Jag har alltså varit i Thailand med min lilla familj och njutit av magiskt god mat och dryck. En hel del recept– och inspirationsamlande till glädjande bloggar & böcker har blandats med mycket sol och bad. Eftersom jag brukar skriva en hel del om drycker så borde ju kanske Singha vara ett givet val denna dag. Varför inte..?

Denna magiska dryck är en av mina absoluta favoriter när det gäller ljus lager. En varm dag, en kall singha, bättre kan det knappast bli. Dessutom passar ölet fantastiskt bra till stark mat vilket inte är helt ovanligt i Thailand…

Singha (nr 1428)

5,0 % alkoholhalt, lejongul enligt bolaget, ljust bärnstensgul enligt mig. Ljuvligt lätt humleton med aprikos och citron. En lätt brödighet och helt enkelt sjukt god.

På bolaget finner man den vanliga storleken 330ml, men den är ännu godare i den thailändska dubbla storleken. Mindre smakar mer är inte vad jag skulle säga om denna glädjebringare!

Väl mött i morgon vänner. Kolla gärna in denna fina bok om Sveriges bästa ölkrogar från Peter M Eronson & Jonas Sjöstrand.

Blanc de blanc, brut, cuvée, doux, millésimé. Årgångar eller inte årgångar. Grand cru och premier cru. De franska flaskorna har de rörigaste etiketterna, men också de mest informativa. På dessa finns koder till att förstå vinerna.

Champagne är kvalité, lyx, myt. Ingen annan vinregion har ett likadant skimmer kring sig. Vi talar om ett område vars namn också beskriver drycken, så att säga en ursprungsbeteckning med samma benämning som tillverkningssättet. Varumärket Champagne har en så överlägsen topposition inom dryckesvärlden att det är lätt att glömma vad det faktiskt är; en region som börjar fem mil nordost om Paris och som därifrån sträcker sig dryga två mil norrut.

Och glömma vad det är vill vi inte. Ju mer vi vet desto större blir upplevelsen. Och desto dyrare vin desto mer förfinad och specifik produktion. Kort sagt finns all anledning att lära sig nytt eller repetera inför stundande bubbelsessioner.

Här redo görs för några av de vanligaste orden champagneetiketterna bjuder på.

Blanc de blanc
Vinet är gjort enbart på chardonnay (champagne görs på tre druvor, blandade eller ensamma; char­donnay, pinot noir och pinot meunier). En blanc de blanc visar chardonnay från sin friskaste sida, långt från kletiga ekfatssmaker, något som gör att de bland annat fungerar väl som aperitif, samt för lagring.

Blanc de noirs
Vinet är gjort på någon eller båda av de blå druvorna pinot noir och pinot meunier. Ofta fylligare champagne med en lite mognare smak palett. Utmärkta till fågel eller tyngre för rätter, exempelvis svampsoppa.

Brut
Champagnen är torr. Högsta tillåtna restsockermäng 15 g/l. Ännu torrare champagne kan ståta med till exempel brut extrem eller ultra brut. Extra sec, sec, demi-sec och doux betyder, i stigande ord­ning, sötare champagne.

Cuvée
De allra flesta billigare champagne är cuvéer, vilket innebär en blandning från flera årgångar och lägen i Champagne. Målet är jämn kvalité och samma karaktär från år till år. Ett undan tag är de exklusiva cuvée de prestige-vinerna som kommer från olika gårdar (från grand cru-odlare) men van­ligen från samma år.

Grand cru och premier cru
De byar i Champagne som anses ha bäst förutsättningar för druvodling är klassificerade till grand cru eller premier cru. Med grand cru på etiketten är du säker på att vinet gjorts enbart på druvor från de allra bästa lägena i Champagne.

Vintage
Till skillnad mot en cuvée kommer druvorna från ett och samma år, då skörden var något utöver det vanliga. 96, 99, 02 och 04 anses vara bra årgångar i Champagne. (Även millésimé betyder årgångschampagne. Någon bildad läsare får gärna meddela skillnaden, om det nu finns någon.) Vin­tagechampagner har ofta en större, djupare smak och lämpar sig ypperligt för lagring.

