Så — möj­li­gen minns någon att Fre­de­rik Zäll i detta forum i all vän­lighet skic­kade gli­ringar angå­ende urva­let i min bok “101 whisky”.  Jag har dock fal­lit till föga för detta och kru­pit, inte till kor­set, men till Fre­de­riks bar­skåp och här kom­mer min dom. Den är lyrisk:

Direkt en doft av arrak spet­sad med musco­va­do­soc­ker. En dov och varmt mjuk fatig doft som har en bak­grund av luk­ten av Marianne-karameller och söt cho­kla­dig kola. Något litet av en vass lös­nings­me­del­ston som inte stör men balan­se­rar och stra­mar upp den fyl­liga godis– och arrak­sto­nen. Även en häf­tig liten doft av Pom­mac. Sma­ken är kylande frisk och har en skarp sötma som balan­se­rar mot en eldig ton. En mal­tig och svagt rökig ton till­tar. Arra­ken finns med även i sma­ken. Barns­ligt nog, och gläd­jande nog, tyckte jag mig känna den sött fruk­tiga och nötigt cho­kla­diga tonen av Nonstop i sista sip­pen. Eftersma­ken är genu­int god och med en tyd­ligt torvrö­kig ton. Den fylls ut av malt och snart nog av även av frukt och litet vindruvs­bä­riga toner och kola och en svag mix av arrak och fatsträvhet.

(En strå­lande Sun­to­ry­pro­dukt som kom­mer från des­til­le­riet som kal­las skogs­des­til­le­riet. För den som läser eti­ket­ten vidare kan japa­ner­nas läng­tan till Europa ses då loka­li­se­ringen av des­til­le­riet är i vad man kal­lar ”in the foothills of the Japan-Alps”. Sug på den!)

Jodå. Detta är verk­li­gen ett klock­rent betyg 5.
Fre­de­rik, hat off!