Marie räk­nade ut att jag drack unge­fär fem Singha per dag när vi var i Thai­land och eftersom semestern varade i 14 dagar så blir det 70^st Singha. Glädje! Haha!

Jag har alltså varit i Thai­land med min lilla familj och nju­tit av magiskt god mat och dryck. En hel del recept– och inspi­ra­tion­s­am­lande till gläd­jande blog­gar & böc­ker har blan­dats med myc­ket sol och bad. Eftersom jag bru­kar skriva en hel del om dryc­ker så borde ju kanske Singha vara ett givet val denna dag. Var­för inte..? (läs mer)

Det är En Hand­bok Cham­pagne som är vec­kans bok av Mat­tias Ullin, men föl­jande text är skri­ven av Jonas Sjö­strand. Här beskrivs det ena och det andra om just skumpa;

Blanc de blanc, brut, cuvée, doux, mil­lé­simé. Årgångar eller inte årgångar. Grand cru och pre­mier cru. De franska flas­korna har de röri­gaste eti­ket­terna, men också de mest infor­ma­tiva. På dessa finns koder till att för­stå vinerna. (läs mer)

Som kopp­ling till vec­kans bok, En Ölbok av Håkan Eng­ström har jag valt ut Mik­kel­ler Jac­kie Brown (nr 1312) till vec­kans dryc­kestips. Ett rik­tigt kaf­fe­o­sande mörkt öl.

Det danska bryg­ge­riet har föl­jande text om sin godsak:

Hade det varit Quen­tin Tar­ran­ti­nos Jac­kie Brown från fil­men med samma namn hade hon nog bara sagt “Shut your rag­gedy ass up!” och så hade det lik­som varit det. (läs mer)

Vin­för­fat­tande gent­le­man­nen Jonas Sjö­strand står för dagens inlägg. Njut­ning gott folk!

Jonas har bland annat skri­vit boken Sve­ri­ges Vinbarer.

//Frederik

“Cha­b­lis, det lilla vitvins­di­strik­tet i Bour­gogne som så många av oss bli­vit bästa kom­pis med någon juli­k­väll på en bal­kong. En flaska rätt upp och ned. Jag och Cha­b­lis och kanske någon mer. Kanske lite skal­djur. Det ulti­mata pratvi­net, ungt och friskt och direkt från en ishink. Torrt och kallt som att slicka på en lykt­stolpe i januari.

Lyx­vecka som det är här på blog­gen vill jag nu tipsa: det lönar sig med tåla­mod. För Cha­b­lis mer än för myc­ket annat. Den lyxiga flas­kan blir ännu lyxi­gare med bidan. Visst är det loc­kande att slicka på lykt­stol­par, men det är bättre att vänta tills isen smält och andra års­ti­der nal­kats, andra års­ti­der i flera vän­dor. (läs mer)

Som ren tors­dags­lyx så kom­mer här ett inlägg om Ber­lin och Bier från en av våra för­fat­tare Jonas Sjö­strand. Eftersom vi bru­kar pre­sen­tera vec­kans dryck på tors­da­gar så får detta bli ett inspi­re­rande tips om Tysk veteöl Läs mer om bola­gets urval här». God läs­ning kära vänner!

“Efter en lång­helg i Ber­lin med diverse tun­nel­ba­neå­kande och pro­me­ne­rande, stro­sande och strö­vande, mörka bak­går­dar och ett par öl, skulle det kän­nas fel att inte sätta sig här vid tan­gent­bor­det för att skriva några rader. Graf­fiti och döner­ke­bab. Reinheits­ge­bot och weiss­bier. Helt enkelt, det skulle vara snålt att inte dela med sig av något glas eller två.

Tyskt öl är gott. Okom­pli­ce­rat och ordent­ligt och oför­fals­kat. Renhets­la­gen – som inne­bär att öl endast får till­ver­kas av malt, humle, jäst och vat­ten – tryg­gar kva­li­tén, men hål­ler även till­baka expe­ri­ment­lus­tan. Tan­karna går lite grann till den franska vin­värl­den, där ”rätt” druva ju så ofta måste tilläm­pas på ”rätt” plats. (läs mer)