God Fredag! Idag har vi den stora äran att få publicera en text av Roland Eriksson som skrivit En Handbok Te, En Handbok Cognac samt En Handbok Rom. God läsning & god helg!

//Frederik

Gröna späda blad

Och eller fjuniga små knoppar, är beroende på hur de torkas, oxideras och behandlas ursprunget till allt te oavsett om det är vitt, gult, grönt eller svart.

Så det är verkligen fascinerande att samma blad kan ge allt från friska gräsiga toner till de dova, fylliga toner som till exempel English breakfast har. I början när jag skulle skriva om te var jag först lite tveksam? Visserligen hade jag under åren till och från varit en ”tenörd” som jagade olika udda Darjeeling-teer från den första skörden, men det är ju egentligen Vin & Sprit som intresserar mig mest.

Jag tog det som en utmaning, även som en del tehandlare verkade väldigt skeptiska och menade ”att du som har skrivit om sprit kan väl ingenting om och förstår dig inte på te! Tja…men hur smakar och doftar egentligen te? Jag har gått igenom ett flertal böcker, artiklar och hemsidor, och ingen har egentligen skrivet så mycket om det tidigare.

Så min målsättning var att prova så många sorter som möjligt och beskriva dess doft och smakpalett på samma sett som jag gör med vin. Så ni kära läsare får väl prova och jämföra och se om ni håller med mig eller inte? Ni får i alla fall en trevlig sysselsättning en bra tid framöver!

Och tänk på vad man har konstaterat så är te alltigenom nyttigt framförallt om man håller sig till gröna och vita typer. Till skillnad ifrån alkohol som är beroendeframkallande och skadligt i fel mängd.

Veckan är vigd åt te och jag hämtar idag några rader ur Roland Eriksson En Handbok Te som finns i butik nu.

“I min förra bok lyckades jag prova mig igenom nästan all rom som gick att köpa i Sverige. Skulle jag göra om mitt försök med alla teer skulle jag nog behöva hålla på några årtionden och ändå inte bli helt färdig.

Att beskriva ett te med dess ibland subtila och flyktiga aromer kan nog kännas svårare än att beskriva vin och sprit. Det finns ändå en hel del likheter, med ord från växt-, blom-, krydd– och örtriket…”

“…Med hjälp från vänliga importörer har jag lyckats få tag på många högklassiga teer som det var extra spännande att prova. Jag har koncentrerat mig på de viktigaste teproducerande länderna Kina, Japan, Indien och Sri Lanka, samt några blended och smaksatta teer som ett litet exempel på slutet.

Varje te och dess tillredning är beskrivet med förkortningar, antal gram te till 2 deciliter vatten, temperatur, antal bryggningar på samma blad, tetyp och var du kan köpa teet med importörens/butikens webbadress. Till exempel 2g/2dl, 90°C, 5 min, 2–3 ggr, grönt, www.sencha.se. Detta betyder att du använder 2 gram te till 2 deciliter vatten, brygger vid 90 graders temperatur i 5 minuter, och att du kan brygga teet mellan två och tre gånger på samma blad. Dock får du förlänga tiden vid varje ny bryggning. Det här var grönt te, och butiken var i detta fall Sencha.”

På detta mycket tydliga och informativa sätt jobbar sig Roland igenom teer och smaker, vilket gör boken både underhållande och inbjudande till att själv börja testa sig igenom det otroliga utbud som finnes. Njutning helt enkelt!

Glöm inte att kika in på Lyxlagatbloggen!

//Frederik

Roland Eriksson som skrivit En Handbok Te förklarar med vässad penna det mesta om te, både gällande historia, ursprung, sorter och kvaliteter.

Följande kan man till exempel läsa om Gult Te…

Gult te anses mycket exklusivt, främst beroende på att den gula färgen i Kina alltid har symboliserat överklassen och kejsaren. Dessutom produceras teet i mycket mindre volymer än de allra finaste vita teerna.

Gult te framställs på samma sätt som grönt, men efter en lättare rostning får de fortfarande fuktiga och varma bladen ligga och svalna under ett linnetyg och slutoxidera i upp till sju dagar, vilket ger bladen en gulare färg.

Sedan får bladen ytterligare en rostning till de blir helt torra. Syftet är att behålla allt det nyttiga hos grönt te samtidigt som man tar bort den gräsiga doften och smaken.

Gult te producerades huvudsakligen bara i provinserna Hunan och Anhui i Kina.

—

På min andra blogg får ni idag ett overkligt välsmakande recept på Rödtunga i lergryta!

//Frederik

Veckans bok är denna vecka En Handbok Te. Författaren är densamme som skrev förra veckans utvalda bok En Handbok Cognac, nämligen Roland Eriksson.

