Denna genomgång av sex whiskysorter är i sanning en berg-och-dalbana i kvalitet och smak. Från melankoliska lugna Teerenpeli med lösningsmedelsstopp i Jordanien innan vi landar i en av senaste årets mest fantastiska whiskyupplevelser med den ambitiöst fatdesignade Amrut Intermediate Sherry. Och som reflektion över världsläget är det av många skäl förståeligt att det blir blir uppror i somliga stater, och att det inte hänt förr. Om du provar jordanska whiskyn Black Jack skulle även du fundera på uppror. Till lycka för kungafamiljen Hussein har dock denna giftbägare exporterats. Det enda positiva jag kan tillägga om den var att flaskan var bra att hälla ur. För övrigt är den spritromatiska upplevelsen större då jag rengör något med en ångande sudd t-sprit. Men, förutom att ondgöra mig över denna restprodukt kommer här de i flera fall riktigt rekommendabla polarna i provningen:

England: St George’s Distillery − Chapter 9, Peated (46%), nr 86627, 729 kr
Tillverkad i ett av engelska ciderns huvudområden, Norfolk, är denna whisky den nionde ut på marknaden. Serien började med råsprit och har fortsatt orökt och rökt whisky. Detta är den andra torvrökta tappningen och i detta fall lagrad enbart på bourbonfat. Ansvarig för destillationen är den tidigare destillerichefen på bland annat Laphroaig som numera är kringresande whiskykonsult, både här och exempelvis även på Edradour/Ballechin. Doften svagt syrligt rökig och med en förnimmelse av trälim. Här finns en friskt färsk ekarom. Vid sidan om detta tronar en mild mjölig och lite våt arom, som av nystöpt korn. Med andra ord luktar det blött spannmål. Rökdoften är mild tillbakadragen och petroleumlik, aningen påminnande om att dofta på modellera. Smaken är neutralt maltig och medelsöt och tilltar i eldighet med lavinfart. Trots sin relativa svaghet är spritigheten mycket påtaglig i denna blott treåriga whisky. Föga förvånande, kan väl tilläggas. Eftersmaken är spannmålsbetonad, söt och balanserar väl mot den mycket milda röktonen. Långt senare i eftersmaken kommer en gnutta lakritsrot och även en dunst av dill från bourbonfaten. Angenämt, men välstädad som en operationssal. Doften lovar mer än den kan hålla i smaken. Frågan är om denna whisky blir alltmer anonym med lagring, i och med att faten kommer att ta över och rökigheten döljas allt mer. Svaret låter vänta på sig, men förhoppningsvis kan huskaraktären kämpa sig upp med näsan över ytan så att behållningen finns kvar. Men trots detta, för en whisky av denna ålder vill jag nog sträcka mig upp till en svag fyra.
4/5

Finland: Teerenpeli 6 år (43%), nr 86496, 1099 kr
Med namn efter den finska restaurang– och mikrobryggerikedjan har denna whisky kommit in sedan något år på den svenska marknaden. Först uppvisad på ett par mässor och numera tillgänglig även via beställningssortimentet på Systembolaget. Literpriset gör förvisso att svetten bryter fram i pannan på spargrisen då jag klämde ut de sista slantarna, men prova för all del en mindre dos vid tillfälle. Doften på denna unga maltwhisky på finska råvaror är ung, godisaktigt estrig och förvånande nog påminnande om flera av Mackmyras tappningar. Att den har legat till 60% på sherryfat och 40% på bourbonfat har inte riktigt hunnit ta skruv i whiskyn så pass att det reflekteras i doften. Smaken ger först kort ett mycket gräddigt intryck. Toner av smörkakor i sin bästa mjuka och dämpade vaniljton kommer och en mer eldig whiskykaraktär dyker fram mot slutet. De saftiga russin– och mörka chokladtonerna kan skönjas även efter ett tag. Eftersmaken är nog det som mest ger bekräftelse på kvoteringen av lagringsfaten. Förutom en inte särskilt komplex men ändå typisk mix av lite vanilj och svaga russindrag kommer också en lätt eldig torrhet som håller balansen med fatkaraktären. På det hela taget en med beröm godkänd sexåring som utan tvekan ska gå vidare i både grundskolan och högre upp. Med litet mer av djup en fullpoängare, men som nu presenterat väl på väg mot titeln årets nykomling!

