Detta är vad som var Skott­lands minsta des­til­leri, Edra­dour, om än Bal­le­chin är något för­vir­rande som sido­namn för den rökiga whisky de gör här. Så som mobil­te­le­fo­nerna täv­lar i litenhet har även det pit­to­reska Edra­dour bli­vit brä­dat av t ex Kil­cho­man, men Edra­dour stå­tar dock med en av de få kvar­va­rande vört­ky­larna av Mor­ton­typ, lik­som en blom­mande dal­gång i som i vår­tid är så sago­lik att den bara sak­nar träd­gårds­tom­tar. Whiskyn för detta inlägg har sin fruk­tiga karak­tär från vin­fa­ten, men som helhet når den inte ända fram. Den är spre­tig och inte allti­ge­nom ange­näm. Den är dock intres­sant. Det räc­ker för att kvala in här.

Dof­ten är aningen syr­lig och petro­le­u­mar­tat gum­mi­ak­tig från torvrö­ken. Den har drag av syn­te­tisk entré­matta i gummi. Sma­ken är ungt rök­be­to­nad och marsala­fa­ten ger litet av frukt till det hela. Eftersma­ken är ung, lite omo­gen och bitig som av ult­ra­bit­ter cho­klad och mun­käns­lan oljig och glatt. Nr 10184.