Skumpan fortsätter att flöda här på Grenadinebloggen, dels för att nyårsfirandet närmar sig, men givetvis även för att jag valt ut En Handbok Champagne till veckans bok.

Följande inlägg är skrivet av Jonas Sjöstrand och del 1 i hans bubbelskola finner ni här»

//Frederik

Blanc de blanc, brut, cuvée, doux, millésimé. Årgångar eller inte årgångar. Grand cru och premier cru. De franska flaskorna har de rörigaste etiketterna, men också de mest informativa. Nu på nyårsafton – dröj kvar ett ögonblick vid etiketterna. På dessa finns koder till att förstå vinerna.

Champagne är kvalité, lyx, myt. Ingen annan vinregion har ett likadant skimmer kring sig. Vi talar om ett område vars namn också beskriver drycken, så att säga en ursprungsbeteckning med samma benämning som tillverkningssättet. Varumärket Champagne har en så överlägsen topposition inom dryckesvärlden att det är lätt att glömma vad det faktiskt är; en region som börjar fem mil nordost om Paris och som därifrån sträcker sig dryga två mil norrut.

Och glömma vad det är vill vi inte. Ju mer vi vet desto större blir upplevelsen. Och desto dyrare vin desto mer förfinad och specifik produktion. Kort sagt finns all anledning att lära sig nytt eller repetera inför stundande bubbelsessioner.

Här redogörs för några av de vanligaste orden champagneetiketterna bjuder på.

Blanc de blanc
Vinet är gjort enbart på chardonnay (champagne görs på tre druvor, blandade eller ensamma; chardonnay, pinot noir och pinot meunier). En blanc de blanc visar chardonnay från sin friskaste sida, långt från kletiga ekfatssmaker, något som gör att de bland annat fungerar väl som aperitif, samt för lagring.

Blanc de noirs
Vinet är gjort på någon eller båda av de blå druvorna pinot noir och pinot meunier. Ofta fylligare champagne med en lite mognare smakpalett. Utmärkta till fågel eller tyngre förrätter, exempelvis svampsoppa.

Brut
Champagnen är torr. Högsta tillåtna restsockermäng 15 g/l. Ännu torrare champagne kan ståta med till exempel brut extrem eller ultra brut. Extra sec, sec, demi-sec och doux betyder, i stigande ordning, sötare champagne.

Cuvée
De allra flesta billigare champagne är cuvéer, vilket innebär en blandning från flera årgångar och lägen i Champagne. Målet är jämn kvalité och samma karaktär från år till år. Ett undantag är de exklusiva cuvée de prestige-vinerna som kommer från olika gårdar (från grand cru-odlare) men vanligen från samma år.

Grand cru och premier cru
De byar i Champagne som anses ha bäst förutsättningar för druvodling är klassificerade till grand cru eller premier cru. Med grand cru på etiketten är du säker på att vinet gjorts enbart på druvor från de allra bästa lägena i Champagne.

Vintage
Till skillnad mot en cuvée kommer druvorna från ett och samma år, då skörden var något utöver det vanliga. 96, 99, 02 och 04 anses vara bra årgångar i Champagne. (Även millésimé betyder årgångschampagne. Någon bildad läsare får gärna meddela skillnaden, om det nu finns någon.) Vintagechampagner har ofta en större, djupare smak och lämpar sig ypperligt för lagring.

Efter att du studerat etiketten och ska till att smaka så håll de tre huvudkomponenterna färskt i minnet. Jordmån, druvsammansättning, framställningsmetod.

Kritjorden förklarar en del av mysteriet Champagne och bidrar bland annat till den omtalade mineralstilen. Vad gäller druvkaraktären så är den egentligen nedtonad, i kulissen finns dock alltid frukt och syra från chardonnay eller viss tyngd från pinot noir. I fråga om framställningsmetoden, då vinet ligger minst 15 månader med sin jästfällning i flaskan, så anas den i det mer eller mindre stora inslaget av jäst, brödighet har blivit det vedertagna begreppet. En sådan andra jäsning på flaskan förekommer även utanför Champagne, men som i allt vin är det samspelet med övriga element som är förutsättningen för det oslagbara resultatet.

Så!  Klart att dricka! Men kom ihåg, bara för att det står Champagne på etiketten är vinet inte garanterat sagolikt. Titta, dofta, smaka. Ta små klunkar. Du ska vara kritiskt inställd mot det du har i glaset ända tills det kysser dig och bevisar motsatsen.

Lycka till och gott nytt år!

Jonas Sjöstrand

Författaren Jonas Sjöstrand har skrivit en bubbelskola för all skumpa som ska klunkas från och med nu fram till det nya året. Njut!

//Frederik

För tio år sedan drack jag en halvdan välkomstdrink. Sedan ett hyfsat rödvin till maten. Efter maten en eller två burkar öl. Sedan lite mer av den där välkomstdrinken.

Klockan 00.01 smuttade jag så på en snökall Bollinger som skulle kunnat vara vad som helst. Osaltad ramlösa eller kanske trocadero. Det fick bli en läxa för det kommande årtusendet.

Jag förespråkar att gå ut hårt med kvalitén. Helt enkelt att börja med det godaste. På nyårsafton – korka upp din champagne 2009 och inte 2010.

Njut den till något enkelt eller för den delen komplicerat tilltugg. Crostini med chévre är en bra bas. Lite honung över eller lufttorkad skinka eller någon variant av mosade bönor. Strålande gott. Champagnen kommer möta upp det där tilltugget i munnen.

Vad är det då som är så fantastiskt med den här drycken? De fräscha syrorna, en lagom kittlande mousse, brödigheten. Även denna lilla äpplighet som brukar blandas med tonerna av konfektvaror. Champagne har ju annars inte så mycket fruktsmak, som exempelvis Proseccos, snarare står de ju för balans, förfining, finess. Rätt årgång uppkorkad rätt år är struktur och jämvikt förkroppsligat.

Egentligen hör jag till dom som föredrar en 96:a bordeaux framför en 96:a champagne. Det beror på tillfälle förstås. Blir jag hotad till livet och måste välja skulle jag dock svara att jag var en rödvinsmänniska.

Men under kommande decennium ska jag dricka mer champagne. Det är ett nyårslöfte. Och förhoppningsvis dyker det upp saker att fira då och då. Om inte annat får jag hitta något. Fira att jag dricker champagne!

En riktigt god jul
önskar
Jonas Sjöstrand