En sam­man­satt doft av lätt exo­tisk frukt, sherry, vin­to­ner, ung­dom­lig men inte elak sprit och litet mild feno­lisk torv. Syrén­doft blom­mar upp. Troca­dero! Smörkola!

Sma­ken är sött fruk­tigt fyl­lig och har en mild fenol­ton där bakom. Mörk cho­klad. Fyl­lig saf­tig russin­smak. Alkoho­len är fram­trä­dande utan vat­ten och vart­ef­ter kom­mer en mil­dare ton av tor­kad frukt fram, rom­rus­sin med en svag nöt­smak. Här finns också en ange­näm mild vinös fatton.

Eftersma­ken är vad du vän­tar dig av en arton­å­rig sher­ry­lag­rad whisky: fatig, syl­tig sher­ry­smak och med en mum­sig fenol­ton och välav­vägd strävhet. En äkta pärla ur tuggum­mi­au­to­ma­ten, om du jäm­för kva­li­tet mot pris!

(Flaska 4852 av 10000, tes­tad i janu­ari 2010.)

En strå­lande whis­ky­a­vec med både frukt och fenol. Klart topp­be­tyg, 5 feta whiskyskvättar.

Bästa Gre­na­di­ne­lä­sare! Den av er som läst Allt om Mat.se’s sys­ter­sajt Vinvin.se har ni kanske sett att jag fått bidra där med några tips om whisky som pas­sar ihop med kaffe. Jag tänkte ta till­fäl­let i akt att tipsa detta även här.
Frå­gan från Joel Lin­deroth på Vin­vin är extra rolig, eftersom jag själv nyli­gen fick ett upp­vak­nande just för denna mid­dags­fi­nal. Jag har näm­li­gen länge tyckt att whiskyn står bra för sig själv. Men det var en herrejösses-upplevelse då jag (läs mer)