Apropå på mil­stolpe i förra kom­men­ta­ren om “En bok whisky” låg jag och klu­rade innan jag som­nade i går kväll. Vilka mil­stol­par har vi pas­se­rat i våra svenska whis­ky­med­ve­tan­den senaste åren? Embryot till en bok whisky kom för mer än tio år sedan. Jag bör­jade notera de ofta dis­pa­rata anled­ning­arna till att olika des­til­le­ri­re­pre­sen­tan­ter alla gjorde värl­dens bästa whisky.

Redan kring 1995 då var intres­set för whisky stort om än det kanske var mer nyhe­tens behag än något eta­b­le­rat i folk­dju­pet. Sedan dess har jag skri­vit vidare, del­ta­git i prov­ningar och själv mäs­sat whisky vid ota­liga till­fäl­len. Litet i back­spe­geln sedan slu­tet av 1990-talet kan jag tycka att whis­ky­in­tres­set har skif­tat i karak­tär. Det som kanske kunde tyc­kas vara en fluga, så som Ines Uus­man upp­levde inter­net, har för­änd­rats till att bli folk­ligt eta­b­le­rat. Whisky finns med allt som oftast: Litet koket­te­rande i seri­estrip­par med Berglin (som jag miss­tän­ker är en inbi­ten fan av just mal­twhisky med tanke på när­va­ron då och då i strip­parna), eller i tid­nings­ar­tik­lar där allehanda scen– och musik­kän­di­sar berät­tar om sina whis­kyupp­le­vel­ser och pre­fe­ren­ser till recept och mat­lag­ning där exem­pel­vis Sten Bro­mans kött­bul­lar får sig en väl­pla­ce­rad skvätt whisky.

Allt detta ser jag som indi­cier på att whiskyn tagit ste­get som vin tog för tju­go­ta­let år sedan, dvs att gå från något för­behål­let exper­ter och nör­dar med Sven-Bertil scar­ves till att bli var mans och kvin­nas egen­dom. Ste­get till att bli något man oan­strängt småpra­tar om på tåget med okän­di­sar, något man bestäl­ler in efter mid­da­gen utan att ögon­bryn höjs och något som det inte är upp­se­en­de­väc­kande att känna så myc­ket att det är en bag­gis att välja en Glengoyne 21 år efter maten istäl­let för en ospe­ci­fi­ce­rad cog­nac. Att vi kom­mit så långt skulle jag kalla en milstolpe.

Visst, goda vän­ner. Det är fre­dag och de allra bästa fre­da­garna här på Gre­na­di­neblog­gen är ju när för­fat­tarna till vec­kans bok tar sig tid att skriva några rader.En sådan fre­dag är det idag.

Roland Eriks­son — En Hand­bok Cog­nac, jag läm­nar helt enkelt över ordet till dig, varsågod!

(Kika för­res­ten gärna på min matblogg också…)

//Frederik

Efter det tyska anfal­let mot Polen 1939 för­kla­rade Eng­land och Frank­rike Tyskland krig. Frans­män­nen hade en av euro­pas star­kaste armeér och kände sig rätt så säkra med sin väl befästa Magi­not­linje. (läs mer)

Roland Eriks­son har för­fat­tat En Hand­bok Rom, En Hand­bok Cog­nac & En Hand­bok Te. Den sist­nämnda ham­nar i butik under nästa vecka.

Denna vecka hand­lar om cog­nac och Rolands bok i ämnet. Nedan kom­mer några rader om vin­tage & early lan­ded. God läsning!

//Frederik

Årgångscog­nac har man sålt sedan 1800-talet, och even­tu­ellt även tidi­gare. (läs mer)

Denna vecka hand­lar helt och hål­let om Cog­nac. Roland Eriks­son har skri­vit boken En Hand­bok Cog­nac och i den blädd­rar vi vidare…

Områ­det och den per­fekta förutsättningen

Cog­nac fick sta­tus som La Règion Déli­mi­tée (noga defi­ni­e­rat område) den 1 maj 1909 och fick sin egen Appel­la­tion Con­trollé i en lag från 15 maj 1936. (läs mer)

Vec­kans utvalda bok är En Hand­bok Cog­nac av Roland Eriks­son som även skri­vit boken En Hand­bok Te.

Vec­kans bok tar upp hur det bör­jade. Histo­rien gås ige­nom med en spän­nande resa från hamn­kvar­ter bland bränn­vinsbrän­nande hol­län­dare, till frans­män som und­rar vad de ska göra av ett allt­för surt vin. Dra­ma­ti­ken sti­ger då vin­lu­sen senare sköv­lar Cog­nac under slu­tet av 1800-talet. En hand­bok cog­nac går ige­nom grun­derna om till­verk­ningen, de olika husen och deras filo­so­fier lik­som en del tips om cog­na­cens bästa vän­ner såsom cigarr och cho­klad. (läs mer)