Jonas Sjöstrand

Det danska bryggeriet har följande text om sin godsak:

Hade det varit Quentin Tarrantinos Jackie Brown från filmen med samma namn hade hon nog bara sagt “Shut your raggedy ass up!” och så hade det liksom varit det.

Men nu är det Mikkellers Jackie Brown, och den är något mildare i munnen. Faktiskt påminner det flotta bruna ölets  rika maltsmak närmast om choklad på tungan.

Finns i Systembolagets ordinarie sortiment, 5,9% alkoholhalt,  34.90 kr för 500 ml.

En spännande historia för er som gillar de rostade, mörka choklad och kaffesmakande ölsorterna. Sirap och blomster tillsammans med choklad och kaffe i doften.

Smaken är underbart besk och chokladig. Sirap, humle, karamell.

Firman Mikkeller startades av Mikkel Borg Bjergsø tillsammans med Kristian Klarup Keller, när de gick från hembryggning till kommersiell ölproduktion. Idag drivs Mikkeller av Mikkel Borg Bjergsø.

Ale tillverkas genom så kallad överjäsning. Processen har fått sitt namn av att jästen flyter upp till ytan vid jäsningen. Överjäsning sker vid relativt varm temperatur (15–25°C) och med vanlig vinjäst — Saccharomyces cerevisiae. Den tar förhållandevis kort tid, oftast mindre än en vecka, och ger jämfört med underjäsning mer fruktiga aromer från jäsningsprocessen än från själva råvaran som vid underjäsning.

Här följer en lista över Grenadines ölböcker som finns att köpas direkt här på sajten;

EN ÖLBOK av Håkan Engström

MICHELS ÖL & MAT av Michel Jamais

EN HANDBOK ÖL av Jan-Erik “Janko” Svensson

SVERIGES ÖLBRYGGERIER av Lotta Jernström

SVENSK ÖLBOK av Örjan Westerlund

SVERIGES ÖLKROGAR av Peter M Eronson & Jonas Sjöstrand

ÖL av Peter M Eronson

Jonas har bland annat skrivit boken Sveriges Vinbarer.

//Frederik

“Chablis, det lilla vitvinsdistriktet i Bourgogne som så många av oss blivit bästa kompis med någon julikväll på en balkong. En flaska rätt upp och ned. Jag och Chablis och kanske någon mer. Kanske lite skaldjur. Det ultimata pratvinet, ungt och friskt och direkt från en ishink. Torrt och kallt som att slicka på en lyktstolpe i januari.

Lyxvecka som det är här på bloggen vill jag nu tipsa: det lönar sig med tålamod. För Chablis mer än för mycket annat. Den lyxiga flaskan blir ännu lyxigare med bidan. Visst är det lockande att slicka på lyktstolpar, men det är bättre att vänta tills isen smält och andra årstider nalkats, andra årstider i flera vändor.

Efter ett besök på en Chablis-mässa för några veckor sedan är jag nämligen upplyst och nyfrälst. Jag hade inte trott att skillnaden kunde bli så stor. Smakerna och aromerna helt annorlunda. Några år i garderoben för dessa viner och det blir som att jämföra en mogen, djupsinnig donna med en baby som skriker och rivs, en smekning istället för en käftsmäll.

Jag inte vill förkasta de unga, fräscha Chablis. Dessa fyller sitt syfte. Det handlar ju även om användningsområde. Men prova en som legat sju, åtta år och du kommer förstå vad jag menar. Bakom den idiothöga syran göms något större, en tyngd, där hemlighålls ett knippe av de finaste blommor och andra typer av frukter, kanske lindhonung, kanske petroleum, nötter, svamp, rök. Företrädesvis med denna stadga och balans som gör att alltsammans fördelar sig som gudomlig vadd i gommen.

