Vän­ner! Jag kan bara instämma i Zälls entu­si­asm om Epics öl som letat sig från Nya Zee­land till oss här i vårslas­ket. Två recen­sio­ner nedan, kort sam­man­fat­tat med att det är två fan­tas­tiska bryg­der för den som gil­lar blom­mi­gare hum­lade öl.

Epic Arma­ged­don IPA (6,7%)
Pang! En kas­kad av flä­der med en svans av mango och ana­nas rasar in i min lyck­liga näsa. En fan­tas­tisk frukt­sal­lad av friska hum­le­a­ro­mer ring­lar sig gång efter gång in i vind­ling­arna i en tack­sam näsa.
Sma­ken är först sand­pap­pers­strävt hum­le­ar­tad, och har ändå en sötma och fyl­lighet som ger en intres­sant smak. Bland­ningen över­går så små­ningom i en exo­tiskt fruk­tig mix även den och mild­ras i beska något.
Eftersma­ken är direkt besk, men bärs upp av en fruk­tig sötma som fyl­ler ut den. När söt­man efter hand mat­tas kvar­står en kraf­ti­gare, men ändå avrun­dad beska. En fruk­tor­gie i ölform som tagit sig ända hit från Nya Zee­land. Spring och köp!
Ser­ve­ras kyld.
5/5

Epic Mayhem Ale (6,2%)
En still­sam men ändå intres­sant doft som när­mast känns godis­lik. Frisk med en viss skärpa av hum­le­ol­jiga ete­riska ton, men ändå ett tyd­ligt mått av tutti frutti.
Sma­ken är fyl­lig och sött fruk­tig. En rätt så välan­sad hum­le­smak, med över­to­ner av både frukt och citrus och med en märk­lig bis­mak som till och med ger intryck av sälta. Fyl­lig malt­sötma går bra hand i hand med en distinkt men däm­pad beska.
Eftersma­ken är direkt besk men viker snabbt ner och hål­ler sig på samma nivå som den mat­chande rätt så frukt­bröd­s­ak­tiga malt­söt­man. Med en gläd­jande ökning på fruk­tighe­ten fort­sät­ter så bes­kan att lång­samt klinga ut på ett syn­ner­li­gen ange­nämt sätt. Still­sam­mare än bro­dern Arma­ged­don, men inte alls oävet.
Ser­ve­ras kyld.
5/5