suttit på Glenfiddich Warehouse (krögaren Chabbe här bredvid med Lilly och mig) en torsdag förmiddag och kolkat whisky. Tufft jobb, men någon måste som bekant göra det. Krutgumman Lilly, som redan tidigare erkänt att en stänkare inte är att förakta, blev av detta skäl inkörd till Gamla Stans mitt. Med rullator in genom baren, uppsvidad tillfället till ära och sedan omsorgsfullt bänkad mellan F&F, med undertecknad på flanken och tre glas whisky framför.

På vanligt manér, med en lätt tonårsprovokativ anstrykning, fick vi veta att Lilly varit onykter en gång, dock ej kräkts. Det var i Sundsvall på trettiotalet, trappan på Hotell Knaust nämndes, och det var dans borti byn på lördagsnatten. Sedan kördes hon och maken hem i taxi till Härnösand. Därefter inga slika förnedrande turer försäkrade Lilly. “Allri mer åt Sunnsvall!” som lokale poeten Birger Norman kunde ha uttryckt det.

Som sagt, sådär 90 seconds of fame, Kanal 5 ca 22.30. Och det väsentliga - vad drack vi?! Mackmyra Brukswhisky som Lilly gav en 3:a av 5 möjliga, Glenmorangie Finealta som hon kvittrade över och gav en stark 5:a och som dessert en Blanton’s på 51,5% som med vatten fick en stark 4. Där konstaterade vi också gemensamt att Blanton’s minsann skulle gå sig mycket väl på Lillys bjudningar med en ask Noblesse till. Så gick det till.

På återhörande, och skål go’ vänner!
/Örjan

Glenfiddich 18yo.

Mackmyra Moment medvind & & Urberg

Auchentoshan

De två tappningarna nedan håller dock en betydligt fruktigare, rundare och äldre profil.

Moment Medvind (48,6%):
Doften är milt ekig och litet kryddig. En tydlig doft av vanilj och piptobak slår mig. Scottish Blend närmare bestämt. I bakgrunden finns en söt ton som väl balanserar mot alkoholen. Mest bourbonkaraktär, men aningen av litet russinsötma kan skymtas bakom de ekanstrukna vaniljslöjorna. Likaså litet rostat ekträ. Med vatten angenämt balanserad, honungssöt och med någon ton av bränt fat. Smaken är fruktig, och i ovattnat skick eldig. Stinget hålls i schack av en tilltagande fruktighet som med lite sörplande blir riktigt mullig. Efter hand kommer en ekig ton som har litet av brända bittra chokladtoner, nästan som av färgmalt, eller skarp salmiakintensiv lakrits. Eftersmaken är först bittersöt och övergår mot allt beskare, men har hela tiden en söt fruktton i bakgrunden. Även eftersmaken drar iväg åt lakrits, men här mer av söt lakritsrot och ekbeska. En stark 4 av 5, som jag nog tycker har de hustypiska dragen av en godisaktig fruktsötma avvägd med en påtaglig ekbeska.

Moment Urberg (55,6%)
Doften på denna är skarpare och känns yngre. Alkoholen påminner faktiskt något om spritstencil. Med vatten kommer dock en svagt parfymig, mild nötig och söt ton med något vanilj, påminnande om att dofta utanpå en prinsesstårta — mandelmassa, vanilj, lite dammigt socker och kanske en dunst av sylt! Smaken är först pepprig och munkänslan fyllig och mjuk, en tydlig eldighet till trots. Efter hand kommer en svagt ekbetonad syrligt frisk exotisk fruktighet som är mycket lovande. Denna blir mildare med vatten. Eftersmaken är mycket läcker, hoptvinnad av färsk aprikos, litet sherrylagrade jordgubbstoner och en uppstramande efter hand ganska kraftig fatbeska. I en lång eftersmak ligger den goda fruktigheten kvar och skvalpar i fattonerna. Mot sluttampen får den också en svag aning av bränt svenskt ekfat. Ovanligt gott och personligt. 5/5.

