Sista vec­kan med som­mar­tid har pas­se­rat. Kylig. ”Änt­li­gen höst så man få ta på sig litet snygga klä­der”, som en kur­sare sa för många år sedan. För min del, men­talt född kring 1920, är det inne­va­rande kläd­mo­det med tweed, tar­tan och mocka i min smak. Herr Judit sna­rare än Tiger alltså. Mitt fars­dags­bok­tips här blir Svensk Whis­ky­bok. I inled­ningen finns en svart­vit bild från 1940-tal. Det är en tweed­klädd, whis­kysnor­tande skotte som visar hur en höst­svid bör, eller ska, se ut. Ay, ay Sir!

Nåväl. Den gångna vec­kan inled­des för mig redan förra lör­da­gen. Då var jag med tvåå­rig dot­ter på stamha­ket Svejk. Hon, jag och gud­far Glenn fick bords­plats för två och en halv. Lilla hal­van satt nöjd och ritade i mitt knä. I stim­met satt gud­far och åt väl­lus­tigt den årliga, och varje gång lika fan­tas­tiska, halva ankan. Knap­rigt stekt och med knö­del, surkål och en röd­kål, som om man har tur, har en hår­fin touch av kanel. Till detta intogs ett antal grädd­lena pra­gerskt sma­kande opas­tö­ri­se­rade Pils­ner Urquell. Nästa event på stam­kro­gen blir (läs mer)