Grenadinebloggen » Ardbeg

Ardbeg 1965 (42,1%)

orjan — Tue, 29 Dec 2009 21:31:23 +0000

Jojo, jag lovade Pia att inte skriva något om denna när jag tog in den. Jag lovade att bara njuta. Men eftersom jag gillar vänner med klen karaktär så sällar jag mig till er, kära lättfrestade vänner.

Jag satt på stamhaket i Gamla Stan och fick in ett par små men bärnstensmörka centilitrar. Efter första sippen kände jag mig som efter mitt första utförsåk på skidor — jag fixade det — barnslig glädje, första-gången-upplevelse och ett fånleende!!! Och i slalompjäxorna ska Gud veta att åken ännu idag, femton år senare, inte blivit fler än de kan räknas på ena handens fingrar. Men — åter till min herdestund med två centiliter: Andra sippen blev jag av biologiska skäl lämnad ensam för ett par minuter och ryckte då, trots mitt löfte, alltså upp anteckningsblocket och noterade

“Doftar vinylskiva, gammal lackad trämöbel och solvarm gammal stenkaka. Smaken är av choklad, torkad frukt och torvig fruktig rök. Arrak — Så olik allt vad jag hittills provat av whisky!”

Och gott? Jo. Både intressant och gott som omväxling då det blir så gammalt. Jag kan bara återkomma till det första jag skrev: “Jag har druckit Ardbeg ’65!”

Lycka i koncentrat. Se och läs mer till exempel på
Youtube om Ardbeg — the envy of Islay
Ardbegs egen hemsida
Whisky Exchange
Abbey Whisky

Betyg? Ja. Som man säger: “Vad säger man — världklass?” 5.
Enastående och originell.

Gott slut!

Whiskyauktion – dyr Springbank och svårsåld Mackmyra

orjan — Thu, 10 Dec 2009 07:00:58 +0000

Kära läsare, i tisdags förra veckan, den 1 december, återkom whiskyauktionen på Stockholms Auktionsverk. Det var inte utan en viss torka på tungan jag kunde se allehanda sorter till utrop, till exempel en Old Forrester Bourbon som verkligen gjorde skäl för namnet, från 1941, och också ett par amerikaner som gjorts enkom för Svenska Amerikalinjen.
För övrigt en ganska väntad radda speysidesorter, mängder av Ardbeg och

Port Ellen – så klart – och också några Rare malts-tappningar som jag bara kan minnas med ett leende, gamla Brora, St Magdalene och Royal Lochnagar. Förvånande för mig var att prisnivån var rätt dämpad. En 21-årig Springbank för runt 2.000 kr och Springbank Local Barley 1966 för runt fyra lax. Bra priser för fantastisk whisky. Sjuttiotals-Ardbeg drog iväg litet mer, men ändå städat, särskilt för dig som eventuellt kan tänka dig att ropa in en flaska för ett större sällskap på en provning. Anmärkningsvärt i mitt tycke var det stora antalet Mackmyra, men den lilla andelen sålda av dessa. Ingen köpare vågade sig på att vifta med auktionsbladet och ropa in någon av Reserve-tappningarna som fanns till salu. Det trots att dessa i mitt tycke varit mina favoriter genom riklig karaktär, om än något yviga i frisyren. Första Preludiumflaskorna var de som faktiskt sålde mest, trots att de är yngst men såklart även tack vare att de var först. En annan raring som blev kvar (men som för ett par år sedan såldes från samma tappning ner till Dannegården i Trelleborg för 150.000 kr) var Springbank från 1919.
Så – avgör själv vad som är mest förvånande; att 50-årig Cambeltownwhisky för 2000 kr/cl står kvar på podiet, eller att 10-årig svensk för 30 kr/cl gör det? Själv ska jag hem och rota litet i hyllorna och se om jag har något att sälja. Men det kräver ju att både karaktären och flaskförseglingen håller till dess.

/Örjan

Ardbeg Corryvreckan (57,1%)

orjan — Fri, 04 Dec 2009 22:07:31 +0000

En fyllig och rik doft som har mycket mer än bara rök. Här kan den näsa som sniffar hitta dofter av både wellpapp, toscakakor, kåldolmar och äpple, men även sötaktiga godistoner som lakritskola, jordgubbsknäck och en varm tung doft av piptobak. Smaken är balanserad, fyllig och blir med lite vatten aningen pepprig. Eftersmaken fortsätter i en pepprig inledning med många nyanser som mild kola och kakaostark choklad. Den avslutas i en kakaobitter ton balanserad av en söt rökighet.

(Från början distribuerad i en mindre serie år 2008, genom destilleriets fan club, the Ardbeg Committee, och sedan buteljerad för mer publik försäljning från 21 september 2009. Kan i dag ses staplad lådvis på t ex Systemet på Regeringsgatan i Stockholm. Lagringen är en blandning av yngre bourbonfat och äldre sherryfat, dvs inte olik kompositionen av Uigeadail. Dock i detta fall även med en fruktfyllig giva av litet bourgognelagrad whisky också.
– Need I say anymore?)

Betyg 5. Till och med en stark femma skulle jag vilja påstå.
Provad sommaren 2008 och september 2009. Och därefter…

Full moon fever

orjan — Tue, 03 Nov 2009 21:35:18 +0000

Tom Petty, 1989, en av mina absoluta favoriter. Jag sitter aningen nymornad — efter att i vanlig ordning somnat vid dotterns sida, snabbare än henne. En espresso senare lyssnar jag förnöjt nynnande medan jag smälter en laddning sushi och känner mig aningen hurven. Hälsingska tror jag, eftersom han kom därifrån, den gode löjtnant Skoog som lärt mig såna nyttoord.

