Vec­kans Whisky leve­re­ras så klart av Örjan Wes­terlund som är för­fat­tare till bland annat vec­kans utvalda — En Bok Whisky. Njut­ning!

//Frederik

Dof­ten är torr och lätt spri­tig. En svag frukt­ton med en ung alkohol­doft. Där finns också en vege­tal doft, som av stjälk­sel­leri! Kanske en whisky för en rik­tig Bloody Mary, med tanke på hen­nes här­komst? I bak­grun­den finns en fet sock­rig bränd aningen kryd­dig arom, påmin­nande om den köt­tiga söta ton som väl­gril­lat kött med söt glaze kan få. (läs mer)

Top­pa­ro­men är en aning jäst som sedan tas över av en fan­tas­tiskt apti­tre­tande rik doft av frukt och kryd­dor. En val­nöts­lik torr arom finns här. Sher­ry­to­nerna ger en däm­pad rus­sin­lik fruk­tighet som med en tyd­lig, men lika­le­des däm­pad, vanilj känns myc­ket balan­se­rad och även inspi­re­rar till fler och fler snif­f­ningar. Söta väl­mogna röda äpplen, några svarta vin­bär och en tugga päron. Trots sin rela­tivt höga ålder och den rika aro­men känns dof­ten ald­rig tung utan bju­der bara in till nya sean­ser med din näsa.
Sma­ken är stram och (läs mer)

En sam­man­satt doft av lätt exo­tisk frukt, sherry, vin­to­ner, ung­dom­lig men inte elak sprit och litet mild feno­lisk torv. Syrén­doft blom­mar upp. Troca­dero! Smörkola!

Sma­ken är sött fruk­tigt fyl­lig och har en mild fenol­ton där bakom. Mörk cho­klad. Fyl­lig saf­tig russin­smak. Alkoho­len är fram­trä­dande utan vat­ten och vart­ef­ter kom­mer en mil­dare ton av tor­kad frukt fram, rom­rus­sin med en svag nöt­smak. Här finns också en ange­näm mild vinös fatton.

Eftersma­ken är vad du vän­tar dig av en arton­å­rig sher­ry­lag­rad whisky: fatig, syl­tig sher­ry­smak och med en mum­sig fenol­ton och välav­vägd strävhet. En äkta pärla ur tuggum­mi­au­to­ma­ten, om du jäm­för kva­li­tet mot pris!

(Flaska 4852 av 10000, tes­tad i janu­ari 2010.)

En strå­lande whis­ky­a­vec med både frukt och fenol. Klart toppbetyg, 5 feta whiskyskvättar.

Jojo­män, kära läsare. Du som har whis­ky­in­tres­set på topp vet myc­ket väl vem Jimpa är. Tidi­gare ansva­rig för pro­duk­tio­nen på Bow­more, numera delä­gare i Bruichlad­dich, med mera, med mera med maltanknytning.

Inbju­den av whiskyförenings-Sveriges mest väl­klädde hal­vi­ta­li­e­nare, Manne Pan­nit­teri, fick även jag äran att bli inbju­den. Dock föll det hela på att  (läs mer)

Dof­ten är frisk lätt, träig som av färsk sälg. Här finns fruk­tiga fat­to­ner med rus­sin och en kom­bi­na­tion av både vanilj och litet popcorn från bour­bon­fatslag­rade bestånds­de­lar. Där finns också en ung, men ange­näm korn­sprit­doft. Fat­ka­rak­tä­rens lena ton får mig att tänka på vanil­jiga smör­degs­bröd med jord­gubbs­sylt. Sma­ken är mal­tig, rätt torr och lätt. Det finns en myc­ket svag (läs mer)