Kära läsare, i går tors­dag var jag på arbe­tets väg­nar och åt en av årets hit­tills bästa mid­da­gar på Stu­rehof. Först spansk skinka, sån där ekol­lon­gris, till för­rätt, med sherry, och sedan en histo­riskt god gril­lad pigg­var med tryf­felhol­lan­daise och geni­alt knap­riga soc­ke­rär­ter. Dryck till det ett dis­kret ekigt franskt chardonnayvin.

Efteråt var vi fyra runt bor­det rörande eniga om att det var crème brû­lee som behövdes.

Som den mest röd­näste runt bor­det föll valet på eder till­givne att välja dryck till. Även tidi­gare har mitt val fal­lit på den fan­tas­tiska kom­bi­na­tion det blir att dricka 

Jack Daniel’s till denna des­sert. I går dess­utom som Single Bar­rel, dvs butel­je­rad utan bland­ning enbart från ett utvalt fat. Den brända knap­riga ytan på brû­leen mat­char lönnträkols­fil­tre­rade Jack utmärkt. Det för­stärks ytter­li­gare av de gemen­samma näm­nare som är vanilj, sötma och kola­to­ner. Att detta sedan är en stark­sprit som i sig mat­char upp en söt­klad­dig des­sert gör det hela ännu bättre. Har du själv några favo­rit­kom­bi­na­tio­ner för bour­bon eller ten­nes­see whis­key? Popcorn fun­kar till om du inte har pro­vat. Vit choklad…

Hur som är ame­ri­kansk whis­key underskat­tad. Gene­rellt är kva­li­te­ten väl så hög som t ex hos den skotska. Dock gäl­ler ju såklart att du gil­lar sma­ken. Och jag kan lova att säll­ska­pet ojade sig av välsma­ken. Det var också med ett leende som vår välpå­läste som­me­lier lovade att ta en brû­lee med Jack efter att han gått av arbetspasset.  

See y’all tomorrow!

/Örjan