På bilden en ljuvlig grekisk sallad, inte alls grekisk-ortodox, utan något tillpiffad enligt eget tycke.

Grekisk sallad med bara rucola, för 2–3 pers.

4–5 hekto rucolasallad
5–6 tomater
½ gurka
1 röd lök
½ solovitlök
10-talet peperoni
1 dl strimlade soltorkade tomater i olja
1 burk blandade oliver
1 paket fetaost
1 paprika
2–3 msk vitvinsvinäger
Ca 1 tsk salt och grovmalen svartpeppar
Oregano, helst färsk.

Skär paprikan i bitar ca 4x5 cm och rosta, låt svalna. Rör ihop finhackad vitlök, rucola, soltorkade tomater med grovklyftad rödlök, grovtärnad gurka och ett par matskedar av oljan från tomaterna. Addera vinäger och kryddor i salladen. Lägg över på ett vackert serveringsfat.

Grovhacka urkärnade tomater och lägg på toppen. Fintärna osten och sprid ut på toppen tillsammans med avrunna oliver. Toppa med peperoni och färsk oregano.

Servera med ett bärigt inte alltför fatigt rödvin och gärna med färskt bröd, varför inte vitlöksbröd. Ställ fram salt– och pepparkvarnen för den som vill stärka sig i värmen. Själv tycker jag ett par varv salt på en sallad av denna sort gör sig utmärkt i sommarvärmen. Det är ju trots allt inte bara dryck man behöver då svetten lackar!

“I samband med att jag skulle skriva en bok om kreativitet skulle ett kapitel handla om sådant som man kunde inta för att bättra på den skapande förmågan. Absinth är en sådan dryck som görs på ca 15 olika örter däribland olika arter av malört som bl a innehåller nervgiftet tujon.

Vid långvarig regelbunden användning ger detta gift skador på nervsystemet som inte går tillbaka. Absinth kan innehålla mellan 50 – 90 procent alkohol samt är mycket bitter. För att drycken skall kunna drickas med välbehag späds alkoholen ut med vatten och socker vilket gör att drinkaren inte äter tillräckligt med mat som tillför fett, proteiner och vitaminer. Något som i sin tur resulterar i undernäring, svaghet och sjuklighet, bl a i TBC.

Absinthruset är intressant. Först blir man stilla, apatisk och stirrar rakt ut i ingenting. Sedan suddas synfältet ut i kanterna och endast det mest centrala i blickfånget blir kvar. Upplevelsen uttryckt på en målarduk skapade impressionismen.

På TV 4 finns en journalist, en f d idrottslärare, som bl a har gjort en serie fina program om njutning. Åren före min boks tillkomst berättade han i både TV, radio, tidningar och tidskrifter om att historien om att absinthen var en farlig dryck var falsk, en skröna som uppkommit vid förbudstidens införande efter Första Världskrigets slut. Ett skäl till att absinthen idag kanske inte är lika farlig som den en gång i tiden var, är att den numera görs på industrisprit eller teknisk sprit, att den endast innehåller ett fåtal örter och har färgats med konstgjorda ämnen. Dessutom används bara malört där den skadliga beståndsdelen tujon har tagits bort.

Å andra sidan kan absinthen vara precis lika farlig som förr i tiden. I flera stater i Kaukasien tillverkas åter absinth med en alkoholhalt om ca 90 procent som dessutom innehåller malört med nervgiftet tujon. När människor, efter murens fall i Östtyskland, åter började kunna röra på sig i västerled kom det både flyktingar, immigranter och turister från Kaukasien till Sverige. Med sig har en del TBC som de fått som en konsekvens av att de druckit denna typ av återskapad absinth i hemlandet.

Två olika beskrivningar stod alltså mot varandra varför jag systematiskt började med att samla in material som jag fortlöpande läste. På sidorna 178 – 208 i boken finns det mest omfattande källförteckningen som någonsin publicerats. Man skall vara medveten om att det på nätet finns mängder av artiklar och hemsidor som förmedlar osanningar, skvaller, rykten, önsketänkanden, förutfattade meningar, osv. En sådan som florerar är att absinthmissbruket inför Första Världskriget skulle vara en konspiration av judiska intellektuella för att bryta ned västerlandets befolkningar. Denna uppgift har jag dock i det material jag samlat in och läst aldrig stött på.

