Här kom­mer några rader från för­fat­ta­ren till En Bok Whisky som är vec­kans bok… Raderna är från pub­li­ce­rings­å­ret för pocketversionen.

“Äntli­gen är ännu ett del­mål upp­nått! Det har varit en lång och del­vis kro­kig väg. Denna bok bör­jade som entu­si­as­tens vilja att göra en häf­tad lunta kuri­osa om whisky, mest för att gotta sig i med sina närmaste.

Sedan bör­jade efter­frå­gan gry och pub­li­ka­tio­nen sträckte något på sig, upp­stra­mad av en ring­bind­ning i ryggen.

Så dund­rade extrema för­bätt­ringar in. Bril­janta skott­lands­bil­der av herr kon­nes­sö­ren Jerry Lin­dahl till­kom, lik­som en om och om igen hyl­lad fom­giv­ning av Benny Mår­tens­son. Alltihop pake­te­ra­des till slut i en redig tryck­ning och med bra bokbinderiarbete.

Lyc­kan var gjord för en entu­si­ast som väd­rade mor­gon­luft. Mor­gon­luf­ten förblev dock allt­för stilla under en tid. Något år gick utan att någon för­läg­gare nap­pade. Vis­ser­li­gen blev bara en hand­full till­frå­gade. Boken sålde ändå. Gläd­jande nog kom till­frå­gade för­läg­ga­res loja intresse på skam. Det tack vare alla de vän­liga och upp­sluppna omdö­mena från läsare som spon­tant utbrast att de upp­fat­tat boken som något utö­ver vad de annars läst. Det hit­tills bästa omdö­met i mitt eget tycke var “upp­fris­kande annorlunda”!

När så för­läg­gare Ste­fan Lind­ström blädd­rade i boken och fat­tade intresse insåg jag att den kanske skulle kunna roa och inspi­rera långt fler. Den kro­kiga vägen bör­jade räta på sig märkbart.

Att denna bok nu bli­vit för­lagd ihop med goda vän­ner utgör en mil­stolpe både i mitt whis­ky­in­tresse och i mitt skri­vande. Kanske slut­mål för denna bok, men knap­past för fasci­na­tio­nen över njut­ning­ens små snobb­fria kuri­o­si­te­ter. För att inte trampa ännu längre in på själv­förhär­li­gan­dets skim­rande ängder vill jag också nämna något om andra upp­la­gan: Tryck­felsnisse har i stort sett gjorts hem­lös. Vidare har några sak­fel rät­tats till, en del data upp­da­te­rats och en fak­taruta om John­nie Wal­ker till­kom­mit. Så har också några ord till om ekfat och salt­smak adderats.

För att inte tala om ny lay­out, kom­plet­te­rat bild­ma­te­rial och nämnda för­lägg­ning. Också denna gång vill jag tacka släkt, vän­ner och alla ni övriga läsare som stuc­kit till mig lap­par och skic­kat mail om rätt­ningar. Tack för er upp­skatt­ning och ert enga­ge­mang! En andra gång önskar jag er alla god läs­ning. Gla­sen dof­tar vidare!”

För­fat­ta­ren, 9 mars 2004