Redan kring 1995 då var intresset för whisky stort om än det kanske var mer nyhetens behag än något etablerat i folkdjupet. Sedan dess har jag skrivit vidare, deltagit i provningar och själv mässat whisky vid otaliga tillfällen. Litet i backspegeln sedan slutet av 1990-talet kan jag tycka att whiskyintresset har skiftat i karaktär. Det som kanske kunde tyckas vara en fluga, så som Ines Uusman upplevde internet, har förändrats till att bli folkligt etablerat. Whisky finns med allt som oftast: Litet koketterande i seriestrippar med Berglin (som jag misstänker är en inbiten fan av just maltwhisky med tanke på närvaron då och då i stripparna), eller i tidningsartiklar där allehanda scen– och musikkändisar berättar om sina whiskyupplevelser och preferenser till recept och matlagning där exempelvis Sten Bromans köttbullar får sig en välplacerad skvätt whisky.

Allt detta ser jag som indicier på att whiskyn tagit steget som vin tog för tjugotalet år sedan, dvs att gå från något förbehållet experter och nördar med Sven-Bertil scarves till att bli var mans och kvinnas egendom. Steget till att bli något man oansträngt småpratar om på tåget med okändisar, något man beställer in efter middagen utan att ögonbryn höjs och något som det inte är uppseendeväckande att känna så mycket att det är en baggis att välja en Glengoyne 21 år efter maten istället för en ospecificerad cognac. Att vi kommit så långt skulle jag kalla en milstolpe.

Roland Eriksson — En Handbok Cognac, jag lämnar helt enkelt över ordet till dig, varsågod!

(Kika förresten gärna på min matblogg också…)

//Frederik

Efter det tyska anfallet mot Polen 1939 förklarade England och Frankrike Tyskland krig. Fransmännen hade en av europas starkaste armeér och kände sig rätt så säkra med sin väl befästa Maginotlinje.

Nu gick det väl inte som man hade tänkt, tyskarna gick runt Maginotlinjen och efter ett stort antal franska och engelska motgångar låg vägen till den franska huvudstaden helt öppen. Paris förklarades som ”öppen stad” vilket innebar att den inte skulle försvaras för att undvika bli sönderbombad som Warszawa.

Den 14 juni 1940 marscherade tyska trupper in i Paris och snart skulle även Adolf Hitler och hans stab spatsera runt som turister på Champs Elyse, kolla in triumfbågen och se utsikten från Eifeltornet! Kanske man även gick till Louvren och valde ut några tavlor som man tyckte skulle passa bra hemma i lägenheten i Berlin? Men nu var det dags att ta vara på landets alla goda drycker, delikatesser och rika konstskatter!

Som ni vet kallades Hitler för der führer (=ledaren), Himmler var reichführer och en general i SS kallades gruppenführer. Men 1940 fanns det två tyska bröder, Gustav och Otto Klaebisch, båda löjtnanter i tyska armen.

Gustav hade varit tysk importör av Martell Cognac, och Otto av ett flertal Champagnehus. Båda fick titeln weinführer och ansvaret för att roffa åt sig så mycket Champage och Cognac som möjligt till hemlandet. Gustav fick befälet över Cognac där källarna hos de stora husen fortfarande innehöll stora mängder Cognac som bland annat var destillerad under Napoleontiden och tidigare, så vad skulle han göra?

Dessa skatter var högt eftertraktade hos högt uppsatta naziledare. Men han valde den farliga vägen och hjälpte sina gamla kompisar i området genom att införa ett kvotsystem där de största firmorna fick leverera mest, och han ransonerade leveranserna till Tyskland, lät bli den gamla Cognacen, och såg till att man till största del fick betalt för Cognacen.

Brodern Otto lydde order och tömde källarna på så mycket Champagne som möjligt! Å andra sidan var många Champagnefirmor smarta och begärde cement till att reparera sina källare med. Cement var en vara som då var förbehållet krigsindustrin för bunkerbyggen och liknande, men visst fick man cement, Champagne är en vara som vi måste ha.

Man tackade och murade igen ytterligare en källargång fylld med flaskor! Kollegerna i Bordeaux kom på iden att buteljera billigt vin på originalflaskor med riktig etikett från de förnämsta Grand Cru slotten och levererade istället för originalen, och som tur var, var det ingen som klagade! Än idag finns det stora mängder av 200-årig Cognac kvar i källarna vilket vi kan tacka Gustav Klaebisch för.