Slutligen: Inget om om maltgrappa förresten. Jag talar mig gärna varm för ung sprit. Och gäller det att parkera sovsäcken utanför Systemet, så ger de ovan recenserade Mackmyradestillaten all anledning att ta en frostnatt på trottoaren, framför allt, i mitt tycke Moment Urberg. Skål vänner! Upp med dragkedjan! Release i december!!

/Örjan W

Vänner! Det bubblar som av dåligt slagen lunchlättöl inom mig av goda öl– och whiskynyheter: 30 september till 2 oktober samt 7–9 oktober är det dags igen för Stockholm Beer and Whisky Festival.

Ett par av de entusiastiska utställare jag sprungit på har kommit med spännande nyheter, exempelvis är det

läge att hålla ett vakande öga och fladdrande näsvingar vid Mackmyras monter, liksom att läsa denna blogg på mässans öppningsdag den 30 september rörande detta.

Likaså är det med stort nöje jag själv ska bevista stamhaket Restaurang Soldaten Švejks monter där man med ägarens, S.A.B Miller, hjälp baxar dit ett fat på 27 hektoliter med opastöriserad ofiltrerad Pilsner Urquell. En nära-bryggeriet-upplevelse av mått kan jag lova. Och för övrigt en grymt billig Pragresa …

Mycket glädjande är också att det enligt rykte är beslutat att mer omfattande restaurangverksamhet och musikuppträdandena på mässan sker i den inre hallen. I min mening mässans bästa beslut, sedan whiskyn las till i mässans namn. Den känsla av irländsk pub med elefantsjuka som har funnits försvinner förhoppningsvis. Tinnitusen släpper som locket för öronen efter landning. Den lyckade följden av detta blir rimligen att vi besökare kan prata med pålästa entusiastiska utställare, istället för att ha “Whiskey in the jar” —  in the ear. Detta bör också kunna hålla en och annan besökare kvar längre under kvällarna då den tröttande ljudvolymen mildras och då energin kan fokuseras på väsentligheterna istället. Åter ett djupt tack för detta kloka beslut.  

Det om det för i dag. Går gärna in på festivalens hemsida, där finner du t ex den gedigna föreläsnings-/provningslistan!

På återhörande då det händer något!

/Örjan

“Whiskyintresset är fortsatt högt. Det märks inte minst på alla provningar, speciallanseringar och celebra besök vi får i Sverige från destillerichefer och marknadsförare från Skottland. Det märks även på det ökande antalet destillerier som startar eller planeras landet runt.

Whisky tar fasta på detta. Boken är ägnad just det svenska whiskyintresset, de svenska tillverkarna och även det faktum att vi svenskar är världsmästare på att dricka maltwhisky av all whisky som dricks…”

Denna rykande färska bok finns att inhandlas här på sajten för 151 svenska riksdaler. Klicka här för att läsa mer och om så önskas, shoppa loss.

//Frederik

Veckans bok är en klassiker i Grenadinesammanhang. “En Bok Sprit — Svenska brännerier” är nämligen den första utgivningen i förlagets historia. Den är skriven av Örjan Westerlund och Jerry Lindahl och har undertiteln “Om sveriges brännerier och spritkultur.”

“I Sverige är vi erkänt duktiga på mat och dryck. Vi är framgångsrika med vordna och även lagrade godsaker som Grönsteds Cognac.

Men visste du att det tillverkades grappa och sockerbetsrom på Gotland och fruktbrännvin av högsta klass i Norrtälje? Känner du till den halsbrytande historien bakom Mackmyras Whisky i Gävle? Visste du att Absolut Vodka har flera svenska uppföljare i USA?

“En bok sprit — svenska brännerier” tar upp dessa entreprenörer. Boken beskriver också den unika kultur som svensk snaps har — visor, kryddor, motbok och kräkmedel.

