Kära läsare! Jag har bli­vit av med två flas­kor fan­tas­tisk ame­ri­kansk whis­key. Jovisst, det är en väl­sig­nelse att bo med någon som delar ens intres­sen. Vad beträf­far tycke för dyr sprit pro­te­ste­rar säkert någon, eftersom (läs mer)

Vän­ner, min förhopp­ning är att det på kon­fe­rensmid­da­garna ska bäras ut bric­kor med bour­bon inom kort. Ni vet, där det idag står Bai­leys ihop med Mono­pol och Grant’s, kom­mer det istäl­let en fruk­tigt frä­sig ame­ri­kan in i gänget. Inte någon Oboy­avart från Irland som sma­kar ele­fan­töls­spri­tig grädde.

Betänk poten­ti­a­len. Alla som inte tror sig gilla whisky kan och vill gärna ta en bour­bon. Det sma­kar annorlunda och godare. Fris­kare, lät­tare, fruk­ti­gare och sötare. Som­ri­gare om du vill.

Som fram­går i vec­kans bok, En hand­bok bour­bon, av under­teck­nad, har denna äkta­me­ri­kanska dryck en odis­ku­ta­bel kva­li­tet och även en histo­rik med både pion­jä­randa och (läs mer)