Vi blädd­rar denna vecka i den nya suve­räna boken Öl — Kun­skap ger mer­smak av Peter M Eron­son. God läs­ning kära vänner!

“Ett skepp kom­mer las­tat…
När brit­terna hade sina kolo­nier i Indien under 1700– och 1800-talet upp­täckte de ett stort pro­b­lem – det fanns ingen ale! Brygga var det inte tal om då tem­pe­ra­tu­ren var all­de­les för hög, så den enda lös­ningen var att frakta alen från Storbri­tan­nien. Sagt och gjort, men hur skulle ölet klara resan?

Den långa resan i kom­bi­na­tion med havets gup­pande var för­ödande för ölet. Det var då George Hodg­son, som fick i upp­gift att brygga denna ale, skic­kade en lag­rad så kal­lad stock ale. Stock ale var en myc­ket stark ale som när den var fär­dig­bryggd knap­past var ämnad för att dric­kas. Detta öl var tvunget att vila några år i en mörk käl­lare för att det inte skulle bli för aggres­sivt i sma­ken. Kunde brit­terna borta i Indien vänta så länge? Givet­vis inte.

Till saken hör att öl utveck­las betyd­ligt snab­bare i ett gup­pande skepp än i en stilla mörk käl­lare. Så när skep­pen nådde Indien var ölet fär­digt att kon­su­me­ras, men den sma­kade knap­past som den pale ale som brit­ter na var vana vid på hem­ma­plan. Hur sma­kade det då? Jag har givet­vis inte druc­kit india pale ale (IPA) från 1700-talet men det går all­tid att spe­ku­lera. Denna ale var, när den läm­nade de brit­tiska öarna, extremt mal­tig och stark (uppe­mot 11 – 12 volym­pro­cent) samt extremt välhum­lad med en teo­re­tisk beska på uppe­mot 200 IBU, för kon­ser­ve­ring­ens skull. Dess­utom för­va­ra­des den i ektun­nor. Tan­ken var väl att ölet skulle tappa både i beska och i alkohol, vil­ket det också gjorde, men när det nådde Indien var det fort­fa­rande väl­digt starkt och väl­digt hum­lat. Dess­utom hade den säker­li­gen en lätt vaniljton från ektun­norna. Se vad lätt det är det att skapa en ny öltyp.

När lagern gjorde sitt genom­brott föll tyvärr india pale ale, likt andra ölty­per, i glömska. I dag är läget annorlunda. India pale ale har nog ald­rig varit så popu­lärt och spritt tidi­gare, och det har vi ame­ri­ka­nerna att tacka för. Det enda som sak­nas i dagens india pale ale är tonerna från ekfat, eftersom det säl­lan lag­ras i sådana. Jag har åtminstone
inte sma­kat på någon hittills.”

Detta är ett utdrag ur kapit­let India Pale Ale i Peters bok Öl — Kun­skap ger mer­smak. Myc­ket mer om IPA och givet­vis all annan öl finns också att läsa. Rekom­men­de­ras varmt!

//Frederik