Vec­kans bok är en klas­si­ker i Gre­na­di­ne­sam­man­hang. “En Bok Sprit — Svenska brän­ne­rier” är näm­li­gen den första utgiv­ningen i för­la­gets histo­ria. Den är skri­ven av Örjan Wes­terlund och Jerry Lin­dahl och har under­ti­teln “Om sve­ri­ges brän­ne­rier och spritkultur.”

“I Sve­rige är vi erkänt duk­tiga på mat och dryck. Vi är fram­gångs­rika med vordna och även lag­rade god­sa­ker som Grönsteds Cog­nac. (läs mer)

Kära läsare, i tis­dags förra vec­kan, den 1 decem­ber, åter­kom whis­kyauk­tio­nen på Stockholms Auk­tions­verk. Det var inte utan en viss torka på tungan jag kunde se allehanda sor­ter till utrop, till exem­pel en Old For­res­ter Bour­bon som verk­li­gen gjorde skäl för nam­net, från 1941, och också ett par ame­ri­ka­ner som gjorts enkom för Svenska Ame­ri­ka­lin­jen.
För övrigt en ganska vän­tad radda spey­si­desor­ter, mäng­der av Ard­beg och

(läs mer)

Dof­ten är frisk lätt, träig som av färsk sälg. Här finns fruk­tiga fat­to­ner med rus­sin och en kom­bi­na­tion av både vanilj och litet popcorn från bour­bon­fatslag­rade bestånds­de­lar. Där finns också en ung, men ange­näm korn­sprit­doft. Fat­ka­rak­tä­rens lena ton får mig att tänka på vanil­jiga smör­degs­bröd med jord­gubbs­sylt. Sma­ken är mal­tig, rätt torr och lätt. Det finns en myc­ket svag (läs mer)

Kära läsare, nu om någon­sin är whis­ky­vä­der. +2 gra­der, reg­nig snålblåst och första snön. Fing­er­top­parna vär­ker av kylan och det är blött, rått och sno­rigt. Med kom­mu­nalt säll­skap i kon­struk­tiv dis­kus­sion har jag just inspek­te­rat läget för bli­vande husets avloppsanläggning.

Redan på väg ut till tom­ten gar­de­rade jag med både lång­kal­songer och plunta. I min mis­sion denna whis­ky­vecka fyllde jag plun­tan med den fan­tas­tiska (läs mer)

Jag vet, det kanske inte pas­sar sig att skriva om Svensk sprit när hela vec­kan hand­lat om Örjan Wes­terlunds bok “Skott­lands Whis­ky­des­til­le­rier”, men jag gör ju som jag vill och jag vill nämna dessa single cask malt whisky som synes på bilden.

Mack­myra, mack­myra. Jag har fak­tiskt hört en hel del som bara avfär­dar whiskyn som en ung, omo­gen stac­kare som inte kan leva upp till förhopp­ning­arna. De pra­tar då om den vari­ant som säljs på bola­get och den har jag själv inte tes­tat så jag ska inte uttala mig mer om det. Det jag kan uttala mig om är den magiska dryck som jag fått inhandla av vec­kans för­fat­tare Örjan. (läs mer)