Bästa läsare! Gil­lar du whisky och är begi­ven på det röki­gare så är det san­no­likt så att du har en favo­rit i Ard­beg. Så även för mig. Senast bekräf­tat på en prov­ning hål­len av impor­tö­ren LVMHs nye brand ambas­sa­dor (läs mer)

Ja, på detta vis är boken upp­lagd. Boken jag pra­tar om är alltså “101 Whisky Du Måste Dricka Innan Du Dör”. Fina, stora bil­der till väns­ter och kom­men­ta­rer från för­fattaren Örjan Wes­terlund. Det finns även plats för egna note­ringar samt ett stort rött vax­märke uppe i högra hör­net som betyg­sät­ter whiskyn.

Eftersom Örjan har valt ut 101 whisky som måste dric­kas innan en män­ni­ska läm­nar denna jord så är det inga medel­be­tyg som delas ut utan endast fyror och fem­mor. Tyckte mig fak­tiskt se även en femma med ett plus efter vid några fall … (läs mer)

Jojo, jag lovade Pia att inte skriva något om denna när jag tog in den. Jag lovade att bara njuta. Men eftersom jag gil­lar vän­ner med klen karak­tär så säl­lar jag mig till er, kära lätt­fres­tade vänner.

Jag satt på stamha­ket i Gamla Stan och fick in ett par små men bärn­sten­smörka cen­ti­lit­rar. Efter första sip­pen kände jag mig som efter mitt första utförsåk på ski­dor — jag fixade det — barns­lig glädje, första-gången-upplevelse och ett fån­le­ende!!! Och i sla­lom­pjäxorna ska Gud veta att åken ännu idag, fem­ton år senare,  inte bli­vit fler än de kan räk­nas på ena han­dens fing­rar. Men — åter till min her­destund med två cen­ti­li­ter: (läs mer)

Kära läsare, i tis­dags förra vec­kan, den 1 decem­ber, åter­kom whis­kyauk­tio­nen på Stockholms Auk­tions­verk. Det var inte utan en viss torka på tungan jag kunde se allehanda sor­ter till utrop, till exem­pel en Old For­res­ter Bour­bon som verk­li­gen gjorde skäl för nam­net, från 1941, och också ett par ame­ri­ka­ner som gjorts enkom för Svenska Ame­ri­ka­lin­jen.
För övrigt en ganska vän­tad radda spey­si­desor­ter, mäng­der av Ard­beg och

(läs mer)

En fyl­lig och rik doft som har myc­ket mer än bara rök. Här kan den näsa som snif­far hitta dof­ter av både well­papp, tosca­ka­kor, kål­dol­mar och äpple, men även söt­ak­tiga godis­to­ner som lak­rit­skola, jord­gubbsknäck och en varm tung doft av pip­to­bak. Sma­ken är balan­se­rad, fyl­lig och blir med lite vat­ten aningen pepp­rig. Eftersma­ken fort­sät­ter i en pepp­rig inled­ning med många nyan­ser som mild kola och kaka­o­stark cho­klad. Den avslu­tas i en kaka­o­bit­ter ton balan­se­rad av en söt rökighet.

(Från bör­jan dis­tri­bu­e­rad i en mindre serie år 2008, genom des­til­le­ri­ets fan club, the Ard­beg Com­mit­tee, och sedan butel­je­rad för mer pub­lik för­sälj­ning från 21 sep­tem­ber 2009. Kan i dag ses stap­lad låd­vis på t ex Syste­met på Rege­rings­ga­tan i Stockholm. Lag­ringen är en bland­ning av yngre bour­bon­fat och äldre sher­ry­fat, dvs inte olik kom­po­si­tio­nen av Uigea­dail. Dock i detta fall även med en frukt­fyl­lig giva av litet bour­gog­ne­lag­rad whisky också. 
 – Need I say anymore?)

Betyg 5. Till och med en stark femma skulle jag vilja påstå.
Pro­vad som­ma­ren 2008 och sep­tem­ber 2009. Och därefter…