Uppig­gande inten­siv sprit och bour­bon, som i kom­bi­na­tion med eken och den irländska whis­key­ka­rak­tä­ren när­mast dof­tar åt petro­leum. Söt vanilj. Sma­ken hos denna irlän­dare är soc­ker­söt och medel­fyl­lig. En kraf­tig honungsin­ten­siv malt­sötma med tyd­lig bour­bon­s­mak rusar upp tar plöts­ligt hela sce­nen. Fyl­lighe­ten till­tar men blir inte över­väl­di­gande då en fatig tan­nin­torrhet tapet­se­rar hela mun­nen. Styr­kan ger en eldighet som ändå är han­ter­lig. Först i eftersma­ken kom­mer en myc­ket läc­ker bour­bo­nin­ten­siv smak av irländsk whis­key. Pelar­gon och tor­kad frukt. Svarta vin­bär. Balan­se­rat irländskt. Ekbeskt. Strävt. Ovan­ligt.  Har alla drag jag kan önska, en bull­rigt char­mig rik karak­tär som ger mer nöje än många andra irlän­dare och dess­utom med litet mer fatsträvhet.

(Lan­se­rad som en av tre full­starka och ofil­tre­rade tapp­ningar Bush­mills, efter­lag­rade på sherry-, bour­bon– och rom­fat. Denna är des­til­le­rad 1989 och butel­je­rad 2005.)

Mitt betyg är klock­ren full­k­ling­ande 5:a för en myc­ket karak­tärs­full irländare!