Storyn för våra tusentals liter är att undertecknad och sextiotre glada kumpaner har köpt whisky tillsammans. Alltså inte shanghajat från ett lastfartyg. Och jag kan lova att även våra kommoder kommer att klucka. Det tack vare sju fat med mellan två hundra och fem hundra liter. Nu, vid närmare tio års ålder, börjar det närma sig buteljeringens glada tid.  Därför har vi återigen samlats för provsmakning. Detta för att komma överens om när det är dags att dra ur korken. Det roliga med detta långtidsprojekt är att vi åter får träffa folk som vi hade kontakt med för tio år sedan. Många tycks spridda för vinden. Det är också det som är det svåra. Folk byter som bekant jobb, namn och adresser. Men utsikten om ett par lådor whisky i garderoben manar till nåbarhet och kontaktvilja. Ett par hör av sig då och då för att nyfiket undra hur det går med whiskyn. - Bra, kan jag säga.

Här kommer några smakomdömen. Om du undrar hur vi gjort så skicka en kommentar, eller sök lite på nätet. Jag har ett tiotal fat bakom mig som delägare,  och samtliga har varit riktigt bra. Det svåra är att vänta. Nästan som reklamen för Norwegian. Fast här blir det mer Glaswegian, eftersom faten ligger på Islay. Lyllos dom.

Fatprovstest, 29 augusti 2011:

Fat 959 (14 dec 2001) Port Charlotte Madeira butt, förstagångsfat ca 500 liter
Ljust mahognylik färg och en angenäm kryddig doft med lätta inslag av lätt knäck. Smaken fyllig och stram och med vatten tilltar rökigheten till en tydligare nivå, liksom även en svag dunst av trälim. Bra mognad, men kanske något i underkant. Föreslås att en provflaska tas kring 10-årsdagen för beslut då om tappning.

Fat 491/491 (15 juli 2002) Bruichladdich bourbonfat, andragångsfat, ca 200 liter x 2 fat.
Mörkt halmgul färg med en mycket mild och balanserad doft av ek och söt vanilj åt vaniljsåshållet. 491 mildare i både doft och smak än 492 som har en kärvare träig ton. Smaken är dock i båda fallen balanserad om än mer ungt spritig för 492. Behöver 3–5 år ytterligare på fat.

Fat 302 (30 maj 2003) Bruichladdich, andragångs sherryfat, 250 liter.
Mycket mild doft med aningen russin, kola och sötlakrits. Extremt mild smak med en något torr ekig och svagt sherrybetonad karaktär. Behöver ytterligare 3–5 år.

Fat 803 (29 november 2001) Bruichladdich, förstagångs romfat, 200 liter.
En flortunn aning till doft av mogen frukt från romfaten, svagt av mandelmassa och sötma, dock balanserat och i smaken en torr spritig ton med nötiga antydningar. Behöver 3–5 år till, men bevakas extra för att rommen inte ska slå över.

Skål go’ vänner!

/Örjan

Inbjuden av whiskyförenings-Sveriges mest välklädde halvitalienare, Manne Pannitteri, fick även jag äran att bli inbjuden. Dock föll det hela på att sjukdom hindrade. Underdosering av whisky senaste dagarna kan tänkas? Jag måste dock be Manne, Björn, Alan eller någon annan av de deltagande skriva en kommentar på tillställningen så att jag får en rapport. Jag är mäkta avundsjuk på er som tog in på välsmakande och smakfulla Ulvhäll för en säkerligen fantastisk afton i prinskorvens, laxens och whiskyns tecken.

Visst, som min kära hustru sa, “det kommer flera”. Men både du och jag vet ju att varje provning är den bästa. Särskilt som provningar med Jim brukar sluta med en fot på bordet, de gånger jag lyckats delta tidigare.

Inramningen denna gång för det ambitiösa Strängnäs Whisky Society, var inledning med julbord och sedan en grundlig Bruichladdichprovning med ingen mindre än whiskyansvarig själv. Och ska man hänga med i alla utgåvor som the Laddie svänger sig med, så behövs väl att produktionsdirektören själv håller hov.

Så — Jimpa i Strängnäs och jag hemma vid köksbordet. Vojne, vojne - men det kunde ha varit värre!  Jag fick göra en provsmakning av sängfösaren Fascadale och den makalöst välrundade fruktsammeten Royal Lochnagar Distillers Edition. Det funkade det också. Jag tar sill och prinskorv imorgon istället. God kväll, och god morgon!

/Örjan