En blek ale med bett — Så skri­ver Håkan Eng­ström i sin fin­fina bok En Ölbok om den under­bart goda vari­an­ten Bitter.

Vem frå­gar efter någon som är bit­ter? En hård­hjär­tat dys­ter­kvist, så arg och dum och trist? En par­tydö­dare som tar kål på andra partydödare?

Nej, han fick inte det roli­gaste nam­net, ölty­pen bit­ter. Och det går inte att säga att det bara är ett namn — det här är vad den heter. (läs mer)

Vi blädd­rar denna vecka i den nya suve­räna boken Öl — Kun­skap ger mer­smak av Peter M Eron­son. God läs­ning kära vänner!

“Ett skepp kom­mer las­tat…
När brit­terna hade sina kolo­nier i Indien under 1700– och 1800-talet upp­täckte de ett stort pro­b­lem – det fanns ingen ale! Brygga var det inte tal om då tem­pe­ra­tu­ren var all­de­les för hög, så den enda lös­ningen var att frakta alen från Storbri­tan­nien. Sagt och gjort, men hur skulle ölet klara resan? (läs mer)

Vec­kans bok är en bok om öl som är num­mer ett i för­la­gets serie Kun­skap ger mer­smak. Många fler böc­ker i den serien är i pro­duk­tion, men först ut är alltså Öl — Kund­kap ger mer­smak av Peter M Eron­son.

“Nu är det dags för Sve­ri­ges läsare att ta del av en ny fak­ta­se­rie om njut­bara dryc­ker och först ut är öl i boken ”Öl”. Den ölbe­vand­rade för­fat­ta­ren Peter M. Eron­son går ige­nom denna skum­mande dryck på ett okonst­lat och detal­je­rat sätt. Läsa­ren får lära sig om dryc­kens histo­ria, till­verk­ning, vilka ölty­per som finns och myc­ket mer. (läs mer)

Kära läsare och tål­mo­diga för­äld­rar! Med risk för att få soci­a­len på mig måste jag ändå sprida detta recept för inter­netvin­den. Det ska erkän­nas att mat– och spritspal­terna här då och då har viss barn­prä­gel.  Men det är väl kanske inte så under­ligt med tanke på den var­dag som fal­ler över mig så som snön har gjort de sista tim­marna, och läg­ger sig som ett hel­täc­kande fak­tum även över mat­med­ve­tan­dets dri­vor. Om inte annat för denna var­da­gens domi­nans över till­va­ron väd­rar jag nu litet barn­vän­lig mat med inspi­ra­tion av mitt rätta jag. Min smala lycka och bleka ursäkt är att bar­nen gil­lade rät­ten. Detta i mening strikt bevi­sat genom att de fyllde på två gånger var. “Super­gott” var en kom­men­tar från 4-åringen. Superre­cep­tet som fick en extra touch av Laphro­aig och bör­jade med (läs mer)