans utlå­tande. Peter höll gla­set i foten. Snur­rade runt och dof­tade. Åt av maten och dröjde med att säga något. Läpp­jade ett par gånger och gurg­lade runt.
Välsma­kande, kon­sta­te­rade han till slut och jag slapp alltså döma honom som sim­pel och enfaldig!

Ok. Till­baka till verk­lighe­ten och nutiden.

För såhär går det alltså inte till vid våra vin­sitt­ningar. Våra vin­sitt­ningar är myc­ket mer hög­ljudda och myc­ket mindre all­var­liga. Möj­li­gen upp­står rätts­tvis­ter vad gäl­ler olika sti­lar och smakin­slag. Kva­li­tén dis­ku­te­ras mer sällan.

Några vin­do­mare har vi ald­rig varit och kom­mer ald­rig att bli. Det vik­tiga när vi bju­der någon är att den dof­tar och sma­kar, gurg­lar runt och tit­tar, sma­kar igen, att den fun­de­rar. Åsik­ter om sor­ter kan vara roliga, men i min och Peters värld är inställ­ningen och mot­tag­lighe­ten det vik­ti­gaste. Kate­go­riska vär­de­ringar över­lå­ter vi åt idol-jurys och medel­tida domare.

Kun­skap där­e­mot är ald­rig lön­lös. Ju mer du vet desto fler nyck­lar till att kunna låsa upp vinet. Ursprung och druv­sam­man­sätt­ning. Bara detta räc­ker en bit. Sedan föl­jer många fak­to­rer. Pro­du­cen­ten och dess avsik­ter. Årgång, jord­mån, vini­fi­ka­tion. Tren­der och lagar. Ser­ve­rings­tem­pe­ra­tu­rer och glas­mo­del­ler. Det är bra att känna till något om de fak­to­rer som styr pri­set. Skör­deut­ta­get, det vill säga om man ploc­kat ned bara de bästa dru­vorna eller istäl­let det mesta av grö­dan. Att dru­vorna kan hand­ploc­kas eller skör­das maski­nellt så att stjäl­kar och kvis­tar ham­nat i mus­ten. Att man i vissa fall dry­gat ut med dru­vor som inte ens behö­ver fin­nas angivna på flas­korna och box­arna, med mera, med mera.

Ja, ämnet vin kan tyc­kas krång­ligt och näs­tan ogrepp­bart stort och det är just där­för det bli­vit så popu­lärt med en enkel rak sif­fra. Fem av fem, fynd­vin! Drick det här och tyck för allt i värl­den att det är gott ifall du önskar avlägga tro­vär­diga vittnesbörd!

Jag och Peter ville skriva Sve­ri­ges Vin­ba­rer för att vi anser viner vara konst­verk. Och som sådana kan de bedö­mas endast av varje enskild gom.

Lika­dant är det väl med vin­ba­rer. Vi har valt att tipsa om stäl­len men fram­för allt för­sökt att ingå­ende berätta om när och var­för de kan passa dig. Kun­skap om stäl­let och det blir trev­li­gare att sitta där. Sedan är det ingen annan än du själv som kan bedöma huruvida ditt besök blir till en stor upplevelse.

Vad är det som gör att man tyc­ker om en vin­bar, vad är det som gör att man tyc­ker om ett vin? Tja, tung­ans under­liga kon­struk­tion, sig­na­lerna som sänds till hjär­nan, lju­den, synin­tryc­ken, dof­terna. Nerv­sy­ste­mets sen­so­riska funk­tio­ner och öppet­ti­derna, säll­skap och övriga gäs­ter, per­so­na­len. Natri­umjo­ner och aldehy­der och vin­listans gla­serbju­dan­den. Den egna dagsformen.

Puh, bäst är kanske att bara blunda och peka på en sida i vår bok, för att på stäl­let blunda och peka i vin­lis­tan, smaka och blunda igen.

Vin kan göras döds­all­var­ligt men mest av allt hand­lar det om liv och glädje, en upp­rik­tig och äkta och all­de­les otro­ligt all­var­lig lek.

Jonas Sjö­strand