Kära läsare! Blogg­kol­le­gan Zäll med­de­lar att läsare sak­nat mina inlägg. Där­för är det med en tår i ögat och med ett fast grepp i min egen krage jag åter gör ett inlägg. Heder åt er och en sni­gel, eller en (läs mer)

Hej på er vän­ner, Gre­na­dine bok­för­lag har under åren släppt en hel del böc­ker om Whisky. Glöm inte att om ni öns­kar fråga mig eller en för­fat­tare något så är det bara att skriva en kom­men­tar till val­fritt inlägg. Jag vida­re­be­fod­rar frå­gan till rätt person…

Glen­fid­dich 18Yo bju­der på lyx, perfek­tionistisk balans och stor, stor njut­ning. Så här skri­ver till­ver­karna själva; Vid 18-års ålder är vår single malt excep­tio­nellt mjuk och mogen med toner av ek, äpple och kanel. Lag­rad i de finaste Olo­ro­sosherry– och bour­bon­fat och där­ef­ter tap­pade i mindre voly­mer för anmärk­nings­värt djup och kom­plexi­tet. Utsedd till den bästa 18-åriga skotska whiskyn i värl­den. (läs mer)

Hej på er vän­ner, denna vecka tänkte jag tillägna en av livets stora sol­strå­lar näm­li­gen whiskyn. Gre­na­dine bok­för­lag har under åren släppt en hel del böc­ker om just denna dryck och här kom­mer en liten lista på böc­ker om ämnet;

Kika här och klicka på tit­larna som känns intres­santa. Glöm inte att om ni öns­kar fråga mig eller en för­fat­tare något så är det bara att skriva en kom­men­tar till val­fritt inlägg. Jag vida­re­be­fod­rar frå­gan till rätt per­son… (läs mer)

Jojo, jag lovade Pia att inte skriva något om denna när jag tog in den. Jag lovade att bara njuta. Men eftersom jag gil­lar vän­ner med klen karak­tär så säl­lar jag mig till er, kära lätt­fres­tade vänner.

Jag satt på stamha­ket i Gamla Stan och fick in ett par små men bärn­sten­smörka cen­ti­lit­rar. Efter första sip­pen kände jag mig som efter mitt första utförsåk på ski­dor — jag fixade det — barns­lig glädje, första-gången-upplevelse och ett fån­le­ende!!! Och i sla­lom­pjäxorna ska Gud veta att åken ännu idag, fem­ton år senare,  inte bli­vit fler än de kan räk­nas på ena han­dens fing­rar. Men — åter till min her­destund med två cen­ti­li­ter: (läs mer)

Sista vec­kan med som­mar­tid har pas­se­rat. Kylig. ”Änt­li­gen höst så man få ta på sig litet snygga klä­der”, som en kur­sare sa för många år sedan. För min del, men­talt född kring 1920, är det inne­va­rande kläd­mo­det med tweed, tar­tan och mocka i min smak. Herr Judit sna­rare än Tiger alltså. Mitt fars­dags­bok­tips här blir Svensk Whis­ky­bok. I inled­ningen finns en svart­vit bild från 1940-tal. Det är en tweed­klädd, whis­kysnor­tande skotte som visar hur en höst­svid bör, eller ska, se ut. Ay, ay Sir!

Nåväl. Den gångna vec­kan inled­des för mig redan förra lör­da­gen. Då var jag med tvåå­rig dot­ter på stamha­ket Svejk. Hon, jag och gud­far Glenn fick bords­plats för två och en halv. Lilla hal­van satt nöjd och ritade i mitt knä. I stim­met satt gud­far och åt väl­lus­tigt den årliga, och varje gång lika fan­tas­tiska, halva ankan. Knap­rigt stekt och med knö­del, surkål och en röd­kål, som om man har tur, har en hår­fin touch av kanel. Till detta intogs ett antal grädd­lena pra­gerskt sma­kande opas­tö­ri­se­rade Pils­ner Urquell. Nästa event på stam­kro­gen blir (läs mer)