Apropå på mil­stolpe i förra kom­men­ta­ren om “En bok whisky” låg jag och klu­rade innan jag som­nade i går kväll. Vilka mil­stol­par har vi pas­se­rat i våra svenska whis­ky­med­ve­tan­den senaste åren? Embryot till en bok whisky kom för mer än tio år sedan. Jag bör­jade notera de ofta dis­pa­rata anled­ning­arna till att olika des­til­le­ri­re­pre­sen­tan­ter alla gjorde värl­dens bästa whisky.

Redan kring 1995 då var intres­set för whisky stort om än det kanske var mer nyhe­tens behag än något eta­b­le­rat i folk­dju­pet. Sedan dess har jag skri­vit vidare, del­ta­git i prov­ningar och själv mäs­sat whisky vid ota­liga till­fäl­len. Litet i back­spe­geln sedan slu­tet av 1990-talet kan jag tycka att whis­ky­in­tres­set har skif­tat i karak­tär. Det som kanske kunde tyc­kas vara en fluga, så som Ines Uus­man upp­levde inter­net, har för­änd­rats till att bli folk­ligt eta­b­le­rat. Whisky finns med allt som oftast: Litet koket­te­rande i seri­estrip­par med Berglin (som jag miss­tän­ker är en inbi­ten fan av just mal­twhisky med tanke på när­va­ron då och då i strip­parna), eller i tid­nings­ar­tik­lar där allehanda scen– och musik­kän­di­sar berät­tar om sina whis­kyupp­le­vel­ser och pre­fe­ren­ser till recept och mat­lag­ning där exem­pel­vis Sten Bro­mans kött­bul­lar får sig en väl­pla­ce­rad skvätt whisky.

Allt detta ser jag som indi­cier på att whiskyn tagit ste­get som vin tog för tju­go­ta­let år sedan, dvs att gå från något för­behål­let exper­ter och nör­dar med Sven-Bertil scar­ves till att bli var mans och kvin­nas egen­dom. Ste­get till att bli något man oan­strängt småpra­tar om på tåget med okän­di­sar, något man bestäl­ler in efter mid­da­gen utan att ögon­bryn höjs och något som det inte är upp­se­en­de­väc­kande att känna så myc­ket att det är en bag­gis att välja en Glengoyne 21 år efter maten istäl­let för en ospe­ci­fi­ce­rad cog­nac. Att vi kom­mit så långt skulle jag kalla en milstolpe.

Här kom­mer några rader från för­fat­ta­ren till En Bok Whisky som är vec­kans bok… Raderna är från pub­li­ce­rings­å­ret för pocketversionen.

“Äntli­gen är ännu ett del­mål upp­nått! Det har varit en lång och del­vis kro­kig väg. Denna bok bör­jade som entu­si­as­tens vilja att göra en häf­tad lunta kuri­osa om whisky, mest för att gotta sig i med sina närmaste.

Sedan bör­jade efter­frå­gan gry och pub­li­ka­tio­nen sträckte något på sig, upp­stra­mad av en ring­bind­ning i ryg­gen. (läs mer)

Des­til­le­rings­kons­tens ursprung finns i egyp­ter­nas alkemi. Där utveck­la­des kons­ten att åter­ställ de fyra grund­de­le­men­ten jord, vat­ten, luft och eld till sina rena for­mer. Det var också i denna konst som des­til­le­ringen föddes.

Genom han­del spred sig kun­ska­pen österut och norrut. Såväl indier som kine­ser och gre­ker har doku­men­te­rad erfa­renhet på områ­det. (läs mer)

I Örjan Wes­terlunds EN BOK WHISKY får vi läsa oss ige­nom allt från vil­ket vat­ten som bör använ­das i whis­ky­till­verk­ningen till vad de olika eti­ket­ter­nas märk­ning betyder.

Själv tyc­ker jag den irländska whiskyn Con­ne­mara Pea­ted Single Malt 12 Years (nr 89668) har en av de coo­lare eti­ket­terna rent design­mäs­sigt. Den irländske gamle slitne och vind­pi­nade fis­ka­ren nere i vänstra hör­net ser pre­cis så sli­ten och vind­pi­nad ut som man önskar av en irländsk fis­kare! Se bild nedan… (läs mer)

Vec­kans bok är “En Bok Whisky” av Örjan Wes­terlund som vid print­ning 2009 hade sålt över 25.000 exem­plar. Den andra utgå­van är en smi­dig liten poc­ket vari­ant 238 tunna, fina sidor fyllda med spän­nande infor­ma­tion och intres­sant och god läsning.

”En bok whisky är skri­ven för dig som är nyfi­ken på whisky. Den är också skri­ven för dig som trodde att du visste det mesta om whisky, eller för dig som bara gil­lar whisky, men inte kan sätta fing­ret på var­för denna älskade dryck är så oerhört fasci­ne­rande!” (läs mer)