Om det vore VM i brac­kiga flas­kor skulle denna trots avsak­nad av plysch­påse ligga bra till. Med hals­kedja i guld skulle den lätt gå till final som värsta feta flas­kan. Och om det vore VM i arraks­be­to­nad smak­rik avecwhisky skulle den också komma till fina­len. Den dof­tar inten­sivt av arrak och knäc­kig kola. Bidof­ter av både ety­la­ce­tat, knall­pul­ver och mus­kot finns där också. Likaså en dis­kret torv­ton som med litet vat­ten kom­mer fram tyd­li­gare och får en njut­bar karak­tär av både ros­tade has­sel­nöt­ter och hös­tens pyrande lövhö­gar. Sma­ken är torr, len och milt söt. Efter några sekun­der kom­mer en rad för­nim­mel­ser av både sälta, sötma, frukt och en sti­gande ton av söt­mal­tig torvrök. Eftersma­ken är först kort rökig och går sedan in i en mild malt­si­raps­len sötma som kan­tas av både ektorr lag­ringska­rak­tär och rus­si­na­ro­mer. I en medel­lång efter­smak är just balan­sen mel­lan ele­gant torrhet och allt dis­kre­tare russin­smak som till­sam­mans över­går till en känsla av blå dru­vor och druv­kär­nor det bestå­ende. Ännu en strå­lande avec.

(Des­til­le­riet Karui­zawa grun­da­des 1956 och är på 850 meters höjd över havet det högst belägna i Japan. Japans Dalwhin­nie om man så vill. Des­til­le­riet var det första i Japan att 1976 lan­sera en single malt-produkt. Den sjut­ton­å­ringen som pro­vats här upp­ges innehålla bestånds­de­lar lag­rade ända upp till 31 år.  Denna pro­vad feb­ru­ari 2010.)

Fem feta avec-5r!