Roland Eriksson

Roland Eriksson har författat En Handbok Rom, En Handbok Cognac & En Handbok Te. Den sistnämnda hamnar i butik under nästa vecka.

Denna vecka handlar om cognac och Rolands bok i ämnet. Nedan kommer några rader om vintage & early landed. God läsning!

//Frederik

Årgångscognac har man sålt sedan 1800-talet, och eventuellt även tidigare.

Då var det ofta kanske inte för att årgångarna var extra bra, utan för att åren som sådana var mer intressanta än andra.

Året då en komet passerade över Europa, 1811, ansågs vara alldeles extra. Kanske till och med magiskt? Åren då Napoleons arméer hade sina största segrar förekommer också.

Nu var det väl lite si och så med innehållet i flaskorna. Tunnorna med “1811” spädde man säkert på ett otal gånger med senare årgångar allt efter förfrågan.

Årgångarna blev mer som ett varumärke, för det vore väl synd att missa en storsäljare?

Mer, mer & ännu mer rolig och spännande information om Cognac finns i denna trevliga bok. På min matblogg Lyxlagat har jag idag lagt ut ett utsökt recept på lax & räkor i boulebröd. Kolla gärna.

//Frederik

Denna vecka handlar helt och hållet om Cognac. Roland Eriksson har skrivit boken En Handbok Cognac och i den bläddrar vi vidare…

Området och den perfekta förutsättningen

Cognac fick status som La Règion Délimitée (noga definierat område) den 1 maj 1909 och fick sin egen Appellation Controllé i en lag från 15 maj 1936.

Regionen Cognac täcker en stor del av departementet Charente, hela Charente-Maritime och vissa kommuner i departementen Dordogne och Deux-Sèvres. I hjärtat av regionen ligger städerna Jarnac, Segonzac & Cognac. Mitt genom distriktet löper Charentefloden ända ut mot Atlantkusten. Cognac är idag produktionsmässigt Frankrikes tredje största vindisktrikt och ligger 465 kilometer sydväst om Paris och 120 kilometer norr om Bordeaux. Det är indelat i sex olika Crus, eller deldistrikt, som slutligen bestämdes i en lag från den 13 januari 1938.

…

De sex deldistriktens olika kvalitet, förutsättningar och jordmån (Förkortad text –red anm.)

1 Grand Champagne — Lagras minst 30–40 år. Högsta priset.

2 Petite Champagne — Kan lagras 25–50 år. Näst bäst.

3 Borderies — Relativt liten produktion, 7775 Ha.

4 Fins Bois — Snabbmognande cognac, lämplig för enklare blandningar.

5 Bon Bois — Lerig och styv jord ger en rätt grov cognac.

6 Bois Ordinaries/Communes — Atlantkustens sandiga jord, vilket ger låg produktion och enkel kvalitet.

…

Texten ovan är bantad, men kanske ändå fingervisar bokens riktning och djup. Här kan man läsa sig till det mest om jorden, druvan, kvalitet, historia osv. Ett måste för den njutningssugna alltså!

Missa inte min matlbogg Lyxlagat. Den finner ni här»

//Frederik

Veckans bok tar upp hur det började. Historien gås igenom med en spännande resa från hamnkvarter bland brännvinsbrännande holländare, till fransmän som undrar vad de ska göra av ett alltför surt vin. Dramatiken stiger då vinlusen senare skövlar Cognac under slutet av 1800-talet. En handbok cognac går igenom grunderna om tillverkningen, de olika husen och deras filosofier liksom en del tips om cognacens bästa vänner såsom cigarr och choklad.

Roland Eriksson är kännare på det mesta som har med livets goda att göra. Med ett intresse kring dessa godsaker, nästan sedan barnsben, är hans kunskaper omfattande också när det gäller cognac.

Roland Eriksson arbetar med sensorisk bedömning på Vin & Sprit, innehar Munskänkarnas 2-betyg i vinkunskap och håller flitigt föredrag om cognac och andra läckerheter, som både ost & sherry.

I morgon börjar vi bläddra i denna bok som är en helt fantastiskt passande bok nu när isen dundrar mot skrovet på skutan och temperaturen bestämt sig för att bosätta sig långt under nollan…

//Frederik

Mitt betyg: 5 stadiga stänkare av 5 möjliga!