God Fredag! Idag har vi den stora äran att få publicera en text av Roland Eriksson som skrivit En Handbok Te, En Handbok Cognac samt En Handbok Rom. God läsning & god helg!

//Frederik

Gröna späda blad

Och eller fjuniga små knoppar, är beroende på hur de torkas, oxideras och behandlas ursprunget till allt te oavsett om det är vitt, gult, grönt eller svart.

Så det är verkligen fascinerande att samma blad kan ge allt från friska gräsiga toner till de dova, fylliga toner som till exempel English breakfast har. I början när jag skulle skriva om te var jag först lite tveksam? Visserligen hade jag under åren till och från varit en ”tenörd” som jagade olika udda Darjeeling-teer från den första skörden, men det är ju egentligen Vin & Sprit som intresserar mig mest.

Jag tog det som en utmaning, även som en del tehandlare verkade väldigt skeptiska och menade ”att du som har skrivit om sprit kan väl ingenting om och förstår dig inte på te! Tja…men hur smakar och doftar egentligen te? Jag har gått igenom ett flertal böcker, artiklar och hemsidor, och ingen har egentligen skrivet så mycket om det tidigare.

Så min målsättning var att prova så många sorter som möjligt och beskriva dess doft och smakpalett på samma sett som jag gör med vin. Så ni kära läsare får väl prova och jämföra och se om ni håller med mig eller inte? Ni får i alla fall en trevlig sysselsättning en bra tid framöver!

Och tänk på vad man har konstaterat så är te alltigenom nyttigt framförallt om man håller sig till gröna och vita typer. Till skillnad ifrån alkohol som är beroendeframkallande och skadligt i fel mängd.

Roland Eriksson — En Handbok Cognac, jag lämnar helt enkelt över ordet till dig, varsågod!

(Kika förresten gärna på min matblogg också…)

//Frederik

Efter det tyska anfallet mot Polen 1939 förklarade England och Frankrike Tyskland krig. Fransmännen hade en av europas starkaste armeér och kände sig rätt så säkra med sin väl befästa Maginotlinje.

Nu gick det väl inte som man hade tänkt, tyskarna gick runt Maginotlinjen och efter ett stort antal franska och engelska motgångar låg vägen till den franska huvudstaden helt öppen. Paris förklarades som ”öppen stad” vilket innebar att den inte skulle försvaras för att undvika bli sönderbombad som Warszawa.

Den 14 juni 1940 marscherade tyska trupper in i Paris och snart skulle även Adolf Hitler och hans stab spatsera runt som turister på Champs Elyse, kolla in triumfbågen och se utsikten från Eifeltornet! Kanske man även gick till Louvren och valde ut några tavlor som man tyckte skulle passa bra hemma i lägenheten i Berlin? Men nu var det dags att ta vara på landets alla goda drycker, delikatesser och rika konstskatter!

Som ni vet kallades Hitler för der führer (=ledaren), Himmler var reichführer och en general i SS kallades gruppenführer. Men 1940 fanns det två tyska bröder, Gustav och Otto Klaebisch, båda löjtnanter i tyska armen.

Gustav hade varit tysk importör av Martell Cognac, och Otto av ett flertal Champagnehus. Båda fick titeln weinführer och ansvaret för att roffa åt sig så mycket Champage och Cognac som möjligt till hemlandet. Gustav fick befälet över Cognac där källarna hos de stora husen fortfarande innehöll stora mängder Cognac som bland annat var destillerad under Napoleontiden och tidigare, så vad skulle han göra?

Dessa skatter var högt eftertraktade hos högt uppsatta naziledare. Men han valde den farliga vägen och hjälpte sina gamla kompisar i området genom att införa ett kvotsystem där de största firmorna fick leverera mest, och han ransonerade leveranserna till Tyskland, lät bli den gamla Cognacen, och såg till att man till största del fick betalt för Cognacen.

Brodern Otto lydde order och tömde källarna på så mycket Champagne som möjligt! Å andra sidan var många Champagnefirmor smarta och begärde cement till att reparera sina källare med. Cement var en vara som då var förbehållet krigsindustrin för bunkerbyggen och liknande, men visst fick man cement, Champagne är en vara som vi måste ha.

Man tackade och murade igen ytterligare en källargång fylld med flaskor! Kollegerna i Bordeaux kom på iden att buteljera billigt vin på originalflaskor med riktig etikett från de förnämsta Grand Cru slotten och levererade istället för originalen, och som tur var, var det ingen som klagade! Än idag finns det stora mängder av 200-årig Cognac kvar i källarna vilket vi kan tacka Gustav Klaebisch för.

Roland Eriksson