“Odes­til­le­rad Scotch
EN ÖLBOK
Det odlas en enorm mängd korn i Skott­land och allt går inte åt till att göra whisky. En del blir till fly­tande bröd också, skot­tar­nas osed­van­ligt mal­tiga ale.

Där­e­mot odlas näs­tan ingen humle. Och inga bana­ner, för den delen; kli­ma­tet är för rått och land­ska­pet för kargt.

De här omstän­dighe­terna har gett Skott­land en sär­präg­lad ale-tradition,

men det var nära att alltihop dränk­tes i en ocean av obe­stäm­bar lager. Bru­ta­lare än näs­tan alla ölre­gi­o­ner med anor drab­ba­des Skott­land på 1960-talet av bryg­ge­ridö­den. Stora aktö­rer tog över mark­na­den, och stora aktö­rer betydde näs­tan all­tid lagerproducenter.

Bara i Edin­burgh fanns arton bryg­ge­rier 1960. Två av dem har över­levt. Ett av dem är det sam­man­slagna McE­wan och Younger, som längs vägen köpt upp eng­elska Cou­rage & Newcastle — en av de där jät­tarna som läm­nar sköv­lade små­bryg­ge­rier efter sig.”

Orden är Håkan Eng­ströms och finns till­sam­mans med många andra intres­santa ord och bok­stä­ver sam­man­fo­gade till spän­nande infor­ma­tion och kul läs­ning i boken EN ÖLBOK.

“Skott­lands ale är av hävd mal­ti­gare och sötare; hum­len slog ige­nom väl­digt sent upp i Skott­land, och i prin­cip allt måste impor­te­ras. I gen­gäld är flera av deras över lag ganska mörka öl väl­digt fyl­liga, med distinkt smak från kara­mell­mal­ten. Rätt ofta är de dess­utom rökiga, men det är väl just vad man kan vänta sig av en dryck från det här landet.”

Håkan Eng­ström är jour­na­list på Syd­svens­kan, med musik och öl som specialiteter.