På whis­ky­mäs­san i Nacka kan du prova ännu en lan­se­ring från Mack­myra. Denna gång två högst begrän­sade tapp­ningar. Jag har flera gånger sagt att den som låg i sov­säck för att få hän­derna på en Preludium:01 för några år sedan, san­no­likt blir besvi­ken då flas­kans innehåll biter ifrån sig, likt en mal­tig grappa.

De två tapp­ning­arna nedan hål­ler dock en betyd­ligt fruk­ti­gare, run­dare och äldre profil.

Moment Med­vind (48,6%):
Dof­ten är milt ekig och litet kryd­dig. En tyd­lig doft av vanilj och pip­to­bak slår mig. Scot­tish Blend när­mare bestämt. I bak­grun­den finns en söt ton som väl balan­se­rar mot alkoho­len. Mest bour­bon­ka­rak­tär, men aningen av litet russin­sötma kan skym­tas bakom de ekan­strukna vanilj­slö­jorna. Likaså litet rostat ekträ. Med vat­ten ange­nämt balan­se­rad, honungs­söt och med någon ton av bränt fat. Sma­ken är fruk­tig, och i ovatt­nat skick eldig. Stinget hålls i schack av en till­ta­gande fruk­tighet som med lite sörp­lande blir rik­tigt mul­lig. Efter hand kom­mer en ekig ton som har litet av brända bittra cho­klad­to­ner, näs­tan som av färg­malt, eller skarp sal­mi­akin­ten­siv lak­rits. Eftersma­ken är först bit­ter­söt och över­går mot allt bes­kare, men har hela tiden en söt frukt­ton i bak­grun­den. Även eftersma­ken drar iväg åt lak­rits, men här mer av söt lak­rits­rot och ekbeska. En stark 4 av 5, som jag nog tyc­ker har de hus­ty­piska dra­gen av en godis­ak­tig frukt­sötma avvägd med en påtag­lig ekbeska.

Moment Urberg (55,6%)
Dof­ten på denna är skar­pare och känns yngre. Alkoho­len påmin­ner fak­tiskt något om sprit­sten­cil. Med vat­ten kom­mer dock en svagt par­fy­mig, mild nötig och söt ton med något vanilj, påmin­nande om att dofta utanpå en prin­sesstårta — man­del­massa, vanilj, lite dam­migt soc­ker och kanske en dunst av sylt! Sma­ken är först pepp­rig och mun­käns­lan fyl­lig och mjuk, en tyd­lig eldighet till trots. Efter hand kom­mer en svagt ekbe­to­nad syr­ligt frisk exo­tisk fruk­tighet som är myc­ket lovande. Denna blir mil­dare med vat­ten. Eftersma­ken är myc­ket läc­ker, hoptvin­nad av färsk apri­kos, litet sher­ry­lag­rade jord­gubb­sto­ner och en upp­stra­mande efter hand ganska kraf­tig fat­beska. I en lång efter­smak lig­ger den goda fruk­tighe­ten kvar och skval­par i fat­to­nerna. Mot slut­tam­pen får den också en svag aning av bränt svenskt ekfat. Ovan­ligt gott och per­son­ligt. 5/5.

Slut­li­gen: Inget om om malt­grappa för­res­ten. Jag talar mig gärna varm för ung sprit. Och gäl­ler det att par­kera sov­säc­ken utan­för Syste­met, så ger de ovan recen­se­rade Mack­my­ra­des­til­la­ten all anled­ning att ta en frost­natt på trot­to­a­ren, fram­för allt, i mitt tycke Moment Urberg. Skål vän­ner! Upp med drag­ked­jan! Rele­ase i december!!

/Örjan W