Med tre rara dött­rar har jag bli­vit något av en lek­parkskon­näs­sör. Hit­tills lig­ger en lek­park i Monaco i topp, med utsikt över

mari­nan och med slot­tet i bak­grun­den. Det är dock inte näst­gårds, och visst slår var­dagsnö­jena högre om de är bra, eftersom de lig­ger närmre till hands att kunna avnju­tas oftare. Ett var­dagsnöje där vi nu firar semes­ter är Höga Kusten-hotellet vid Hög­a­kus­tenbrons norra land­fäste. För­u­tom vuxen­nö­jen som bar, restau­rang, bub­bel­pool och bastu finns, vågar jag påstå, en av Sve­ri­ges vack­raste lek­plat­ser. Rolig även för vuxna vill jag fram­hålla. Bara skaf­f­ningen är den rätta och kyl­väs­kan är kall.

Geo­gra­fiskt, för den oin­vigde, befin­ner vi oss här rätt pre­cis mitt emel­lan Sundsvall och Örnsköldsvik i södra änden av den oöver­träf­fad natur­sköna Höga Kusten.

Så, medan bar­nen nu fyl­ler skorna med sand, fic­korna med sten, blir yra, ystra och fnitt­riga så pas­sar jag på att skriva en rad. Som du ser har jag även god möj­lighet att utnyttja den kom­fort som finns. Någon klok lek­plats­de­sig­ner har tänkt till, och på samma geni­ala vis som på en fin­lands­färja där baren är granne med bollha­vet, så finns här pick­nick­bord granne med gung­orna. En ele­gant lös­ning, skulle min gamle mat­te­lä­rare Gun­nars­son ha sagt på sin still­samma, men preg­nanta skånska. Skål, med en lätt anstryk­ning av san­digt mine­ra­liga toner. “5 solar!”

Och eftersom kre­a­ti­vi­te­ten är bra i häng­mat­tan — ännu ett par göte­borgs­vit­sar. Jag kunde inte hålla mig eftersom vi var på ett syn­ner­li­gen trev­ligt bröl­lop i hel­gen som gick. Och inför detta kräv­des ju ett par bidrag. Änna. 

* Vad kal­lar du en per­son som med ett plå­gat leende genom­li­der melo­di­festi­va­len?
 – Saade-masochist …

* Och vil­ket djur är mest ovil­ligt mot avan­ce­rad flyg­ning?
 – Anti­loo­pen. Så. Nog nu.

Bästa som­marhäls­ningar, Örjan Westerlund