Efter bokens publicering 2007 uppmärksammde jag att en dataprogrammerare i Staffanstorp, Anders Hartsmar, med en egen hemsida om absinth <http://www.Absinthe.se> hade kritiserat boken som varande en felinvestering som han efter läsning ställt längst bak i bokhyllan. Läste igenom den kritik han hade formulerat och besvarade den på ett sådant sätt att alla hans påståenden kunde falsifieras. Bad honom om att både hans kritik och mitt svar skulle publiceras på hans hemsida vilket han också gjorde. Därefter skrev han ytterligare en nedgörande artikel som också den publicerades på hans hemsida, liksom mitt svar. Även denna gång kunda jag på ett sakligt och upplysande sätt dementera alla hans påståenden.

I samband med att jag arbetade med boken stötte jag på namnet Marie Corelli. Hon visade sig vara dotter till en kvinna med italiensk ursprung eller påbrå. Kvinnan hade arbetat som hushållerska hos en diktare, kompositör och tidningsman i England. Hushållerskan reste iväg en tid och kom tillbaka med en dotter som hette Maria. De två gifte sig och mannen adopterade flickan men man anpassade namnet, till rådande religion och för att passa bättre till brittska förhållanden, till Marie. Under äktenskapet fick hon en syster inom familjen. Marie hade lite udda kroppsmått vilket gjorde henne speciell. Hon undervisades i hemmet men ställde mycket stora krav på sina guvernanter vilket gjorde att de ganska snabbt fick bytas ut. Hennes fallenhet var tvåfaldig: skrivande och pianospel. I tonåren reste hon till Frankrike, och bodde i ett kloster – sägs det, för att utveckla sitt pianospel till en profession.

I samband med detta publicerade hon en bok som blev en försäljningssuccé så den framtida yrkesbanan var given. Under många år publicerade hon sig regelbundet och var under en lång följd av år den engelskspråkiga världens mest sålda författarinna. Böckerna har översatts till många språk och har publicerats i en rad länder, ofta utanför gällande upphovsrätt, något som alltså inte gav henne några inkomster. Hon räknas även som grundaren av både ’science fiction’ och ’new age’. Skälet bakom att hon först blev läst och hyllad för att sedan bli närmast bortglömd, är intressant. Under den Victorianska eran var frun i huset på de stora godsen den som kunde allt om hushållet och också den som med  hårda nypor höll i hushållsekonomin. Med godsens stigande inkomster ersattes fruns arbetsinsatser med anställd personal. Frun kunde ägna sin tid åt att pudra näsan, ordna sin klädsel, delta i välgörenhet, och, om lusten att hitta på något spännande och ovanligt blev för stark, kunde hon ta fram sitt handarbete någon timma tills det hela hade lugnat sig. Det var i det här skedet som hennes böcker blev lästa som en sorts förströelse och verklighetsflykt. Popularitetens negång berodde på att kvinnorna började att studera, läsa akademisk litteratur och bilda sig. Detta är alltså inledningen till kvinnokampen och kvinnors frigörelse i hela västvärlden. Mer spännande än så kan det knappast bli.

Sedan några år håller jag på att samla texter av och om Marie Corelli. Som en författarinna med goda inkomster köpte hon Shakespeares hem i Stratford upon Avon. Vid den tiden gick det en rivningsvåg genom samhället, det gamla skulle ersättas med något nytt, men hon motsatte sig att riva byggnaderna utan lät i stället renovera bostaden. Där bodde hon sedan under många år med sin (halv-/hel-)syster. Marie lät också importera såväl en gondol som en gondoljär från Venedig och lät sig sedan stakas upp och ner för Avon.

Jämsides med detta samlar jag på böcker och artiklar om gondoler från Venedig.

Huvuddelen av min tid lägger jag på att samla in material och läsa om ost. Syftet är att skriva ’Ostens sociologi’, dvs hur osten påverkar samhället och hur samhället påverkar osten.

Tiden som blir över använder jag till att samla på böcker av alla slag, utom moderna telefonkataloger.

Har du böcker som du inte kan sälja eller inte nänns slänga? <dag.tomas.lindmark@swipnet.se>

“Pablo Picasso, eller som han egentligen hette: Pablito Diego Jose Santiago Francisco de Paula Juan Nepomuceno Crispin Crispiniano de los Remidos Cipriano de la Santisima Trinidad Ruiz Blasco y Picasso Lopez, föddes 25 oktober 1881 i Spanien och avled 8 april 1973 i Frankrike.