Och efter att ha pratat lite med producenterna inser jag att vinerna egentligen är gjorda för detta. Systembolaget säljer Chablis från 08, 07 eller på sin höjd 06, men om du ska lägga 200 på en flaska för konsumtion omgående gör du faktiskt bättre i att välja något annat. Eller det främsta alternativet, köp Chablis regelbundet men lägg dessa på lut och plocka istället fram de som redan legat och väntat ett par år. Det blir inte dyrare, du måste bara bygga upp ett förråd. Sedan kan den ljuvliga rotationen börja, räntan är hög!”

Några vinbarer som har lagrade viner från Chablis:

Leijontornet, Stockholm
Primewinebar. Stockholm
Fiskekrogen, Göteborg
Sjömagasinet, Göteborg
Thörnströms kök, Göteborg
Brogatan, Malmö
Grand Hotel, Lund

Jonas Sjöstrand

“Efter en långhelg i Berlin med diverse tunnelbaneåkande och promenerande, strosande och strövande, mörka bakgårdar och ett par öl, skulle det kännas fel att inte sätta sig här vid tangentbordet för att skriva några rader. Graffiti och dönerkebab. Reinheitsgebot och weissbier. Helt enkelt, det skulle vara snålt att inte dela med sig av något glas eller två.

Tyskt öl är gott. Okomplicerat och ordentligt och oförfalskat. Renhetslagen – som innebär att öl endast får tillverkas av malt, humle, jäst och vatten – tryggar kvalitén, men håller även tillbaka experimentlustan. Tankarna går lite grann till den franska vinvärlden, där ”rätt” druva ju så ofta måste tillämpas på ”rätt” plats.

Jag promenerar runt. Berlin är lika slaskigt och isigt som Stockholm dessa dagar. Och min vän och kollega Peter M Eronson kommer väl drämma en flaska i huvudet på mig nu, men de angenämaste öl-upplevelserna blir att på måfå smita in på ett hårt affischerat och halvt nedklottrat sjapp i Kreuzberg. Det handlar väl om personlig smak. Här trängs något för gamla punkare med hippies och muslimer. En underbar miljö.

Berlin är en salig blandning, en stad av kontraster. Spillror från såväl andra världskriget som muren och stasi-samhället. I en omgivning som andas stor tolerans och fördomsfrihet.

Ein bier, bitte.
Komme sofort!

Liksom rätt dryck till rätt mat kan åstadkomma total harmoni och den närapå mystiska tredje smaken, kan rätt dryck till rätt atmosfär skapa total samklang, en sorts mystisk fjärde dimension. Det är nu inget speciellt med gamla Berliner pils, men den hyfsat långa beskan ligger som en himmel över Kreuzbergs tatueringsstudios och currywurst-kiosker, jag förknippar den med Oranienstrasse och Wim Wenders, kanalen vid Hallesches Tor och den där vackra bron över till Fredrichshain.
Det är reinheitsgebot! Vilket osökt får mig att tänka på tyska landslaget i fotboll. Enkelt, effektivt spel. Beprövade 4–4-2. Något som är tryggt och nästan oslagbart.

Lämnar Kreuzberg och gör mitt bästa för att leta upp annorlunda öl. Lagom lång research leder mig till Brauhaus Lemke, en av de runt femton bryggeripubarna i Berlin.

Abend! Ein bier, bitte.
Komme sofort!

Och bartendern berättar för mig att det är deras weissbier jag börjar med, en fräsch, krispig brygd som säkerligen skulle sitta än bättre på sommaren. Men den har just de där tydliga fast väl integrerade banantonerna som jag tycker de godaste veteölen har. Jag fortsätter med nästa, en ren, ganska fyllig pilsner, medan S-Bahn, på väg mellan hållplats Alexanderplatz och Hackescher Markt, vrålar fram på rälsen ovanför varannan minut.