Dagens whisky blev idag

en homeopatiskt måttad och spädd dos Ardbeg Supernova. Uttunnad med rejäla mängder vatten en middagsdryck som i sin svaga smak och doft påminde mer om rostade sesamfrön blandade med litet soya. Med andra ord en så lämplig sushidryck som du kan tro.

Denna kvällsmiddag intogs efter att tidigare under eftermiddagen under blygsamma former både denna vår blogg och min 101 whisky releasats för några glada besökare på en stillsamt bubblig tillställning, mitt i farsdagsveckan… För dagen bör också noteras att Mackmyra firade ikväll på Berns — 10 år. Hats off! Och såklart en önskan om många välmogna år framöver! Och ävenså en önskan om ett par rökigare releaser framöver - nudge, nudge.

För den som läst om en rökigt mullebränd och sött karamellekig svensk whisky i 101 whisky, finns förutsättningar att bräda både hoppande grodor och andra oljerocksrökare från väster om Västkusten. När börjar vi?

- I felt so good, like anything was possible. Running down a dream.
Sov gott vänner. Dröm sött.

/Örjan

Whisky som sportdryck

orjan — Sat, 31 Oct 2009 21:07:05 +0000

Jag sa igår till en god vän per telefon att jag idag, lördag, skulle åka ut till vår blivande hustomt och gräva två hål à en meters djup. “Till vem då?” blev det maffiapåverkade svaret. Till Nacka kommun är sanningen, eftersom vi i familjen har en tvåårig historia bakom oss att försöka få igenom ett bygglov, som nu kommit till att kompletteras med eget vatten och avlopp. Detta i sig kräver ett par inspektionsgropar. Så.

Detta är också upprinnelsen till dagens whisky. Dagens whisky är nämligen

ur den karaff som står ute i det lilla sommarhus som än så länge står på tomten. I karaffen finns en salig och god blandning av både en slatt Macallan, en slatt rökig Mackmyra, lite Linkwood och, tror jag, bland annat också litet Ardbeg Ten. I alla fall gott kan jag intyga. Och folkhälsoivrarna har jag inte mycket gemensamt med för övrigt, så därför vill jag slå ett slag för whisky som sportdryck . Jovisst, vatten i mängder gick åt för två meterdjupa hål, men inget slår i mitt tycke en stänkare whisky efter kraftig kroppsansträngning. Det slappnar av. Det gör gott. Och det är gott!

När det gäller dina egna whiskyslattar är det en absolut rekommendation att ta en vacker karaff och pytsa i de slattar malt– och annan whisky som annars står och blir avslaget trista. Ska jag ge någon tumregel för lyckad blandning så ta mycket av olika mer fruktiga sorter. Fruktig whisky har en tendens att både svälja och förhöja annat. Men det är ju bara att prova. Det kräver finlir för att bli riktigt toppengott, men visst, det finns ju anledning att ett särskilt yrke finns för blending. Och en karaff med husets whisky är en sjutusan till roligare bjudning för dina gäster än fem, sex slattflaskor!

Med det önskar jag trevlig spökafton, och också lycka till med karaffknåpandet och kroppsarbetet!

God kväll,
Örjan.

Vinterlov och whiskyvecka

orjan — Fri, 30 Oct 2009 15:02:43 +0000

Låt mig utropa den årliga whiskyveckan! Inte bara vinterlov utan även whisky om jag får lov. Och vad passar bättre för trick or treat än en stänkare? Tänk om Hirdwalls karaktär Valdemar i en Beckfilm plötsligt säger “trick or treat” när Haber öppnar dörren? Och sträcker fram en stadig malt?

Nåja. Ytterligare en anledning till en whiskyvecka är att den föregår fars dag. En extra poäng med det för eder tillgivne, är att både Bokus och Adlibris ropat in “101 whisky du måste dricka innan du dör” till farsdagsbok! Jag bugar och känner mig vansinnigt smickrad.

Men vad är då inledning på 7x god whisky? Ur nämnda bok plockar jag rätt snabbt ut Ardbeg 1974. Rökig, rund och mytomspunnen. Visserligen brukar jag framhålla att två flaskor whisky för 350 kr är bättre än en för 700 kr, men undantag finns. Liksom den härligt strikta tyska grammatiken har även mina whiskyprinciper sådana.

Na, also: Efter en bitande kylig cykeltur med några ärenden på förmiddagen i dag landade jag på mitt stamlokus i Gamla Stan. Förutom en förnämlig burgare med lagom salt och litet lökig läcker cole slaw fick jag en skvätt Ardbeg ’74. Troligen stans mest prisvärda maltwhisky med 90 kr centilitern. Jo, som sagt, det är väl mycket i de flesta fall, men det är ju fredag . Och första dagen i whiskyveckan!

Det är inte varje gång jag dricker whisky som jag ryser av välbehag. Bara doften ger mig samma ragg-resande känsla som en kyrka fylld av pampig orgelmusik. Så finstämt och samtidigt oerhört maffigt. Sött och sammanhållet, rökigt bärigt och runt som en boll mjukt tjäriga hampsnören doppade i fruktig honung. En eftersmak av litet nötig peppar och kanske ett hörn av en russinchokladbit. Och såklart en doft av blöt hundpäls allra först.

Nu är det häftig fredag! Fundera på vad du tar in imorgon. Kommentera gärna! Jag funderar redan nu. Och så önskar jag dig en god middag och sedan en riktigt god kväll!

/Örjan