Bästa läsare! Ikväll, 8 sep­tem­ber, har jag äran att vara bisit­tare åt hund­ra­å­riga Lilly i Bre­a­king News. Nyss har jag med Filip och Fredrik

(läs mer)

Kära läsare! Blogg­kol­le­gan Zäll med­de­lar att läsare sak­nat mina inlägg. Där­för är det med en tår i ögat och med ett fast grepp i min egen krage jag åter gör ett inlägg. Heder åt er och en sni­gel, eller en (läs mer)

Jojo, jag lovade Pia att inte skriva något om denna när jag tog in den. Jag lovade att bara njuta. Men eftersom jag gil­lar vän­ner med klen karak­tär så säl­lar jag mig till er, kära lätt­fres­tade vänner.

Jag satt på stamha­ket i Gamla Stan och fick in ett par små men bärn­sten­smörka cen­ti­lit­rar. Efter första sip­pen kände jag mig som efter mitt första utförsåk på ski­dor — jag fixade det — barns­lig glädje, första-gången-upplevelse och ett fån­le­ende!!! Och i sla­lom­pjäxorna ska Gud veta att åken ännu idag, fem­ton år senare,  inte bli­vit fler än de kan räk­nas på ena han­dens fing­rar. Men — åter till min her­destund med två cen­ti­li­ter: (läs mer)

Låt mig utropa den årliga whis­ky­vec­kan! Inte bara vin­ter­lov utan även whisky om jag får lov. Och vad pas­sar bättre för trick or treat än en stän­kare? Tänk om Hird­walls karak­tär Val­de­mar i en Beck­film plöts­ligt säger “trick or treat” när Haber öpp­nar dör­ren? Och sträc­ker fram en sta­dig malt?

Nåja. Ytter­li­gare en anled­ning till en whis­ky­vecka är att den före­går fars dag. En extra poäng med det för eder till­givne, är att både Bokus och Adlibris ropat in “101 whisky du måste dricka innan du dör” till fars­dags­bok!  Jag bugar och kän­ner mig van­sin­nigt smickrad. 

Men vad är då inled­ning på 7x god whisky? Ur nämnda bok ploc­kar jag rätt snabbt ut (läs mer)

Sista vec­kan med som­mar­tid har pas­se­rat. Kylig. ”Änt­li­gen höst så man få ta på sig litet snygga klä­der”, som en kur­sare sa för många år sedan. För min del, men­talt född kring 1920, är det inne­va­rande kläd­mo­det med tweed, tar­tan och mocka i min smak. Herr Judit sna­rare än Tiger alltså. Mitt fars­dags­bok­tips här blir Svensk Whis­ky­bok. I inled­ningen finns en svart­vit bild från 1940-tal. Det är en tweed­klädd, whis­kysnor­tande skotte som visar hur en höst­svid bör, eller ska, se ut. Ay, ay Sir!

Nåväl. Den gångna vec­kan inled­des för mig redan förra lör­da­gen. Då var jag med tvåå­rig dot­ter på stamha­ket Svejk. Hon, jag och gud­far Glenn fick bords­plats för två och en halv. Lilla hal­van satt nöjd och ritade i mitt knä. I stim­met satt gud­far och åt väl­lus­tigt den årliga, och varje gång lika fan­tas­tiska, halva ankan. Knap­rigt stekt och med knö­del, surkål och en röd­kål, som om man har tur, har en hår­fin touch av kanel. Till detta intogs ett antal grädd­lena pra­gerskt sma­kande opas­tö­ri­se­rade Pils­ner Urquell. Nästa event på stam­kro­gen blir (läs mer)