Sedan Brauhaus Original. Ett bärnstensfärgat öl med brända och lite söta toner. Nummer fyra blir deras säsongsöl, en ljus lite fylligare lager med tydligt kolaaktig humlebeska, så markant och fräck att jag blir rädd att herrarna från Bayern anno 1516 (året då renhetslagen skrevs under) ska bli vreda och hemsöka mig på hotellrummet samma natt.

Jag hoppar på U-Bahn ned mot Kreuzberg igen. För att någonstans inta en ruggigt god och förutsägbar pilsner, i en skön och avgjort oförutsägbar miljö.”

Jonas Sjöstrand

Vilken underbar vecka på Grenadinebloggen. Inläggen är inspirerande och roliga att läsa och allt jag behöver göra är att kopiera in de fina skrivelserna från ett mail eftersom det denna vecka bloggas från de båda författarna Peter M Eronson & Jonas Sjöstrand.

Veckans bok är Sveriges Vinbarer och de båda författarna har även tillsammans skrivit boken Sveriges Ölkrogar. Båda dessa böcker är ett måste i hyllan och till och med värt att ha i åtanke då sommarens bilsemester ska planeras… //Frederik

Som bekant så sprudlar det inte av vingårdar i Sverige till skillnad från i vinländer som Frankrike, Italien, Spanien, Tyskland och Ungern. Men detta till trots är Sverige ett vinland! Tack vare (om jag nu får uttrycka mig så) vår brist på inhemska viner importerar vi fler viner från olika länder än något annat land i världen. Faktum är att Sverige blivit lite av en testmarknad när en producent vill få sitt nya vin bedömt, vi ligger tidigt i trenden. I många länder räknas svenskarna som de vinkunnigaste folket i världen. Det ni!

Något annat som Sverige var tidigt ute med var vinoteket. Terrenos Vinotek på Schleegatan 12 i Stockholm var först i Norden och där kan ni hitta 35 olika vinsorter. Faktum är att samtliga sorter som finns att tillgå endast finns i deras vinotek.

Ett vinotek är en maskin med allt från 4 till 16 olika viner. Temperaturen kan regleras så att krögaren lätt kan servera vinerna vid den temperatur som önskas. När du som gäst sedan kommer till vinbaren fyller du på ett kort med valfritt belopp, för in kortet i automaten, ställer ett glas under en sort och trycker på knappen. Maskinen skvätter ut en 4–5 centiliter som du sedan kan avnjuta för en mycket förnämlig summa. Priset varierar beroende på vilken sort det är, men det kan ligga mellan allt från 20 till 120 kronor. Hur motverkas då oxidation då flaskan kan stå halvtom en längre period? Jo, varje gång ett smakprov levereras lägger sig en ofarlig gas som ett lock över ytan, och på så sätt kommer inte vinet i kontakt med syret.

I Sveriges Vinbarer propagerar jag och Jonas för vinservering på glas och det här med vinotek är verkligen det ultimata sättet. Här kan du prova dig genom flera sorter under samma kväll och det är just det som är det spännande med drycker, att prova och jämföra. Inte sant? Fler vinotek i landet, tack!

Så besök ett vinotek nu i helgen. Kanske kan något av dessa ställen passa:

Restaurang Prinsen, Stockholm (8 sorter)
Terrenos Vinotek, Stockholm (35 sorter)
Vinerian, Stockholm (20 sorter)
Barrique Winebar, Göteborg (8 sorter)
Casiopeija, Sundsvall (24 sorter)
Grand Hotel i Lund, Lund (24 sorter)
Il Primo, Västerås (4 sorter)
Lammet & Grisen, Sälen på vintern och Löttorp, Öland på sommaren (28 sorter)
Tapas Bar Deli & Vinotek (16 sorter)

//Peter

Välkommen denna torsdag kära läsare. Torsdagar har ju blivit en dag i dryckestipsens tecken och denna torsdag skiljer sig endast på en punkt. Ni får inte ett dryckestips, ni får två. De båda författarna Jonas Sjöstrand & Peter M Eronson står för varsitt tips så när dessa utsökta rader från Peter har läst och begrundats så finns ett vintips från Jonas postat bara några sekunder tidigare här på bloggen.