Cognacen är utbytt och Te är alltså det nya ämnet som gäller. Boken släpps idag och bör finnas i välsorterade butiker nu. Man kan läsa ett provkapitel här».

Tänk gärna på att om ni har några frågor till Grenadines författare så tveka inte att ställa dem här på bloggen. Jag gör mitt bästa för att vidarebefodra frågorna till rätt person och se till att de besvaras.

En Handbok Te beskrivs enligt följande:

Luta dig tillbaka i favoritfåtöljen med Roland Erikssons uttömmande och underhållande tebok och en rykande kopp. Äntligen kommer en bok om te i Grenadines populära handboksserie!

I En handbok te får teälskaren verkligen sitt lystmäte. Te är hälsosamt då det innehåller bland annat mycket antioxidanter som sägs skydda mot olika sjukdomar och bevara oss unga. Ett riktigt livselixir alltså!

Boken bjuder på en fullständig översikt om teet, dess historia, hur det spreds till Europa och om det berömda Boston Tea Party i USA, olika sorter från hela världen och hur du kokar det perfekta teet. Vad är det egentligen för skillnad på grönt och rött te? Du får också veta hur man framställer olika teer och hur vissa metoder påverkar smakerna.

Ett unikt inslag i boken är teprovningarna. Författaren vill här inspirera oss till att våga prova lite mer udda teer. För att underlätta för den aningen skeptiska tedrickaren har han gjort det själv först. Här får du betyg och smakomdömen på teer från Japan till Sri Lanka, och så klart Kina. De är provade ur en vinprovares perspektiv och tillagade enligt producentens rekommendationer.

Något att göra hemma själv!

Så, fram med kopparna, ladda tekokaren och njut!

Kolla gärna in min matblogg när ni ändå är ute och surfar! Väl mött i morgon igen!

//Frederik

Roland Eriksson — En Handbok Cognac, jag lämnar helt enkelt över ordet till dig, varsågod!

(Kika förresten gärna på min matblogg också…)

//Frederik

Efter det tyska anfallet mot Polen 1939 förklarade England och Frankrike Tyskland krig. Fransmännen hade en av europas starkaste armeér och kände sig rätt så säkra med sin väl befästa Maginotlinje.

Nu gick det väl inte som man hade tänkt, tyskarna gick runt Maginotlinjen och efter ett stort antal franska och engelska motgångar låg vägen till den franska huvudstaden helt öppen. Paris förklarades som ”öppen stad” vilket innebar att den inte skulle försvaras för att undvika bli sönderbombad som Warszawa.

Den 14 juni 1940 marscherade tyska trupper in i Paris och snart skulle även Adolf Hitler och hans stab spatsera runt som turister på Champs Elyse, kolla in triumfbågen och se utsikten från Eifeltornet! Kanske man även gick till Louvren och valde ut några tavlor som man tyckte skulle passa bra hemma i lägenheten i Berlin? Men nu var det dags att ta vara på landets alla goda drycker, delikatesser och rika konstskatter!

Som ni vet kallades Hitler för der führer (=ledaren), Himmler var reichführer och en general i SS kallades gruppenführer. Men 1940 fanns det två tyska bröder, Gustav och Otto Klaebisch, båda löjtnanter i tyska armen.

Gustav hade varit tysk importör av Martell Cognac, och Otto av ett flertal Champagnehus. Båda fick titeln weinführer och ansvaret för att roffa åt sig så mycket Champage och Cognac som möjligt till hemlandet. Gustav fick befälet över Cognac där källarna hos de stora husen fortfarande innehöll stora mängder Cognac som bland annat var destillerad under Napoleontiden och tidigare, så vad skulle han göra?

Dessa skatter var högt eftertraktade hos högt uppsatta naziledare. Men han valde den farliga vägen och hjälpte sina gamla kompisar i området genom att införa ett kvotsystem där de största firmorna fick leverera mest, och han ransonerade leveranserna till Tyskland, lät bli den gamla Cognacen, och såg till att man till största del fick betalt för Cognacen.

Brodern Otto lydde order och tömde källarna på så mycket Champagne som möjligt! Å andra sidan var många Champagnefirmor smarta och begärde cement till att reparera sina källare med. Cement var en vara som då var förbehållet krigsindustrin för bunkerbyggen och liknande, men visst fick man cement, Champagne är en vara som vi måste ha.

Man tackade och murade igen ytterligare en källargång fylld med flaskor! Kollegerna i Bordeaux kom på iden att buteljera billigt vin på originalflaskor med riktig etikett från de förnämsta Grand Cru slotten och levererade istället för originalen, och som tur var, var det ingen som klagade! Än idag finns det stora mängder av 200-årig Cognac kvar i källarna vilket vi kan tacka Gustav Klaebisch för.

Roland Eriksson