I Örjan Wes­terlunds En bok whisky finns en rejäl mängd myc­ket läsvärd fakta som inte bara bju­der på kun­skap utan också många drag på mungipan.

“LÄST HOS EN BOURBONTILLVERKARE

Mark­nads­fö­ring det är san­ner­li­gen en konst, och ame­ri­ka­nerna har dril­lats i den långt om länge. Den som besö­ker bour­bon­till­ver­ka­ren van Winkle i Law­rence­burg i Ken­tucky kan se exem­pel på det. (läs mer)

Våren 1974. USAs äldsta des­til­leri, Michter’s i Penn­syl­va­nia, med sin slo­gan ”the whis­key that war­med the revo­lu­tion” gör en av sina sista des­til­la­tio­ner, och det i små kop­par­pan­nor och med ett bour­bonre­cept. Des­til­le­riet har stått där sedan 1753, men dess dagar är räk­nade och eko­no­misk kris leder till ned­lägg­ning ett par år senare.

16 år framåt: en vete­ran inom whis­keyb­ran­schen, Adolph H Hirsch, köper år 1990 upp rest­lag­ret av denna whis­key och (läs mer)

Kära läsare! Jag har bli­vit av med två flas­kor fan­tas­tisk ame­ri­kansk whis­key. Jovisst, det är en väl­sig­nelse att bo med någon som delar ens intres­sen. Vad beträf­far tycke för dyr sprit pro­te­ste­rar säkert någon, eftersom (läs mer)

Dof­ten är söt och godis­ak­tig och med en ton även av råg. Kola­bö­nor och litet av tuttifrutti-pastiller. Ekto­nen är mild och åldrad, väl inlin­dad i söta nyan­ser på ett myc­ket fasci­ne­rande sätt som ger tan­kar till både ekplanka och godispåse. Här finns aro­mer både av pud­rade marsh­mal­lows och litet vanilj­glass med jord­gubbs­sås. Sma­ken (läs mer)

Ek och Karl­sons klis­ter. Där­un­der finns i dof­ten en läc­ker och ele­gant bour­bon­lik ton − trots att detta är en lönn­trä­fil­tre­rad Ten­nes­see whis­key.  Fat­lag­ringen läm­nar efter sig både lätt ros­tade ekto­ner och även en dil­la­rom lik­som en mjölk­ak­tig syr­lighet som till­sam­mans ger asso­ci­a­tio­ner till väl­la­gat dill­kött med tillhö­rande sås. Sma­ken är (läs mer)