Inom vinvärlden har det länge förekommit att producenterna anger vilka druvsorter deras viner består av. Fransmännen skriver visserligen inte upp druvsorten på sina etiketter men där anser de istället att det är allmänt känt att det, till exempel i Bourgogne, enbart görs röda viner på druvan pinot noir och vita viner på druvan chardonnay. 

Veckans öltips: Oppigårds Singel Hop Ale
Land: Sverige
Alkoholhalt: 4,8 %
Färg: Lejongul
Volym: 330 ml
Pris: 16,70 kronor

När jag bad de två författarna till veckans bok (Sveriges Vinbarer) att skriva något bra dryckestips eftersom det ju är torsdag idag så blev de eld och lågor. Till sist kom vi fram till att det blir bäst om de skriver varsitt inlägg, så idag kommer inte mindre än två inlägg och två dryckestips från två goda herrar. Glädje väntar nedan!

//Frederik

Ganska nyinflyttad och runt slutet av arbetet med Sveriges Vinbarer finner jag mig själv framför min nya hissdörr. Jag betraktar skylten som sitter uppsatt, står och väntar där på sjätte våningen, följer händelseförloppet med den här stackaren som råkar så illa ut.

Och om man som jag då först läser ”Farligt att transportera gods i hissar som saknar krogdörr” bör man kanske lugna sig en aning med vinkrogsbesök.
Sådan tur att det även går att köpa hem flaskor!
Det var just vad jag igår gjorde och jag ska nu försöka redogöra för intrycken.

Veckans provade vin är Côtes du Jura Poulsard 2007 (nr 95779, säsongsvin på Systembolaget)
Distrikt: Côtes du Jura
Druva: 92% Poulsard, 8% Pinot Noir
Färg: Ljust röd med bruna inslag
Pris: 85:-


Jura i östra Frankrike nära Schweiz. Minns inte att jag provat vin därifrån, åtminstone inget rött, och därför är det med största ovisshet och ännu större nyfikenhet jag häller upp.

Mycket ljust röd. Tunn färg och även tydligt brun eller mörkt orange. Doften ganska liten och nästan gammal och ovarm, någonstans lite fruktgodis men utan alla söta signaler. Konsistensen gles och flyktig, mellan vatten och lättmjölk möjligen, en lätt men spänstig kropp.

Smaken totalt befriad från stekta ekfat och solmogen frukt, tvärtom mylla och skog och torr krispig mossa. En bärighet och krydda som minner om Bourgogne. Eftersmaken aningen multnad men det vägs upp av den slående fruktsyran. Liten fast tämligen lång eftersmak. Vegetativa smaker snarare än av druvor och frukter.

Ett annorlunda vin och det ante mig, denna Poulsard-druva nyttjas inte utanför Jura. Det annorlunda består främst i att vinet trots denna lätta, friska och spänstiga struktur har en påtagligt mogen prägel i smakmanéren. Mycket personlighet för prislappen. Av vikt är dock att servera svalt och att välja rätt mat därtill. Stekt fisk, wienerschnitzel eller en sjyst kycklingsallad känns samspelande. Inga mäktigare rätter.

Hoppas det smakar!

Jonas Sjöstrand

Välkommen till Grenadinebloggen, dagens inlägg kommer från Jonas Sjöstrand (t.h. på bilden) , glad vinvetare & författare av Sveriges Vinbarer. Boken är skriven tillsammans med Peter M Eronson (t.v. på bilden).

De två i symbios står även för det litterära mästerverket Sveriges Ölkrogar som inte bör missas. Mer om den finns att läsa under kategorin veckans boktips här på bloggen.

//Frederik

Det sägs att det fanns en persisk domare för ett antal hundra år sedan som lät sina vittnen dricka en bägare vin innan rättegångarna.
Nå, välsmakande eller uselt, brukade den här domaren fråga.
Och så lyssnade han spänt. I de fall vittnena svarade uselt tog han det för givet att de antingen ljög eller saknade omdöme, i vilket fall var de olämpliga som vittnen eftersom vinet var förträffligt.