Som läsare kommer du ideligen att höja ögonbrynen, tack vare roliga detaljer som nu äntligen finns samlade i en enda bok.

“En bok sprit — Svenska brännerier” är en snärtigt disponerad och modernt designad genomgång av Sverige och vårt spritkulturella arv, ett arv numera uppdaterad med en spirande kulinarisk spritindustri!”

Port Ellen – så klart – och också några Rare malts-tappningar som jag bara kan minnas med ett leende, gamla Brora, St Magdalene och Royal Lochnagar. Förvånande för mig var att prisnivån var rätt dämpad. En 21-årig Springbank för runt 2.000 kr och Springbank Local Barley 1966 för runt fyra lax. Bra priser för fantastisk whisky. Sjuttiotals-Ardbeg drog iväg litet mer, men ändå städat, särskilt för dig som eventuellt kan tänka dig att ropa in en flaska för ett större sällskap på en provning. Anmärkningsvärt i mitt tycke var det stora antalet Mackmyra, men den lilla andelen sålda av dessa. Ingen köpare vågade sig på att vifta med auktionsbladet och ropa in någon av Reserve-tappningarna som fanns till salu. Det trots att dessa i mitt tycke varit mina favoriter genom riklig karaktär, om än något yviga i frisyren. Första Preludiumflaskorna var de som faktiskt sålde mest, trots att de är yngst men såklart även tack vare att de var först. En annan raring som blev kvar (men som för ett par år sedan såldes från samma tappning ner till Dannegården i Trelleborg för 150.000 kr) var Springbank från 1919.
Så – avgör själv vad som är mest förvånande; att 50-årig Cambeltownwhisky för 2000 kr/cl står kvar på podiet, eller att 10-årig svensk för 30 kr/cl gör det? Själv ska jag hem och rota litet i hyllorna och se om jag har något att sälja. Men det kräver ju att både karaktären och flaskförseglingen håller till dess.

/Örjan

Doften

Första gången jag provade denna, innan den släpptes, tyckte jag den var aningen tam. I lördags med grått väder och rätt humör får denna ännu unga Mackmyra en femma. En galant eftermiddagswhisky.

(Något större inslag av små fat och en ålder på 5−6 år. Enligt destilleriet själva ”fat av ex-bourbon, ex-sherry och ny svensk ek har mötts i denna hyllning till det lilla fatet med den stora smaken.” Provad 090911/091114)

Redan på väg ut till tomten garderade jag med både långkalsonger och plunta. I min mission denna whiskyvecka fyllde jag pluntan med den fantastiska Mackmyra Rök på svensk ek som jag fått av whiskyaktivisten Mattias Johannesson. Svensk björkig torvrök förenad med färska karamellbrända fat. Fullkomligt lysande. Både plunta och kalsingar kom till sin rätt liksom den extra ylletröjan. Som så mången gång för i sådant väder faller min tanke på whiskyskribenten Dave Brooms story om ungdomliga tältäventyr i regnväder. Det var då han mer eller mindre begick whiskypremiär. På fråga om kvaliteten hos whisky jämfört med övriga drycker hänvisade han till hur den enklaste whisky kan lätta sinnet och höja humöret om omständigheterna bara är nog eländiga. Eller med hans egna ord, så är whiskyns storhet att
- Whisky gives you elevation over misery.

Tack för ordet. Låt oss upphöjas tillsammans.
– Vilken är din favorit som bandywhisky?

/Ö.

Mackmyra, mackmyra. Jag har faktiskt hört en hel del som bara avfärdar whiskyn som en ung, omogen stackare som inte kan leva upp till förhoppningarna. De pratar då om den variant som säljs på bolaget och den har jag själv inte testat så jag ska inte uttala mig mer om det. Det jag kan uttala mig om är den magiska dryck som jag fått inhandla av veckans författare Örjan.

Overklig njutning! — Tack Mackmyra!