Från 1903 finns bl a en teckning av poeten Cornuti med en väninna och ett absintglas: “The Poet Cornuty — Absinthe”. Som ett artistiskt svar på försöken att förbjuda absint i Frankrike skapade han sex abstrakta glas av metall och keramik med en absintsked över. Tillsammans med många andra lät Picasso sig bedövas av absinten.

Johan August Strindberg föddes 22 januari 1849 och avled 14 maj 1912. August föddes mycket för tidigt. I hemmet fanns en kakelugn med en nisch avsedd för att värma en kommod med vatten. Sina första månader tillbringade han nedbäddad i en kartong i denna enkla men funktionella kuvös. Strindbergs huvud var mycket litet i relation till kroppen, något han hade komplex för, varför han hela sitt liv bar en voluminös frisyr.

Det finns starka indikationer på att det var absinten som var boven bakom hans infernokris som likväl kunde ha hetat absitnkrisen. Till slut slog “Den gröna demonen” till mot honom som en idog absintdrickare. “Att så få vill se!” Han trodde sig som alkemist kunna göra guld. Han låg i sin säng på Hotel Orfila på 60 rue d’Assas i Montparnasse, och hade som det heter i historiebeskrivningen “ockulta upplevelser”.”

Mycket, mycket mer underhållande och intressanta rader om den mytomspunna drycken absint finns att läsas i boken Absint — sanning och myt. Ett givet köp.

//Frederik

Lyxlagat på grillen är som ni nu vet veckans blädder och för att avsluta så tänkte jag att det gott sött tips skulle sitta fint. Njut vänner! Boken kan ni givetvis köpa här.

“Min favoritgino görs med endast tre ingridienser. Kiwi, jordgubbar & vit choklad. Använd era egna favoritfrukter och smaker och njut, njut, njut. En kula vaniljglass till tycker jag är ett måste. När jag skulle testlaga denna godsak hade min mor just varit på en vinresa genom Europa och köpt en flaska Limoncello med sig till sin favoritson. Den ska användas tänkte jag och galet gott blev det!“

Gino con Gelato Limoncello

4 portioner

4 kiwifrukter, mogna
1/2 liter färska, vackra jordgubbar
200 g vit choklad
Vaniljglass
Limoncello
I kockens glas: Liquore Limoncello Italia (Import) — Italien
I kockens öra: Radions Underhållningsorkester — Sommar, sommar, sommar

Limoncello är en syditaliensk klassiker. En citronlikör som dricks efter måltiderna för njutningens– och matsmältningens skull. En digestif som det så fint heter.

Jag gissar att ni som vi är ute i skärgården just nu. Denna dessert är helt och hållet perfekt för en utomhusnjutning. Det gäller dock att planera kylklamparna väl för att glassen inte ska smälta.

Dela kiwifrukterna och skeda ur fruktköttet. Skär godiset i ganska stora bitar. Skölj och ansa jordgubbarna.

Lägg ut fyra stycken dubbla folie ark och fördela frukten jämt. Ofta tror jag att folk river över vit choklad i detta läge, men jag gillar när det blir lite större bitar och kraftigare sötma så bryt över chokladen och vik sedan ihop de fyra foliearken till slutna paket.

Vid detta läge på er middagskväll så är ni säkerligen ganska mätta och belåtna efter en utsökt middag så tänd nu grillen och njut långsamt och aktningsfullt av en liten Limoncello och smält middagen.

När ni är sugna på dessert så lägg de fyra paketen på grillen där det inte är som hetast, men ändå ganska fin värme. Låt dem ligga i 5–10 minuter och sedan är det klart.

Öppna upp paketen, klicka ner en kula glass och häll över en rejäl skvätt limoncello. Helt overkligt gott!

Hej på er goda läsare av livets godaste böcker. Här kommer ett utdrag från boken Lyxlagat på grillen som är veckans bok här på bloggen.

GRILLAR OCH TILLBEHÖR
Visst finns det en djungel av grillar och grilltillbehör. Man kan strula till det hur mycket som helst och man kan göra det väldigt enkelt för sig. Jag gillar att blanda och ge. Hemma på skutan har jag en normalstor gasolgrill som fungerar alldeles utmärkt, nere på bryggan har vi en grilltunna för ved och på Lillbåten har vi alltid med oss en liten kolgrill för de goda middagarna i skärgårdens vackra rum.