Frankrike: Armorik (40%), nr 496, 336 kr
Engelska St George’s Distillery har placerat sig bland äppellundarna i Norfolk. I samma miljö har det franska destilleriet Warenghem börjat koka sin maltwhisky Armorik bland äppeltyngda kullar i Bretagne. Doften hos Armorik är söt och litet oljig, lätt mineralbetonad. Av den träiga vaniljtonen att döma så har man använt bourbonfat. En svag arom påminnande om äppelskal finns här också, passande nog. Smaken är helt väntad skulle man kunna säga. Medelfyllig, medelsött maltig och med tilltagande eldighet. Här finns lite av ektoner och det är inget nämnvärt som sticker ut. Eftersmaken är en direkt fortsättning på smaken, men en beskare ekton tar snabbt vid. En tilltalande mild ton av lakritsrot kommer jämte tanninerna och denna angenäma sötma lyfter upp eftersmaken till en kvarvarande sötaktig final. Whiskyn finns i äldre varianter med större behållning.
3/5

Filippinerna: White Castle (40%), 86359, 318 kr
Doften är av alkohol med toner av etylacetat. Här finns en majsliknande översötma som ger en svagt kvalmig ton då det tycks som om försök gjorts att kväva den med fattoner för att göra den mer skotsk än bourbonlik. Smaken är först sockersöt och vaniljigt fyllig. Den är len med ett visst bett, men övergår i något som går över styr. Sötman stiger och gör att det smakmässigt slutar som en läskigt (!) söt dryck med känslan av smörkola och sockerlag. Eftersmaken är söt och ungt spritig och mycket kort. Kvar i munnen finns en ton som av sockerdricka gjord på mineralvatten. Här finns också en svag bitterhet, antaligen från bränt socker, men den kan också komma av att jag la ut ett par hundringar på denna whisky, med farhågor som i det mesta blev besannade.
2/5

Jordanien: Black Jack (40%), pris okänt och får knappast någonsin ett nummer på Systemet.
Här någonstans hamnade provningens undre referens. Söt doft med tydligt inslag av sprit och viss ton av lösningsmedel. Smakmässigt tunn och med kort eftersmak. Det mest positiva med denna var som sagt att flaskan var lätt att hälla ur…
1/5

Indien: Amrut Intermediate Sherry (57,1%), nr 86832, 1068 kr
Att whiskyn heter som den gör beror på att den levt ett kort men ljuvt liv i bourbonfat med puberten i sherryfat. Där har motstridiga viljor och aromer slipats av och förädlats, innan den slutligen återigen har fått sin gentlemannacharm fulländad genom att åter tappas över till bourbonfat. Doften på denna indiska goding är sammanflätad av en mängd välvilliga estrar. Här finns en äldre, mjuk varm träig ton med inslag av ceder och litet smörkola. Här finns doften av syltade bär och vanilj, vilket leder mina tankar till wienerbröd med jordgubbssylt. Bourbonfatens råa ektoner finns i bakgrunden, men bara diskret i bakgrunden. De utgör, i sitt intima samarbete med de övriga aromerna, en doft som för mången annan after dinner-whisky bara är att avundas. Smaken är helt sant, i ljuset av styrkan på 100 british proof, eldig. Whiskyn kan dock intas utan vatten och har en pepprighet och en massiv russinfruktighet som håller ihop det hela. Ektoner kommer in efter ett tag tillsammans med en karaktär av balans mellan maltsötma, sherry och lite av bourbonbetonade eksmaker och en mjölkchokladlik guldkant. Ihop med en fin grundplåt av whiskyns huskaraktär får detta mig närmast att tänka på en riktigt bra Mortlach. Som en parentes kan nämnas att chokladtonerna blir klart mer påtagliga om du tar denna som avec till en espresso. Eftersmaken är mörkt marmeladlik och har en väl balan¬serad ton av sherry och ekbeska, där ektonerna sakta tar över och de sött bäriga marmeladtonerna klingar av och lämnar kvar en bittersöt smak av äppelkärnor. Fantastiskt. Detta är en av senaste årets absoluta höjdare. Den var begränsad då den kom kring årsskiftet, den är än mer begränsad nu, men gör en nätsökning och köp ett par flaskor. Detta är enastående, särskilt för en ålder som enligt uppgift är långt mycket lägre än du kan ana!
5/5

