Nå. Des­til­le­riet är givet­vis äldre än så, men inom kort släpps ett par flas­kor från butel­jö­ren Gor­don & MacPhail. De innehål­ler 70-årig mal­twhisky som och är upp­föl­jare på den 70-åriga Mort­lach man släppte 2010. Som vän­tat är prislappen

som för en bättre begag­nad bil, flas­kan och lådan är hand­gjorda för ända­må­let och det här är ju något full­stän­digt oupp­nå­e­ligt för vil­ken nor­mal whis­ky­kon­su­ment som helst, eller hur? Rätt så, men medge att det ändå finns en viss nyfi­kenhet över hur något oupp­nå­e­ligt sma­kar? Medge också att pro­van­det av så gam­mal whisky inte ens skulle närma sig en frå­ge­ställ­ning om när spott­kop­parna bärs ut. Den frå­gan behö­ver kanske ald­rig någon­sin komma på tape­ten, men här är den som att säga pitt i kyr­kan. Men hur sma­kar då 70-årig whisky?  Är den drick­bar? Kanske god till och med? Kom­mer strax, låt oss först ta en kort resumé om buteljören:

Gor­don & MacPhail
Denna obe­ro­ende butel­jör har omkring 20.000 fat på lager i trak­ten av Elgin i Skott­land. Det aktu­ella fatet har legat först på des­til­le­riet och sedan hos butel­jö­ren. Huvud­de­len av faten är tidi­gare sher­ry­fat. G&Ms verk­samhet drog igång 1895 och hade redan då en Urquhart som delä­gare. Denna släkt tog dock genom döds­fall och ägan­de­för­änd­ringar över ägar­ska­pet i fir­man. Lik­som andra diver­sehand­lare syss­lade man ursprung­li­gen även med te, kon­ser­ver, kryd­dor och andra läc­kerhe­ter, men whiskyn tog en allt mer domi­ne­rande roll med tiden. Helt att jäm­fö­ras med bransch­kol­le­gor som John Wal­ker & Sons, George Ballentine’s m fl. Enligt note­ringar från 2007 hade man då 14.000 fat whisky lig­gande och kända varu­mär­ken är serier som Rare Old Series, Spey­malt och MacPhail’s Col­lec­tion samt flagg­skep­pet Connoiseur’s Cho­ice, med totalt drygt 40 des­til­le­rier inklu­de­rade i ett spann av des­til­la­tionsår mel­lan 1942 och 1995 (till 2007). 

Glen­li­vet 1940, 70 år, (45,9%)
I detta fat som ursprung­li­gen innehål­lit sherry, och är ett första­gångs­fat på 500 liter till­ver­kat i ame­ri­kansk ek, en så kal­lad butt, har whiskyn legat från 3 feb­ru­ari 1940. Strax efter the Battle of Bri­tain. Känn på den. Butel­je­ringen skedde 2010. I den tred­je­del som inte dunstat har man mätt upp näs­tan 46% alkohol och tap­pat detta på flaska. Rele­a­se­till­ställ­ning för denna pärla hålls bl a Las Vegas och Stockholm. Känn på den också, dis­tin­ge­rade whis­kyäls­kare! Vi har kom­mit upp oss — men det visste ni. Whiskyn då?

Dof­ten är pigg och sam­ti­digt mogen och kom­plex. Ordet är sli­tet i dessa sam­man­hang, men måste ändå använ­das här: ett par varv med den rött guld­fär­gade dryc­ken i gla­set och långa tröga tårar rin­ner längs kan­terna. De dof­ter som loss­nar är inte alls drä­pande ekiga som man skulle miss­tänka, utan dof­tar inten­sivt av mogen frukt, banan, arrak, musco­va­do­soc­ker — alla aro­mer som går mer åt rom, men sam­ti­digt finns även myc­ket svaga söta starkvin­sa­ro­mer. I dof­ten finns också tyd­ligt whis­ky­ty­piska dof­ter. Ek finns för all del, om än en avrun­dad ton, och likaså kara­mel­li­se­rade nöt­ter, tung sötma och även en lätt lätt not av petro­leum. Sma­ken är över­rump­lande eldig. 70 år och sprit­sting kvar!!! Här finns en kryd­dig, eldig ton med arrak och kraf­tig tor­kad frukt. Sma­ken är så tät och inten­siv som om man här har kokat ner och gjort en läc­ker smak­rik och balan­se­rad sås av allt vad klas­sisk skotsk whisky ska vara. Eftersma­ken är först lätt eldig även den. I den kas­kad av för­nim­mel­ser som kom­mer hit­tar jag — utan rang­ord­ning - lak­rits, ekfat, brända bittra kola­nö­tiga knäck­to­ner. Så kom­mer en vinöst mel­lan­stick som ger en asso­ci­a­tion till dyr lag­rad röd ver­mouth. Bit­ter­kryd­digt tungt och aningen sött vinöst. Var­ef­ter tiden går avtar första intryc­ket och en svag ton av spann­mål till­tar. Det slår mig att jag i den extremt långa eftersma­ken kän­ner en mun­känsla och smak som om jag satt i bak­sä­tet på bilen en stund efter att jag besökt en rund­vand­ring och provsma­kat bästa tänk­bara Speyside-whisky. Gott betyg eller hur?

Är du spe­ku­lant på en whisky för 154.950 kr per flaska så håll utkik på Syste­met 2 maj. Finns då även på 20 cl-flaska för det mer facila pri­set av 39.950 kr. Sådärja!

Mer om whisky och några åld­ringar till när­maste dagarna. I kväll pro­vas näm­li­gen Glen­li­vetwhisky i en hel ladd­ning av gam­lingar. Samma butel­jör. Med det också slut­li­gen ett stort tack till arran­gö­ren Sym­po­sion och Tho­mas Kuut­ta­nen! Vid arrange­manget idag 31 mars hade man bju­dit in hela medi­e­klas­sen vad gäl­ler dryck, och även några whis­ky­en­tu­si­as­ter ytter­li­gare. Detta till en flott press­vis­ning som hölls på Oper­akäl­la­ren och då man bjöd på en provsipp andra­världs­krigs­whisky. Rätt miljö för en 70-åring. Rätt gott också, sa jag det? 

/Örjan