Dof­ten är söt och godis­ak­tig och med en ton även av råg. Kola­bö­nor och litet av tuttifrutti-pastiller. Ekto­nen är mild och åld­rad, väl inlin­dad i söta nyan­ser på ett myc­ket fasci­ne­rande sätt som ger tan­kar till både ekplanka och godispåse. Här finns aro­mer både av pud­rade marsh­mal­lows och litet vanilj­glass med jord­gubbs­sås. Sma­ken är först av trä och med en direkt ton som påmin­ner om väl­lag­rad skotsk whisky med en top­ping av något brända popcorn. En åld­rad torr ekton finns där direkt och torrhe­ten består om än den fylls ut med en vanilj­stänkt som smak balan­se­rar och för­vå­nar över . Eftersma­ken är syr­lig och lätt eksträv. Majssma­ken lig­ger i bak­grun­den som efter en tugga popcorn och den ökar sakta, medan söt­man är ovan­ligt svag och kara­mel­len i dof­ten inte finns där mer än mar­gi­nellt. Kvar i en lång torr och milt ekig efter­smak finns litet väl­värmda smö­rade popcorn. Bara dof­ten är värd fem poäng, och om än det blir en svag femma då smak och efter­smak ger litet i övrigt att önska, så får denna mys­tiska ame­ri­kan full pott.

(Histo­rien om denna whis­keys ursprung är inte helt klar. Des­til­le­riet Michter’s i sig grun­da­des år 1753 i Schaef­fer­stown, Penn­syl­va­nia och var med det USAs äldsta till dess det las ned 1978. Den pro­vade whiskyn är butel­je­rad i Bard­stown, Ken­tucky och har san­no­likt ursprung i det rest­la­ger som köp­tes loss efter Michter-bolagets lik­vi­de­ring 1992. Släkt­skap finns med A H Hirsch som potstill-destillerades i samma des­til­leri, om än Michter’s är des­til­le­rad i fyr­stegsko­lonn och sedan doub­ler på tra­di­tio­nellt sätt. En intres­sant detalj är att denna whis­key inte kal­las bour­bon på grund av det fak­tum att recep­tet är av äldre snitt. Råva­ran är ca 10% korn­malt och 45% var­dera av råg och majs, det vill säga under den lagstad­gade nivån på minst 51% majs.)

Pro­vad 31 mars 2010, batch 10-A23.

Betyg 5. Sätt upp på inköpslis­tan då du drar västerut!