Dof­ten är myc­ket rund fet och fyl­lig och såklart finns där en feno­lig torv­ton. Den har också både ett par sko­por vanilj och även ett krydd­mått göd­sel. Här finns en köt­tig sälta, som att lukta på pata negra eller par­ma­skinka, och till det en doft av svarta oli­ver. Vil­ken tapas-whisky! Sma­ken är eldig och söt med en anty­dan av arrak. Eftersma­ken har en soc­ker­sötma och en tjä­rig söt rökighet. Balan­sen är god dem emel­lan och läng­den gör att de båda hål­ler i sig, det som till­tar är sna­rast en viss sal­mi­a­k­ak­tig sälta. Läng­den på eftersma­ken gör att jag gärna smac­kar ett tag till och tve­kar att ta nästa sip eftersom det goda verk­li­gen räc­ker länge. Sött, nu litet fatigt och svagt pepp­rigt, torvrök…

− Men vafan! Skål igen.

5 fulla fär­jor till Islay av fem möjliga.