- Så lycka till, kanske på kortare än 80 dagar, och skippa mellanlandningen i Jordanien! För signalement på Black Jack se längst ner.

Må så gott! /Örjan

Glenfiddich Snow Phoenix, 47,6%, 110207

Denna fantastiska parentes inom whiskyutgivningen är ett resultat av en ovanligt vit jul. Tagna på sängen fick man på Glenfiddich bittert konstatera att rutinerna för snöskottning inte hållits goda nog. Taken rasade in på ett par lagerhus. Men misströsta inte, marknadsmedvetna whiskytillverkare löste det hela genom att blanda välvalda snötäckta fat till denna fantastiska och tyvärr tillfälliga ofiltrerade utgåva. Doften är fruktig och mycket djup med någon liten ton av Karlsons Klister. Smaken är oerhört fyllig och ger ifrån sig både fruktkaramell och aningen ek och går från rund och söt till angenämt torr. Bäst av allt är eftersmaken; den håller en pulserande mix av frukt, fat och mild torrhet toppad med lite av sädesskal. Och den är lång. Klockren fempoängare!! Sa jag att den var ofiltrerad. Jo. Mer av det om jag får be. Snälla familjen Grant & Sons. Fega inte med mittpåvägenproduktioner. Ni har mycket mer att ge.

Glenmorangie Finealta, 46%, 110207
Denna någorlunda färska lansering från efterlagringarnas pionjärer i Tain är ännu ett exempel på en glad nyhet. Dock tror jag tack och lov att denna är mer långlivad än takraswhiskyn från Glenfiddich. Jag ger även denna whisky full pott genom en ovanligt givande kombination av doft, smak och eftersmak. Inledningen är aromer av varmt trä och kryddor, rökelse och cederfanér. Smaken är av gelégodisfruktiga toner och med aningar av blyerts och en snabbt tilltagande torr karaktär. Eftersmaken är först kort söt och sedan torr, sädesskalig saknar helt den fylligt feta ton som doft och smak har. Här finns också en fin vegetal beska som den lätt peppriga beskan hos en färskpressad olivolja.

Så, nu rundar jag av för ikväll med denna rapport från baren på Glenfiddich Warehouse i Gamla Stan. Jag säger nu farväl till ett glatt gäng som med den äran utstått en, får jag säga, riktigt trevlig whiskyprovning. Nu åter ut i snöyran mot Söder. I mitt Carl-Janskt darrande gomsegel dröjer sig en arom av maltig beska kvar. Finealta — helt klart en whisky att skriva hem om. Nr 10654 (tillfällig, från 110201). God natt vänner, mer whisky kommer i helgen!

/Örjan

En provning med whisky från lågländerna är en utmaning av flera skäl. Dels för att det inte ens finns en handfull destillerier vid liv. Dels för att detta ger en prisnivå i den övre häraden. Dels också för att rökigheten är noll eller en svag dunst över obefintlig. Svårt för röksugen svensk whiskypublik med andra ord. Det gick dock hem i lördags. Urvalet var

Glenkinchie 12 (43%, 83823), 419 kr - Torr men fruktig doft, smak av kalaspuffar, spannmål och aningen arrak. Kryddigt sött och syrligt i eftersmaken. Betyg 4/5.

