Dof­ten är myc­ket kom­pakt och sam­man­satt. Kola­to­ner, kara­mel­li­se­rade mand­lar, smö­riga bond­ka­kor och vanilj. Mor­fars gamla vinds­loft en solvarm dag då trät tor­kar, dof­tar och dam­mar. En lätt ton av gräs. Sma­ken är först söt och vaniljkexig. Snart till­tar både eldighet, torrhet och en färsk trä­ton. Med litet sörp­lande kom­mer en ton av ozon, och så en näs­tan rönn­bärs­lik sträv färsk och vege­tal ton som läc­kert stud­sar inom en ram av fyl­lig rund malt­si­rapsötma. Eftersma­ken är först fett nou­gatsvul­lig och sedan snabbt som en lätt sny­ting av sprit, en rapp hand­flata av eta­nol på smaklö­karna. Sedan torrt och vege­talt igen. Myc­ket tan­nin­rik och stram, i bak­grun­den med en het krä­mighet som av smäl­tande vanilj­glass med smak av het chilichoklad.

En ena­stå­ende doft– och smak­rik whisky som också är ovan­ligt stram.  5 nya friska fläk­tar av fem möjliga.

(Från Knock­dhu Distil­lery, eller Svarta höj­dens brän­neri, som vi säger över här. En pris­be­lönt whisky dess­utom, bl a med guld i sin klass ”Bästa mal­twhisky 9 – 12 år” vid Öl– och whis­ky­mäs­san i Nacka 2009.)

Dof­ten är kli­nisk och lätt, men aningen unken och med ett uns av våt torvrök, unge­fär som av en yngre Isle of Jura. Chèvre­ost! Sma­ken är först pepp­rig och över­går till en sött milt rökig ton med vege­tala inslag av nyklippt gräs och en aning bour­bon­fat. Med tanke på både åldern tio år och det för­mo­dade ursprunget, enligt paren­te­sen nedan, är rökighe­ten lägre än vän­tat. Eftersma­ken är medel­lång − först het och pepp­rig sedan söt och över­gå­ende till en milt lak­rits­rö­kig vit­soc­ker­söt efter­smak. Total­in­tryc­ket är en karak­tär som i förhål­lande till stan­dardut­gå­vor av Talis­ker är mild som en 18-åring om än denna hål­ler drygt halva den åldern. En utmärkt säng­fö­sare som kan dräpa mången snor­ba­cill! Gesundheit!

Som säng­fö­sare en rik­tig goding. 4 av 5 möj­liga natt­mös­sor.
(Inte helt känt ursprung, men enligt pålit­liga upp­gif­ter ”des­til­le­rad på Skye”… )

Pro­vad 091203.

Kanske kan jag åka till Norr­land igen och hugga ved. Bila sten. Kratta kot­tar. Men det skulle knap­past väga upp all väl­lev­nad som jag ådrar mig i Fjoll­träsk. I dag igen.

Nu är det ännu ons­dag några minu­ter. Sum­me­ringen av denna dag — för­u­tom en kao­tisk mor­gon med katt­pink i sof­fan och barn i hets till dagis — är god middag!

Dagens whisky blev i dag (läs mer)

Jag sa igår till en god vän per tele­fon att jag idag, lör­dag, skulle åka ut till vår bli­vande hustomt och gräva två hål à en meters djup. “Till vem då?” blev det maf­fi­apå­ver­kade sva­ret. Till Nacka kom­mun är san­ningen, eftersom vi i famil­jen har en tvåå­rig histo­ria bakom oss att för­söka få ige­nom ett bygg­lov, som nu kom­mit till att kom­plet­te­ras med eget vat­ten och avlopp. Detta i sig krä­ver ett par inspek­tions­gro­par. Så.

Detta är också upp­rin­nel­sen till dagens whisky. Dagens whisky är näm­li­gen (läs mer)

En under­bar näs­tan cog­nacs­lik doft som bara röjer sig av en svag, men väl invävd rökighet som lig­ger som inba­kad i en tjock malt­sötma. Många dof­ter − både per­silja och en svag dill­ton från eken. Här finns dof­ter av fer­nissa, tor­ven blan­das även med en lätt fruk­tighet som har karak­tä­ren från någon­stans mel­lan tor­kade apri­ko­ser, fikon och med ett fräscht inslag av lit­chi­e­frukt. Sma­ken är svagt pepp­rig, tan­nin­torr och går mot (läs mer)