Dof­tar tyd­ligt av vitt vin. En lite sprit­sig, syr­lig ton som jäm­fört med en mul­li­gare Ori­gi­nal hål­ler stra­mare doft­ka­rak­tär, trots eller kanske tack vare efter­lag­ringen på Sauternes-fat. Dof­ter som kom­mer fram är av apri­kos, smörkaka och mild apel­sin­mar­me­lad eller kanske sna­rare en sötare citrus­doft i stil med man­da­rin. Här finns även dovare dof­ter bland fruk­terna: en aning av ozon och lite slock­nad meta­tab­lett. Mun­käns­lan är ovan­ligt fyl­lig och mal­tighe­ten tycks få en tur­bo­kick av vin­fi­nishen. Len som mogen mango. En ihål­lande balans mel­lan aningen söt­syr­lighet och svag malt­sötma består genom sma­ken, som även har en nyans av ljus sirap, tor­kade apri­ko­ser och lite torv. Eftersma­ken inleds av en torvrö­kig ton med lite smak av skinka och honungs­me­lon. Den söt­krä­miga sma­ken har en gnutta av den cham­pin­jon­ka­rak­tär som ibland Bacar­di­rom kan ha. Eftersma­ken över­går till ekfat à la pelargon­touch och behål­ler en mal­tig, lite sträv ton. Slut­lag­ringen ger här en lätt vege­tal torrhet, som påmin­ner myc­ket om sma­ken i mun­nen en stund efter att du har ätit vindru­vor och till det kom­mer efter en lång stund även en rest­sötma som av sockervadd.

(Lag­rad i runt tio år på bour­bon­fat för att sedan avslu­tas under en omkring halv­års­lång period på Sauternes-fat. Utsedd av F. Paul Pacults tid­ning Spi­rit Jour­nal till 2009 års sjunde bästa des­til­lat i värl­den, dvs på den lista där Highland Park 18 år tog hem förstap­lat­sen. Ej kylfiltrerad)

En väl till­ta­gen 4-poängare. En len dröm efter en mild middag.