Ungefär såhär gick jag tillväga första gången jag hade Peter M Eronson på besök hemma i lägenheten. Han fick smaka en Bordeaux till en viltgryta har jag för mig och jag väntade spänt på hans utlåtande. Peter höll glaset i foten. Snurrade runt och doftade. Åt av maten och dröjde med att säga något. Läppjade ett par gånger och gurglade runt.
Välsmakande, konstaterade han till slut och jag slapp alltså döma honom som simpel och enfaldig!

Ok. Tillbaka till verkligheten och nutiden.

För såhär går det alltså inte till vid våra vinsittningar. Våra vinsittningar är mycket mer högljudda och mycket mindre allvarliga. Möjligen uppstår rättstvister vad gäller olika stilar och smakinslag. Kvalitén diskuteras mer sällan.

Några vindomare har vi aldrig varit och kommer aldrig att bli. Det viktiga när vi bjuder någon är att den doftar och smakar, gurglar runt och tittar, smakar igen, att den funderar. Åsikter om sorter kan vara roliga, men i min och Peters värld är inställningen och mottagligheten det viktigaste. Kategoriska värderingar överlåter vi åt idol-jurys och medeltida domare.

Kunskap däremot är aldrig lönlös. Ju mer du vet desto fler nycklar till att kunna låsa upp vinet. Ursprung och druvsammansättning. Bara detta räcker en bit. Sedan följer många faktorer. Producenten och dess avsikter. Årgång, jordmån, vinifikation. Trender och lagar. Serveringstemperaturer och glasmodeller. Det är bra att känna till något om de faktorer som styr priset. Skördeuttaget, det vill säga om man plockat ned bara de bästa druvorna eller istället det mesta av grödan. Att druvorna kan handplockas eller skördas maskinellt så att stjälkar och kvistar hamnat i musten. Att man i vissa fall drygat ut med druvor som inte ens behöver finnas angivna på flaskorna och boxarna, med mera, med mera.

Ja, ämnet vin kan tyckas krångligt och nästan ogreppbart stort och det är just därför det blivit så populärt med en enkel rak siffra. Fem av fem, fyndvin! Drick det här och tyck för allt i världen att det är gott ifall du önskar avlägga trovärdiga vittnesbörd!

Jag och Peter ville skriva Sveriges Vinbarer för att vi anser viner vara konstverk. Och som sådana kan de bedömas endast av varje enskild gom.

Likadant är det väl med vinbarer. Vi har valt att tipsa om ställen men framför allt försökt att ingående berätta om när och varför de kan passa dig. Kunskap om stället och det blir trevligare att sitta där. Sedan är det ingen annan än du själv som kan bedöma huruvida ditt besök blir till en stor upplevelse.

Vad är det som gör att man tycker om en vinbar, vad är det som gör att man tycker om ett vin? Tja, tungans underliga konstruktion, signalerna som sänds till hjärnan, ljuden, synintrycken, dofterna. Nervsystemets sensoriska funktioner och öppettiderna, sällskap och övriga gäster, personalen. Natriumjoner och aldehyder och vinlistans glaserbjudanden. Den egna dagsformen.

Puh, bäst är kanske att bara blunda och peka på en sida i vår bok, för att på stället blunda och peka i vinlistan, smaka och blunda igen.

Vin kan göras dödsallvarligt men mest av allt handlar det om liv och glädje, en uppriktig och äkta och alldeles otroligt allvarlig lek.

Jonas Sjöstrand

Alsace — druvan, årgången, maten

Alltemellanåt blir vi folk i branschen bjudna till vindagar med diverse teman. Det kan vara Champagnedag på Grand eller den gigantiska Vinordic ute i Älvsjö. Då handlar det om att vara redo – med utvilad gom, ett glas, en penna, ett block och en spottkopp (för det spottas verkligen flitigt och föredömligt). Sedan återstår styrkan att slita sig därifrån – större än den som behövs för att slita en besvärlig kork ur en flaska.