Fördelar och nackdelar kan man väl alltid hitta, men alla olika grillar fyller en bra funktion. De grillar maten. Vissa rätter kräver grill med lock, detta går att fixa på en vanlig kolgrill med hjälp av två lager aluminiumfolie så med lite fantasi kan man laga precis vad som helst på vilken grill som helst.

De grillar som jag absolut inte råder er till att köpa är engångsgrillarna. De kan vara struliga att tända, de har en opålitlig brinntid och är jobbiga att hantera i största allmänhet. Köp då hellre en liten grillhink eller dylikt och ta med lite kol och tändvätska på utflykten. Varsamhet är en självklarhet och grillförbud uppstår ofta då sommaren är som hetast, glöm inte det.

Tillbehören då..?

Jo, jag gillar ju prylar… På bilden till höger syns de absolut viktigaste tillbehören för mig som grillare. En stektermometer, en bra grillspade, en grilltång och den fantastiska grillkorgen. På bilden syns även de coola minitermometrarna från Mingle som är riktigt bra då man gör fyra portionsbitar kött och gästerna önskar olika tillagningsgrader på sin bit. Dessutom är de otroligt fina tycker jag.

Satake-gafflarna i mitten är kanske en livsnödvändiga tillbehör, men de är bra och roliga att använda. Livsviktiga tillbehör är dock kockens knivar. Jag har ett set Porsche Type 301 som jag är oerhört nöjd med och oerhört stolt över. Det är mycket viktigt att hitta en kniv som känns rätt för just er. Vikt, balans och material känns olika i alla knivar så testa och känn efter själva.

Åter till grillkorgen på bilden. Just denna är inköpt på Clas Ohlson, men den finns säkerligen både här och där, runt hörnet och runt kröken. Jag gissar att jag betalade cirka 30–40 riksdaler för den och den är sanslöst bra. Man kan grilla grönsaker i den utan att riskera direkt fastbränning eller att saker trillar ned i grillen. Den är perfekt för att grilla fisk i som annars fastnar och går sönder mycket lätt. Den kan dessutom diskas i maskin. Ett måste!

Grillfolie är alltid bra att ha. Kan användas som lock eller som skydd underifrån så att inte potatisgratängen bränns vid. Jag har även en stekpanna i gjutjärn som jag bara kör på grillen. Det fungerar utmärkt då den ganska lätt hettas upp till en bra stektemperatur. Folk verkar inte alltid tänka på att man kan steka i en stekpanna på grillen, men det är klart att man kan. Vi kommer till det senare i boken.

En stålborste och en skrapa är givetvis också mycket viktigt att ha. Olja in grillgallret innan grillen tänds och torka lätt av det precis innan maten läggs på.

Sist, men långt ifrån minst — Ett förkläde, gärna med någon tokrolig BBQ-stil och grillvantar, gärna i form av ett glatt, platt grishuvud eller dylikt. Våga garva kära läsare, nu lagar vi mat!

“Kajsa Warg, eller Christina som hon i själva verket hette, gav 1755 ut sin berömda kokbok “Hjelpreda i hushållningen för unga fruentimber”. Namnet på brännvinskryddningen här nedan ger en anledning till att misstänka att den har anknytning till Skottland. Kanske är det en typisk kryddning från norra delarna av av brittiska öarna eller så är det Kajsas egen bild av hur maltbrännvin smakade.

Whisky smakar kryddningen åtminstone inte — snarare pepparkaka. I sin bok skriver Kajsa om lanthushållets göromål som matlagning, klädfärgning och hembränning. Rejält kvinnogöra med andra ord. Där finns också detta intressanta recept på kryddat brännvin, just detta kallar Kajsa “Uskueba”:

“Här till tages följande, såsom anis, fänkål, koriander, röd kanel, kardemumma — ett lod; 1/2 lod muskotblomma, nejlikor, violrot, lakritsrot, dill och isop ett halvt lod var. Dessa stötes och lägges i 2 kannor brännvin, sedan lägges 3/4 lod saffran, ett halv skålpund russin, ett halvt skålpund dadlar eller fikon, låt stå i 8 dagar, filtrera och söta efter behag.”