Auchentoshan 12 (40%, 412), 399 kr - Kolaanstruken blommighet med en varm träig nyans. Smakar milt och mjukt karamellsött. Slutar med söta spannmålstoner som har både popcorn och en svag fatton. 4/5.

Auchentoshan Three Wood (43%, 70902), 539 kr - Frukt och hårda jordgubbskarameller, en dunst av knallpulver från sherryfaten, en smak av torr mörk choklad som ändå har en fyllig sötma och som avslutas med russin, ek och en lätt söt ton med drag även av torrare sädesskal. 5/5.

Bladnoch 18 år (55%, 40108), 759 kr — RX-lim, vaniljrån och ek. Smaken är kärvt spritig med litet vanilj. Vattningen måste ske i rikliga mängder, annars förblir den för kärv och spritig i mitt tycke. När det börjar grumla kring 46% är whiskyn len som sammet med en angenäm balanserad fruktton och både ek och kolasnöre. Balanserat och med bra bourbonkaraktär. Eftersmaken har både sötma, sädesskal och en mycket len fruktig vanilj. Snyggt. 4/5.

Inverleven 1991, 17 år (40%, 87710), 740 kr — Våt malt och exotisk frukt, nära på litet blåbärspaj med vaniljsås. Smaken är milt eldig med både vanilj, burkpäron och kanske lite bittermandel. Eftersmaken är som fruktspritkryddad mandelmassa med en litet oljebetonad snudd på petroleumanstruken sötma. Buteljeringen är från Gordon & MacPhail och väl värd att prova. 5/5.

Nästa provning 16 oktober för nyfikna.

Då Highland/Speyside. Nu god kväll, hälsningar Ö.

“Per capita och i andel av den totala whiskykonsumtionen ligger vi svenskar i topp. Imponerande nog är över 20% av den whisky vi spolar i oss just maltwhisky. Det är sensationellt högt, då snittet totalt i världen ligger runt tio procent.

Denna bok är tillkommen för att roa dig, du goda glada svenska whiskyvän.

Min tanke med att vinkla en whiskybok åt svenskt håll känns given med tanke på detta intresse. Och när jag nu med nöje böjt mig för folkets röst, så kändes det givet att en storsäljare som Glenfiddich och en kändis som Macallan får vara representerade. Det sker dock mer i kåseriform, som reseberättelser. Detsamma gäller ett besök på Johnnie Walker som på ett trevligt sätt urartar till en tur genom historien om skotsk maltwhisky.

Skälet till denna inriktning hos boken är att jag misstänker att du redan läst en hel del om tillverkning, varit på provningar och kanske besökt ett par destillerier och tagit färjan till Islay. Vi är ju sådana, vi med våra 20%…”

Örjan Westerlund, vår meste whiskyförfattare är här med en mycket underhållande och tilltalande bok om maltwhisky. Klicka här för att kika mer på boken och kanske till och med inhandla den direkt här på sajten.

Glatt, glatt!

//Frederik

“Whiskyintresset är fortsatt högt. Det märks inte minst på alla provningar, speciallanseringar och celebra besök vi får i Sverige från destillerichefer och marknadsförare från Skottland. Det märks även på det ökande antalet destillerier som startar eller planeras landet runt.

Whisky tar fasta på detta. Boken är ägnad just det svenska whiskyintresset, de svenska tillverkarna och även det faktum att vi svenskar är världsmästare på att dricka maltwhisky av all whisky som dricks…”

Denna rykande färska bok finns att inhandlas här på sajten för 151 svenska riksdaler. Klicka här för att läsa mer och om så önskas, shoppa loss.

//Frederik

“Synnerligen intresseväckande och svårsläppt läsning, utmärkt present (men läs den själv först) ICA-Kuriren 8/2005

På bilden synes pocketversionen. En inbunden version finns också att inhandlas för 176 kronor.

