Bästa läsare! Gil­lar du whisky och är begi­ven på det röki­gare så är det san­no­likt så att du har en favo­rit i Ard­beg. Så även för mig. Senast bekräf­tat på en prov­ning hål­len av impor­tö­ren LVMHs nye brand ambas­sa­dor (läs mer)

Vän­ner! Som utlo­vat kom­mer här en respek­tin­gi­vande sam­ling väl­valda tapp­ningar från des­til­le­riet Glen­li­vet som lag­rats och butel­je­rade i regi av Gor­don & MacPhail. Ska jag nämna några egna favo­ri­ter av dessa extremt rara whis­ky­tapp­ningar så skulle jag rekom­men­dera (läs mer)

Dof­ten är myc­ket kom­pakt och sam­man­satt. Kola­to­ner, kara­mel­li­se­rade mand­lar, smö­riga bond­ka­kor och vanilj. Mor­fars gamla vinds­loft en solvarm dag då trät tor­kar, dof­tar och dam­mar. En lätt ton av gräs. Sma­ken är först söt och vaniljkexig. Snart till­tar både eldighet, torrhet och en färsk trä­ton. Med litet sörp­lande kom­mer en ton av ozon, och så en näs­tan rönn­bärs­lik sträv färsk och vege­tal ton som läc­kert stud­sar inom en ram av fyl­lig rund malt­si­rapsötma. Eftersma­ken är först fett nou­gatsvul­lig och sedan snabbt som en lätt sny­ting av sprit, en rapp hand­flata av eta­nol på smaklö­karna. Sedan torrt och vege­talt igen. Myc­ket tan­nin­rik och stram, i bak­grun­den med en het krä­mighet som av smäl­tande vanilj­glass med smak av het chilichoklad.

En ena­stå­ende doft– och smak­rik whisky som också är ovan­ligt stram.  5 nya friska fläk­tar av fem möjliga.

(Från Knock­dhu Distil­lery, eller Svarta höj­dens brän­neri, som vi säger över här. En pris­be­lönt whisky dess­utom, bl a med guld i sin klass ”Bästa mal­twhisky 9 – 12 år” vid Öl– och whis­ky­mäs­san i Nacka 2009.)

Kära läsare, i tis­dags förra vec­kan, den 1 decem­ber, åter­kom whis­kyauk­tio­nen på Stockholms Auk­tions­verk. Det var inte utan en viss torka på tungan jag kunde se allehanda sor­ter till utrop, till exem­pel en Old For­res­ter Bour­bon som verk­li­gen gjorde skäl för nam­net, från 1941, och också ett par ame­ri­ka­ner som gjorts enkom för Svenska Ame­ri­ka­lin­jen.
För övrigt en ganska vän­tad radda spey­si­desor­ter, mäng­der av Ard­beg och

(läs mer)

En fyl­lig och rik doft som har myc­ket mer än bara rök. Här kan den näsa som snif­far hitta dof­ter av både well­papp, tosca­ka­kor, kål­dol­mar och äpple, men även söt­ak­tiga godis­to­ner som lak­rit­skola, jord­gubbsknäck och en varm tung doft av pip­to­bak. Sma­ken är balan­se­rad, fyl­lig och blir med lite vat­ten aningen pepp­rig. Eftersma­ken fort­sät­ter i en pepp­rig inled­ning med många nyan­ser som mild kola och kaka­o­stark cho­klad. Den avslu­tas i en kaka­o­bit­ter ton balan­se­rad av en söt rökighet.

(Från bör­jan dis­tri­bu­e­rad i en mindre serie år 2008, genom des­til­le­ri­ets fan club, the Ard­beg Com­mit­tee, och sedan butel­je­rad för mer pub­lik för­sälj­ning från 21 sep­tem­ber 2009. Kan i dag ses stap­lad låd­vis på t ex Syste­met på Rege­rings­ga­tan i Stockholm. Lag­ringen är en bland­ning av yngre bour­bon­fat och äldre sher­ry­fat, dvs inte olik kom­po­si­tio­nen av Uigea­dail. Dock i detta fall även med en frukt­fyl­lig giva av litet bour­gog­ne­lag­rad whisky också. 
 – Need I say anymore?)

Betyg 5. Till och med en stark femma skulle jag vilja påstå.
Pro­vad som­ma­ren 2008 och sep­tem­ber 2009. Och därefter…