De mått hon hänvisar till motsvarar:

1 lod = 13,3 g
1 skålpund = 425 g
1 kanna = 2,67 l

Denna bredsida från kryddskåpet tyder på att den whisky som fanns historiskt inte var drickbar rakt av. Men det gällde väl å andra sidan också det som svenska fruentimber kokade ihop. Och det var ju förresten “man tager om man så haver” hon skrev. Det är ju något helt annat än “man tager vad man haver”, i synnerhet i whiskysammanhang.”

“Även om man har råd att äta gåslever varje dag, så kan man inte. Man skulle tröttna till antipati.
Men si, strömming kan man äta varje dag och ändå älska det lika mycket.”

Ur Tore Wretmans “Mat & Minnen”

Om något förtjänar att kallas svensk nationalrätt så är det strömmingen. Eller sill. Men det är samma fisk, bara storleken skiljer dem åt. Strömming och sill kallas “Havets Silver”. I färskt tillstånd glänser de vackert som silver.

Storleken på strömmingen är 20–21 centimeter lång och sillen 22–30 centimeter. Den kan leva upp till cirka 25 år, vanligen under 10 år.

Namnet strömming användes i dagligt tal för sill fångad i större delen av Östersjön. Enligt ett kungligt påbud från 1500-talet ska sill fångad öster om en linje mellan Kalmar och den polska kusten kallas strömming.

Boken kan inhandlas här och nu.

Trevlig helg,
//Frederik

DILL

Dill är en självklar kryddväxt i Norden, medan den söder– och västerut i Europa inte används något nämnvärt. Mycket skrock har knutits till dill. Växten påstods kunna hålla borta onda andar och motverka förhäxning.

En dillknippa kunde skydda mot trollen, och vid bröllop skulle dillfrö finnas i brudens skor och brudgummens fickor. Inom folkmedicinen har dillen också figurerat. Den ansågs stärka magen och ge aptit och ammande kvinnor rikligt med bröstmjölk. I äldre läkarböcker nämns den särskilt som urindrivande medel.

Recept

Dillsnaps är en rolig snaps att bjuda på för att den inte är så vanlig. Stoppa en dillkvist i brännvinsflaskan, kyl och servera. Dillen bör ligga i minst 12 timmar, men inte mer än två dygn. Dillbrännvin är en färskvara och blir unket efter en tid så gör inte mer än vad som för tillfället ska bjudas.

Glädje!

Veckans bok är ‘En handbok sill & snaps’ av Elisabeth Norman. Boken är en del i “En handbok”-serien som även innehåller ämnen  som Te, Rom, Cognac, Cigarr,Champagne, Bourbon, Glass, Kaffe, Choklad, Öl, Örter,Surströmming, Sushi, Vin & sist men inte minst Whisky.

Traditioner, snapsar & sillrecept

“En handbok Sill & Snaps” tar på ett lättsamt sätt upp våra roliga och märkliga traditioner med sill, snaps och sång. Massor av goda recept på klassiska och nya sillinläggningar blir ett läsvärt smörgåsbord i en god blandning med fakta om kryddväxter, brännvinshistoria, sånger och snapskryddningar.

Boken tar dig med såväl på fisketur som också en sväng förbi konstnären Stig Fyring, och tillbaka till Sven Melanders barndoms jular i Malmö.

Författaren Elisabeth Norman gör oss sällskap på hela årets fester. Från midsommar till jul och ända in till påska. Snapsvisor, recept, roliga faktarutor och många stämningsfulla bilder gör denna läsning lika rolig som just sill, snaps och sång. Skål och välkommen!”

Hon var så kall
Melodi: I Apladalen i Värnamo

Hon var så kall och hon var så frusen
Hon hade istappar under musen
(damerna ställer sig upp och skakar på ändan)
–Tingelingeling!

Det var en stor en det var en tung en
Han hade istappar uti pungen
(herrarna ställer sig upp och skakar på ändan)
–Dongegongegong!

Kalla Kalsonger
Melodi: Kalle på spången

Vad är det som gör att du fryser där bak?
Jo, kalla, kalla, kalla, kalla kalsonger.
Vad är det som gör att din snopp hänger slak?
Jo, kalla, kalla, kalla, kalla kalsonger.
Trots en excellent kompetent attrahent
man mot kärleksdrycker förblir resistent.
Vad är det som gör att man blir impotent?
Jo, kalla.
Hur kalla?
Jävligt, kalla.
Hur kalla?
Jo, kalla, kalla, kalla, kalla kalsonger.

Köp loss den fantastiskt underhållande snapsviseboken bums. Då ligger ni bra till vid varje högtid och fest!