”En bok whisky” av Örjan Westerlund har hittills sålt i 25.000 exemplar. Här är den som pocket för att glädja, förvåna och engagera ytterligare många whiskyintresserade.”En bok whisky” är skriven för dig som är nyfiken på whisky. Den är också skriven för dig som trodde att du visste det mesta om whisky, eller för dig som bara gillar whisky, men inte kan sätta fingret på varför denna älskade dryck är så oerhört fascinerande!

Betyg 5.

(Provad 100529. Lagrad 9 år på återfyllda bourbonfat och 3 år på nya rödvinsfat. Från maj 1997 och tappad i februari 2010. Totalt 9360 flaskor.)

Skål!
/Örjan W

Redan kring 1995 då var intresset för whisky stort om än det kanske var mer nyhetens behag än något etablerat i folkdjupet. Sedan dess har jag skrivit vidare, deltagit i provningar och själv mässat whisky vid otaliga tillfällen. Litet i backspegeln sedan slutet av 1990-talet kan jag tycka att whiskyintresset har skiftat i karaktär. Det som kanske kunde tyckas vara en fluga, så som Ines Uusman upplevde internet, har förändrats till att bli folkligt etablerat. Whisky finns med allt som oftast: Litet koketterande i seriestrippar med Berglin (som jag misstänker är en inbiten fan av just maltwhisky med tanke på närvaron då och då i stripparna), eller i tidningsartiklar där allehanda scen– och musikkändisar berättar om sina whiskyupplevelser och preferenser till recept och matlagning där exempelvis Sten Bromans köttbullar får sig en välplacerad skvätt whisky.

Allt detta ser jag som indicier på att whiskyn tagit steget som vin tog för tjugotalet år sedan, dvs att gå från något förbehållet experter och nördar med Sven-Bertil scarves till att bli var mans och kvinnas egendom. Steget till att bli något man oansträngt småpratar om på tåget med okändisar, något man beställer in efter middagen utan att ögonbryn höjs och något som det inte är uppseendeväckande att känna så mycket att det är en baggis att välja en Glengoyne 21 år efter maten istället för en ospecificerad cognac. Att vi kommit så långt skulle jag kalla en milstolpe.

(Numera fristående destilleri, ägt av de fristående buteljörerna Ian MacLeod Distillers. Maltwhiskyn lär, åminstone tidigare, ha varit huvudmalten i Famous Grouse. Glengoyne kategoriseras som höglandsdestilleri även om det ligger så långt söderut man kan komma på en halvtimmes avstånd från Glasgow och därmed välbesökt av whiskyturister.

5 söta och fylliga, men välbalanserat ekiga järn.

Veckans Whisky levereras så klart av Örjan Westerlund som är författare till bland annat veckans utvalda — En Bok Whisky. Njutning!

//Frederik

Doften är torr och lätt spritig. En svag fruktton med en ung alkoholdoft. Där finns också en vegetal doft, som av stjälkselleri! Kanske en whisky för en riktig Bloody Mary, med tanke på hennes härkomst? I bakgrunden finns en fet sockrig bränd aningen kryddig arom, påminnande om den köttiga söta ton som välgrillat kött med söt glaze kan få.

Smaken är först vass och har en whiskytypisk rund maltsötma med en krämig grund. Efterhand fylls krämigheten ut och balanserar väl med blendens vassa grundton. Eftersmaken är torr och krämig på och övergår sakta i en allt torrare och litet lätt pepprig final på första akten. Kvar mot slutet på den mellanlånga andra akten finns litet sädesskal i en torr och något maltig avslutning. En trevlig blend rätt och slätt, som med viss rätt också har epitetet Highland Cream.

Betyg: En fullt godkänd blend,  som sådan slår den från underläge enligt många, men får in 4 av 5 pinnar.

(Provad 100224)