Den här gången var det ädla drycker från Alsace som lockade, så jag liksom många andra hade inget bättre för sig denna måndagseftermiddag än att promenera in i Operaterrassens flotta rum där fyrtio producenter och drygt trehundra viner fanns representerade…

Om jag skulle försöka sammanfatta smakintrycken: Mycket tradition och ursprungsstilistik. Det vill säga många stora, lite blommiga dofter. Mycket krydda i smaken och mycket som är väntat. Nästan oväntat väntat.

Alsace paraddruvor Riesling, Pinot Gris, Muscat och naturligtvis Gewurztraminer ger ofta druviga, smakrika viner. Med varierande mängd sötma och friskhet. Pinot Blanc och Sylvaner däremot är tanigare saker som ändå brukar bita ifrån med ordentlig syra. Givetvis finns alltför många variationer för att bara med kunskap om druvorna säga allt eller ens hälften om ett vin. Årgång, jordmån, läge, vinifikation m.m.

Men just druvan får stort spelrum i Alsace. Inget snack om saken. Druvvalet sätter den avgörande prägeln på det färdiga vinet, mer än vad terrior, producent eller årgång gör.

Om inte annat formuleras detta från producenterna själva. För Gewurztraminer, eller vad som nu gäller, står nästan alltid att läsa över hela etiketternas bredd som den klart lysande och viktigaste upplysningen. Jämför med Bordeauxvinerna där egendomen – husstilen – istället framställs som det angelägna.

Annars är det i Alsaceviner viktigt – extra viktigt skulle jag vilja påstå – att syna årgången. Inte för att du behöver känna till det aktuella årets väderlek, utan för att du vinner på att veta vinets ålder. Mogna alsacer rör sig nämligen i helt andra smaksfärer än unga. Jag fick glädjen att prova en Schoenenbourg Riesling 08 mot en 05:a. Inte i närheten av samma vin!

Framför allt är det dessa idiotfriska Rieslings som tjänar på en varsam bidan. De bästa Rieslings vinner högintressanta smaker efter ett par år. Det rena går mot en mer angenämt smutsig stil, vinet liksom expanderar och blir fylligare, det kartiga mjuknar, det blir till ett mer ärrat och intressant vin. Helt enkelt, från att ha varit ett litet smågli som biter hårt blir det till en rundare och mer balanserad vuxen som verkar kunna berätta något om livet.

Det tredje viktiga jag skulle vilja nämna är Alsacevinernas matorienterade inriktning. I alla fall Pinot Gris och Gewurztraminer känns ofta klumpiga utan en måltid därtill. De något avrundade syrorna och den lite feta stilen i Pinot Gris gör sig inte som aperitif men bättre till exempelvis ljusare kött eller fisk med stekyta. Och Gewurztraminer med den intensiva kryddigheten och vanligen lilla sötman fungerar många gånger till småhet asiatisk mat och även starka hårdostar. Samt kryddiga korvar. Hitta en Gewurztraminer du gillar och prova till ost– och korvtallrik!

Finns det då röda Alsaceviner? Ja, och de görs på Pinot Noir (man gör även rosévin på denna druva). De få röda alsacer jag testat har varit ljusröda bäriga saker, än lättare i stilen än standardbourgognen. Annars har de betett sig i munnen ungefär som dessa, med liknande smaker och aromer, kryddiga och med lite jordgubb/hallontoner.

Några vinbarer som har mycket från Alsace att välja bland:

Eriks Vinbar, Stockholm
Primewinebar, Stockholm
Fiskekrogen, Göteborg
Sjömagasinet, Göteborg
Pio Matsal & Bar, Halmstad
Sankt Markus Vinkällare, Malmö

Det var allt för denna gång!
Jag tömmer en besynnerligt ofylld spottkopp och lämnar terrassen. Taxi!

Jonas Sjöstrand